Flora Wiström

F: Hur började vår dag i Morro Bay?

I: Vi vaknade upp och gick till lobbyn precis innan det stängde. Jag hade orimligt mycket klädångest. Det har jag i och för sig varje dag. Det fanns våfflor som man gjorde i en maskin. Ett våffeljärn. Belgiska våfflor typ. Det var kul.

F: Var det gott?

I: Ja, jag tog för lite sirap men jag orkade inte gå och hämta mer. Men jag tog ett äpple som smakade päron. Alltså ingenting. Och drack kaffe.

F: Jag åt två varianter av havregrynsgröt för det var det som var veganskt. En med smak av ”spices” som var gross, och en vanlig.

I: Din frukost såg jätteäcklig ut.

F: Det var den.

I: Min var ganska rolig i alla fall.

F: Sen kånkade vi in våra tunga väskor i bilen och checkade ut. Jag tog en bild på motellet för att minnas det. Och så gick vi ner till vattnet. Jag var jätteledsen.

F: Jag kände mig så himla skör och det slutade inte rinna från mina ögon. Jag gick runt och var rädd att du inte tyckte om mig. Ehe.

I: Ja, varför var du det för?

F: Jag vet inte varför. Det går inte riktigt att förklara. Jag hade ångest och det slog över på allt.

I: Baby.

F: Men när jag fick ventilera det så kändes det bättre.

I: Ja, vad bra.

I: Morro Bay kändes som en låtsasstad. Det kändes som att ingen jobbade där. Folk hade en massa butiker men de var tomma. Men alla var ändå glada. Folk hälsade på varandra på gatan.

F: Först på hunden, sedan på hussen. Hi Artie. Hi Ben. Det kändes som San Junipero i Black Mirror.

I: Jag fick klyschiga tankar. ”Varför bor jag i Stockholm när jag kan bo i en liten fiskeby någonstans i det varma vädret”.

F: Det var väldigt mycket pensionärsvibes.

I: Ja, men det var nice.

F: Det var så gulligt hur sälarna lekte alldeles intill oss, där det forsade vatten. Som barn som springer i en vattenspridare. Vi köpte dyrt kaffe på ett ställe som var julpyntat.

I: Den veganska cappuccinon smakade fisk.

F: Nej, som när man gnager på glasspinnar. Sen åkte vi ut till Morro rock.

I: Som är efterlämningarna av en vulkan som var jättestor förut.

F: Vi ville bestiga den men det fick man förstås inta pga USA.

I: Det var brant också. Och hög. Säkert 250 meter. Vänta måste kolla upp. Nej 177 meter. Det är en vulcanic plug. Det är mot lagen att klättra på den.

F: Jag vet, det här är USA. Jag hittade en nyckelpiga som jag döpte till Monika efter din jobbarkompis. Vem är jag.

I: Visste du att han som har byggt Golden Gate Bridge har byggt en bro i Trollhättan?

F: Är det sant?

I: Ja. Och Charles Manson har spelat in en låt med Beach Boys.

F: Vad gjorde vi sen?

I: Vi tog bilen norrut. Längs vägen fanns varningsskyltar om att vägen skulle vara avstängd men vi ba pssschhh det är den inte alls.

F: Ja, man tänkte liksom att ja ja det här är USA här stänger de skolorna när det kommer 1 mm snö.

I: Vi hade sett ett jättetöntigt Youtubeklipp om Cambria, så när vi körde förbi så ville vi stanna till på stranden där. Sen åkte vi in till Main Street för att äta lunch.

F: Vad tyckte du om lunchen?

I: Den var bra. Det var verkligen en macka med kött på. Och salsa. Och chips.

F: Det var bra cowboykänsla där.

I: Det var ’Murica.

F: Sen köpte vi vatten och snacks till bilresan. Jag hittade asgoda pretzels som var fyllda med jordnötssmör.

I: Och så åkte vi upp till Elephant Seal Vista Point. Och det var helt sjukt.

F: Heeelt sjukt.

I: Det var verkligen tusen sälar på stranden. crazy.

F: Som såg ut som sötpotatisar. Eller schalottenlökar.

F: Och hanarna hade snablar.

I: Hanarna kan väga upp till 3,5 ton.

F: De låg och vrålade till varandra. Och hanarna satte på honorna på ett jätteomständigt sätt. Deras kroppar är definitionen av osmidiga. Åtminstone på land.

I: De är äckliga.

F: Men häftiga.

I: Men mest äckliga.

F: Sen åkte vi vidare men insåg att vägen faktiskt var avstängd på grund av att det regnat så mycket att gatorna var leriga och sönderfallna, så vi var tvungna att åka inlandsvägen.

I: Vilket ändå var jääättevackert.

I: Vi träffade en Trumplady på en bensinstation. Hon var jättetrevlig. Hon hette säkert Barbara. Hennes son jobbade med flygvapnet uppe i Sacramento. Det var hon stolt över.

F: Hon tog jättemycket på dig. Det var roligt.

I: Gjorde hon?

F: Ja, hon kom runt och skulle hjälpa dig att tanka och då tog hon tag i din arm och kallade dig darling. Precis när solen gick ner så kom vi till Carmel. Vad tyckte du om Carmel?

I: Om någon har sett Jul i Kapernaum så var det som att komma till den staden. Som om allt var på låtsas. Men det var mysigt. Jättemysigt.

F: Vi gick in på ett random hotell för att kolla om det fanns lediga rum, och det billigaste kostade typ 1600 kr. Och när vi sa att det var för dyrt så tittade hon på oss som om vi hade rymt hemifrån.

I: Då googlade vi upp ett motell som låg i en jättemörk skog.

F: Där fanns det rum. Vi fick hjälp av en kille som demonstrerade supernoga hur teven skulle sättas på och som skrattade nervöst hela tiden.

I: Han ville prompt sälja på oss en större säng för endast femton dollar extra. Han pratade också om att silvriga bilar kan variera väldigt mycket i färg. Ibland är de grafitgrå, ibland är de metalliskt grå och då kan de ju faktiskt kallas silver. Etcetera. Det höll på i minst en minut med nervösa skratt emellanåt. Han hade också ett märkligt sår i pannan.

F: Sen gick vi ner genom den mörka skogen för att komma till en restaurang. Där åt vi pizza som serverades av en tjej med jättestora tuttar.

I: Hon hade en yppig barm.

F: Sen gick vi baren bredvid och beställde den billigaste ölen de hade.

I: Där hade de roliga bilder på väggen. En bild på ägarinnan endast iklädd en stor fotbollströja med en skylt som täckte könet.

F: Blev vi fulla?

I: Japp det blev vi.

Hej! Kom hem nu, efter nio timmar på ett flygplan. Isak sa att han tycker att det är så tråkigt med folk som blir inåtvända och irriterade på hemresan, som om allt man gör bara är att tar sig hem och längtar dit, medan han själv alltid tycker att det suger att åka hem. Jag är väl någonstans mittemellan. Kände mig rätt redo för att komma hem, jag har mått rätt kasst vissa dagar, men älskar också Kalifornien något otroligt. Nästa år tror jag att vi ska försöka bila från Seattle till San Francisco. Det vore så jävla fett.

Tänkte att jag skulle fylla i en sån här veckans lista, mycket för att jag själv vill få lite struktur i hövvet.

? Veckans planer:

Jag sitter i juryn för Svenska ljudbokspriset och i morgon har vi ett möte för att utse årets ljudbok. Sedan ska jag träffa Yrsa och därefter spela in podd. Andra saker den här veckan är lite olika möten inför eventuella samarbeten och medverkan i två radiogrejer. Och så hoppas jag såklart få träffa mina kompisar så mycket som möjligt. Och just det! På söndag har jag en skrivpeppsfika med en tjej. Hon vann inte musikhjälpenauktionen men ville så gärna ses ändå, och hon och hennes mamma skänker pengar till Röda korset som tack :’)

 ? Veckans störiga:

Lär ju vara helt jetlaggad och körd, vilket inte passar sig när man har en triljard mail och möten att gå på. Men. Jag löser det.

? Veckans pepp:

Laga middag med My ja tack. Sitta på café med Yrsa ja tack. Luncha med Kajsa ja tack.

? Veckans gos:

Jag ska barnvakta mina småsyskon i helgen. Fasar inför den dagen då de inte kommer vara sugna på att gosa med mig längre. Men Eloise brukar klänga sig fast runt mig och stanna så. Hon är det gosigaste jag vet.

? Veckans goda:

Ska äta pressfrukost på Riche på torsdag. Flott.

? Veckans nedräkning:

Jo. Jag åker ju till Portugal om tre veckor. Alltså, det är inte som att jag kryssar dagarna, utan det är mer en plötslig insikt om att det händer nu. Jag drar, och så är jag borta i två månader.

? Veckans skrivande:

Förutom blogginlägg så ska jag skriva en krönika. Och så vill jag skicka in nyskriven text till min förläggare. Bara så läskigt att göra det. Tänk om hon inte gillar?

? Veckans tv-serie:

Better things <333

? Veckans blogginlägg:

Har ett gäng inlägg planerade från Kalifornienresan, en del av det är skrivet i dialogform, och så vill jag tipsa om mina skönhetsfavoriter från februari, hur en vardagshandling kan se ut, en outfit, och kanske kanske hinner jag jobba klart den där jäkla San Francisco-guiden som jag började på för ett år sedan… Vad vill ni läsa mer om?

På söndagen var det dags att checka ut från vår airbnblägga i Echo Park, Los Angeles. Här kan du läsa om dag ett.

Det var lite motigt för vi trivdes väldigt bra där.

Såhär såg det ut på vår gata. Oj nu börjar det här inlägget låta som en morfars diabildsvisning. Lite stämningsmusik på det:

Såhär såg vår bil ut. Nej men serri. Vad kul det är att åka bil.

Vi åkte till Little Pine för att äta frukost. Vi fick vänta 1,5 timme på maten för de glömde bort oss, men det var okej. Det var liksom så varmt att Isak var tvungen att flytta in i skuggan :’)

Tofu scramble med seitan oh how very Californian. När Isak skulle beställa kaffe så frågade de ”do you want soy, almond, or cashew milk in your coffee?”

Frågade Isak vad som hände mer på frukoststället. Han sa: ”Hon som satt vid bordet mittemot oss spillde ut ett glas iskallt vatten över sin hund. Du skrattade jättemycket och jättehögt.”

Sen åkte vi längs med Sunset blvd för det ska man göra när man är i LA. Tänkte väldigt mycket på Hank Moody här.

Och så svängde vi upp på Mulholland Drive, som är en slingrig väg uppe i bergen. Det ligger så många sjuka hus där. Man blev ju avundsjuk på de som åkte runt i små kändissafaribussar. Hade också velat veta vilket hus som tillhör John Travolta och vilket hus som tillhör Ricky Martin, vet inte varför egentligen, det är bara något så jävla intimt att se kända människors skräpiga garageuppfarter.

Hoj hoj hoj kolla på den här utsikten då.

Los Angeles är bisarrt stort. Det är nästan åtta mil mellan norr till söder och det bor 12 miljoner invånare där. Fick just detta rapporterat av Isak som gillar att hänga på Wikipedia.

Förlåt men är jag med i en B-film eller

Morfars diabildsvisning fortsätter. Här med läcker fjärilsbild.

Slurp vad fint. I solbrillor från Sunbuddies om någon vill veta.

Sen navigerade vi oss ut genom staden och började köra norrut längs med Highway 1. AHHHHHHH JA.

Det var njutigt där. Jag lade upp mina skavsåriga fötter på instrumentbrädan och så lyssnade vi på Joni Mitchell, Niki & the Dove och Rodriguez.

Och stannade till och köpte snacks förstås. Det var typ den grejen som jag såg mest fram emot med hela resan – att svänga in på en amerikansk bensinmack, köpa snacks och sedan äta dem i bilen med havet på vänstersidan.

När solen gick ner tyckte jag att vi skulle svänga av till en strand. Där var stenarna alldeles runda och havet skummade som vispad äggvita.

Skulle plocka med mig en sten som souvenir och råkade plocka upp en som var hjärtformad. Kräks litte i munnen :D

Sen checkade vi in på ett motell i Morro Bay där vi fick ett Very Romantic Room för 75 dollar. Vi köpte burritos på den mexikanska restaurangen där kassörskan bad oss smuggla henne till Sverige för att hon inte står ut med en enda dag till i Trumpland. Vi sa okej vi fixar, sedan åt vi maten i sängen framför The Crown.