Hej och välkommen till Flora & Frida avsnitt 42! Vi pratar om emotionellt och socialt ansvar – dvs hur vi beter oss i sociala sammanhang och vem som tar det största lasset när det kommer till att folk ska känna sig sedda. Frida erkänner att hon ”inte är så intresserad av andra människor”, medan jag ofta finner mig i sociala sammanhang där jag nästan agerar moderator.
Vi snackar även om *roliga snubbar* som så självklart claimar sin plats, hur vi ständigt tillgodoser cismän i sociala sammanhang och drar det emotionella lasset. Vi pratar även om avhuggna fingertoppar, snopna tinderdejter och ambulansharar.
HUR fin är Frida i sitt blonda? Avliderrr.
✞
R.I.P Fridas kanin Holly.
TIDIGARE AVSNITT:
#40 – OTROHET = STÖRSTA SVEKET?
#39 – KAN EN KVINNA FÅ LEVA? (MED KAKAN HERMANSSON)
Fav pod!
Jävlar bad lyxig Frida ser ut på bilden. Assnygg!
Alltså TACK för detta avsnitt. Kände igen mig i prick allt ni sa. Känner mig ofta tråkig/jobbig/konstig när jag som tjej hänger med endel killgäng eftersom de aldrig verkar vilja släppa in mig i gruppen. Men nu inser jag ju att det inte bara är mitt ansvar. SÅKLART. Jag känner en sådan extrem lättnad (okej jag ju är fortfarande irriterad över att det är så) för jag har serr inte ens tänkt på att de andra också ska ta hand om samtalet osv. Är helt överväldigad. Käre värld.
Hej Flora, nyfiken – bestämmer ni vad ni ska prata om innan ni poddar eller improviserar ni bara och sen sker en summering? Tack på förhand! :)
SÅ mycket igenkänning angående att ta på sig socialt ansvar! Fan vad jag har tagit ansvar för mitt ex vänskapsrelationer, agera psykolog för att han ska komma närmare sina vänner. Så ofta jag tagit sånt sjukt ansvar angående nya relationer för att få samtalet att flyta och sen känt mig helt tömd på energi.
Så bra att ni uppmärksammar, love it, tack.
Hej,
Undrade redan när jag lyssnade på podden och nu såg även din kommentar. Jag håller med om det sociala ansvaret överlag. För kvinnor värderas ju så annolurnda (t.ex. i ett sammanhang där man träffar sina pojkvänners familjer/vänner osv). Det finns en superbra avsnitt av en varg söker sin podd (vet iofs inte vilket exakt men släpptes då runt julen) där de beskriver stressen kring att hålla i julmiddag. Började typ gråta för jag kände så mycket gemenskap med alla kvinnor i världen när jag lyssnade på den.
Men nu till min fråga eller fundering. Jag fattar att vi tjejer tar på oss så mycket ansvar. Att detta är oundvikligt. Det som jag ifrågasätter är att det ses som positivt på något sätt? Eller iaf, Flora sa att hon är så go att vara ihop med för hon tar så mycket ansvar för pojkvänners familjer, vilka presenter de ska köpa till dem och vilka vänner som de ska träffa. Jag känner direkt att det är något behov som tjejen har och projicerar på sina killar. Man måste inte alls vårda sina relationer? Om man nu inte vill. Jag menar att så fort vi känner att vi börjar rådda i våra partners liv (gud vad mycket sånt jag gjorde genom mitt liv, liksom ringa och väcka pjkvännen som jag vet har läkarbesök eller måste gratta sin mamma på hennes födelsedag) borde vi kanske backa? Jag ser det som ett ständigt jobb med sig själv, dvs att inte lägga sig in i det? Så ser jag på det sociala ansvaret. Och jag menar det är sjuuuuukt svårt. Men jag försöker att istället för att uppmuntra min kille till att komma upp på min nivå dvs – ha koll på allt och gå runt och plocka disk samt leka med hans lillebror och föra diskussioner med hans pappa osv när vi träffar hans familj, så försöker jag komma ner på hans nivå. Dvs chilla mer och släppa taget på något sätt. vet inte. Bara en fundering :) Det är fortfarande så att jag känner #fuckpatriarkatet
Så bra avsnitt!!
Älskar att lyssna på er podd medan jag sminkar mig, viker kläder eller sorterar tankar. Älskar torsdagar. Tack!
Så Nice att den släpps så tidigt på morgonen. Trycker på play så fort jag går upp . och bäddar sängen och äter frukost medans jag lyssnar :)
Flora! Har en fråga jag undrar om du och Frida skulle vilja ta upp i podden, eller bara svara här direkt, men tänker att fler än bara jag berörs av detta. Hur hanterar ni psykisk ohälsa med era partners? Vad är det som rör dem och grundar sig/förbättras när ni är med dem, hur berättade ni om det för första gången och hur ser ni på egentligen på psykisk ohälsa när en är i ett förhållande med någon? Tack för en fin podd och blogg<3
Hej!
Detta har inte alls med detta inlägg att göra men jag behöver tips och hjälp ang resa till Island. (Läste en artikel i veckorevyn). Jag tänkte boka en resa dit med min sambo men vart ska man bo? Vart är bäst? Ska man hyra bil där? Och vad får vi inte missa?
Hoppas du kan hjälpa mig!
Hälsningar
[email protected]
HYR CAMPER VAN googla bara campervan+iceland! Varit på Island tre gånger och det är utan tvekan det bästa sättet att se hela landet på! Jag och min kille körde ringvägen runt, somliga dagar träffade vi noll andra turister. Alltså bästa resan jag gjort i mitt i liv!
Så mycket igenkänning på det sociala ansvaret, dock har jag inte dåligt samvete för att jag inte hör av mig till vänner, utan är just nu en bitter typ som befinner mig på andra sidan, dvs tycker att mina vänner borde höra av sig till mig. Har dock precis flyttat till Stockholm för andra gången och inte riktigt fattat att jag är ny i stan, så jag befinner mig i det märkliga mellantinget mellan vardag och nyhet i stan. Svåraste perioden för att våga fråga om sällskap, tänker emotionellt att det redan borde vara klart att jag har en plats i stan, men i praktiken stämmer det inte än. Ska försöka mig på att våga be om mer stöd!
Hej Flora, gött med nytt avsnitt! :)
Jag skulle bara meddela att det inte kom med någon länk utan det är bara den runda ”lyssna här” bilden som kommer upp i ensamt fönster.
Ha det gött! :)
Jag har läst överallt att du och Isak är väldigt lika men inte riktigt reagerat på det TILLS JAG SÅG DEN DÄR BILDEN. Nu fattar jag vad alla pratar om! Fun fact: det är väldigt vanligt med par som misstas för att vara syskon. Finns en ganska legitim teori om detta: vi är egocentriska varelser som vill att våra avkommor ska vara så lika oss, därför attraheras vi lättare till människor som är lika oss utseendemässigt för det skapar en falsk illusion av att den person även bär på liknande gener. Alltså, ska man utgå från evolutionsteorin så är ju meningen med överlevnad att sprida vidare ens gener, så jag tycker det känns som en logisk teori.
haha jag minns den första festen jag o min kille var på, som *officiellt par*, så var det en snubbe som frågade om min kille var min brorsa. höll på att dö av skratt! tycker inte alls vi är lika, förutom att vi båda har mörkt hår typ? har dock aldrig fått höra detta igen sen dess.
Alltså jag har börjat längta till torsdagar pga er podd?? På riktigt! Den är så! bra!
Måste också hålla med om hur snygg Frida är i blonda håret – titta på bilden liksom :-o omgg
jag längtar till torsdagar pga Gokväll och ”gör om mig”, hahaha!