I söndags frågade vi Rasmus om han ville komma på middag. Det ville han! Jag ugnsrostade butternutpumpa och morötter, fräste purjolök och vitlök och blandade sedan alltsammans med vatten, buljongpulver och vitt vin. Jag mixade soppan tills den nästan var helt slät och tillsatte torkad koriander, curry, spiskummin, salt och peppar. Pumpafröna rostade jag i en torr stekpanna med lite salt. SÅ gott. Älskar verkligen butternutpumpa.

Igår hade vi bokklubbsträff hemma hos Alexandra.

Vi har läst Sommaren utan män av Siri Hustvedt. Den fick ett medelbetyg på 3,2 av 5 möjliga. Jag tycker att det bästa med boken var de olika generationsskildringarna, samt Hustvedts fantastiska språk och förmåga att gestalta sina karaktärer och deras handlingar. Hunden Chanel tyckte också att den var bra men inte helt fantastisk.

Och ibland lite seg. Gäsp gäsp.

Så himla roligt att prata om karaktärer och dramaturgi och språk med så många olika personer. Och roligt att dricka rödvin på en måndag också. Jag måste passa på att tipsa om Vad jag älskade av Siri Hustvedt. Typ en av mina bästa läsupplevelser någonsin (den kommer igång ordentligt efter typ halva boken, men det är värt det).

I morse åt jag och Felix frukost tillsammans i vanlig ordning. Jag brukar alltid ha en klick jordnötssmör i yoghurten. Det får bli dagens frulletips!

Hon är inte jag av Golnaz Hashemzadeh.

När Nina tipsade om den här boken gick jag och lånade den på bibblan omedelbart. Jag läste den i ett svep på flygresan från USA, sedan tappade jag bort den (</3), så tyvärr kan jag inte ge er några utdrag från texten.

Boken handlar om en liten flicka som anländer till Sverige med sin mamma och pappa. De har flytt från Iran och hoppas på att kunna bygga en ny tillvaro i landet i norr. Pappan är optimistisk och ser fram emot landets möjligheter, medan mamman är djupt deprimerad och tillbringar det mesta av sin tid i lägenheten. Detta skapar konflikt mellan föräldrarna, och hela tiden måste flickan agera medlare mellan de två. Pappan menar att hårt arbete är nyckeln till frihet och ger flickan hemgjorda matteböcker eftersom han tycker att skolans undervisning är bristfällig. Hon kämpar hårt men har svårt att göra sin pappa nöjd. Samtidigt tvingas hon utstå diskriminering och rasism i skolan såväl som ute på gatorna. Boken följer flickan från unga år till att hon är i tjugoårsåldern. Hur hon formas av sin pappa och samhällets hårda krav på att vara kvinna, och hur hon jobbar hårdare än hon orkar med. En längtan att bli lite smalare, lite mer framgångsrik, lite mer älskad. En bok om orimliga krav, om att alltid vara duktig.

Hon är inte jag är en så otroligt viktig bok. Välskriven, medryckande och plågsam. Läs den.

Älskaren av Marguerite Duras.

Älskaren är en delvis självbiografisk roman som är skriven på ett fragmentariskt vis. En femtonårig fransyska bor med sin mamma och sina bröder i Indokina (som förr var en fransk koloni). På en båt över Mekongfloden möter hon en äldre kinesisk affärsman. De inleder en sexuell förbindelse med varandra, en relation med ojämn maktbalans, utan att deras respektive familjer ger sitt godkännande. Samtidigt får vi uppleva fragment och minnen från flickans uppväxt – den strikta relationen till modern, fattigdomen och hatet syskonen emellan.

Eftersom Älskaren är så fragmentarisk kan det ibland vara lite knepigt att hänga med. Men jag tror att det är en sådan bok som du nödvändigtvis inte måste förstå allt i. Den här boken läses snarare för att du ska få uppleva en viss känsla, en viss stämning, och för att du ska få ta del av det oerhört vackra språket. Den är kanske mer utav ett konstverk än en roman.

Translation: Two books I’ve read and enjoyed. Hon är inte jag by Golnaz Hashemzadeh (unfortunately in Swedish) and The Lover by Marguerite Duras.

Min andra, och enda hela dag i Hälsingland började med att jag klev upp klockan 8. Jag gick ut i vedboden för att fylla två korgar med ved (att börja dagen med det är ju dreamy) och sedan gjorde jag en brasa i vedspisen.Jag kokade amaranthgröt (testar glutenfria alternativ eftersom min mage knasar), vilket är SÅ gott. Tips till alla där ute. Gröten toppades med hemmagjort äppelmos, banan, paranötter (älskarom) och rostade pumpafrön.  Sedan klämde jag några kapitel i en bok som jag lånat på bibblan, nämligen Francesca av Melina Marchetta (som ju även har skrivit Jellicoe Road som jag gillade massor).

Om du, precis som jag, är svag för ungdomsböcker så borde du läsa den här. Men gör dig besväret att läsa den på engelska i stället, eftersom det är så mycket som blir löjligt och fel i översättningen. Boken handlar om Francesca som börjar St Sebastian, en skola som tidigare varit en pojkskola men som nu även tar in flickor. Francesca måste parera sin tillvaro där, samtidigt som hennes mamma slutar gå upp ur sängen. Så. En kärlekshistoria med svärta, roliga karaktärer och fina scener. Den är lite fånig ibland – den utkom 2003 vilket märks – men ändå helt klart läsvärd. Det får bli dagens boktips.Efter frukosten tog jag en promenad. Vad är promenaderna runt Kungsholmen när en kan ha det såhär, kan en ju fråga sig.Vid ett ställe, som är min favoritpassage, måste en gå över vattnet på en sådan här spång.Och sen är det bara att titta ut över omgivningen och mötas av älven som är spegelblank, himlen som är klarblå och tallarna som är glödande.Inne i skogen fanns det en massa lingon!När jag kom tillbaka till huset hade jag rosiga kinder och kände mig så himla pigg. Så jag kokade en kopp te och satte mig i köket för att skriva. Och jag skrev och skrev och skrev. Med jämna avbrott för att mata in ett till vedträ i spisen. Vid tolvtiden svängde jag ihop en rödbets- och bönsallad och satte mig ute i solen. Jag tycker att rönnbär fötjänar lika mycket uppmärksamhet som körsbärsblom. Typ världens finaste grej ju.  Sedan skrev jag fram till tretiden. Då tog jag en till promenad, för en kan inte vara i Hälsingland utan att utnyttja alla vackra vyer. Först sa jag hej till fåren som bor på min släkts gård. Hej hej! Jag kan inte låta bli att bli lite rädd när de kommer springande efter mig, trots att de bara vill bli klappade och få lite mat. Ändå börjar hjärtat ticka som om faran vore på väg, trots att de bara är honor. Men det är ju så svårt att avgöra ifall blickarna är snälla eller onda?!Jag gick till ett ställe där vi badar ibland om somrarna. Klättrade upp i hopptornet och dinglade med benen.En annan bra grej med min Hälsinglandsvistelse var min minimala packning. Ett par jeans (från Monki), tre par t-shirts (så vanliga jag kunde hitta), en tjocktröja (från Jumperfabriken), en dunjacka (från Uniqlo) och så mössa, vantar och halsduk. Och inget smink förstås, utan bara det enklaste möjliga.   Knappt så att jag kan hantera hur fint det var.  Sedan promenerade jag hemåt igen. Och om ni tycker att jag romantiserar så måste jag säga att det är berättigat. Det VAR helt fantastiskt att komma iväg alldeles själv i några dagar. Jag fick så mycket styrka och lyckokänslor av det.  När jag kom tillbaka från min lilla promenad låg fåren och hade det skönt i eftermiddagssolen.

Rubrikcitatet tillhör Hemingway, för övrigt.

Translation: Day 2 in Hälsingland. Ate amaranth porridge for breakfast and read Saving Francesca, went for a walk, got a lot of writing done, had lunch in the sun, wrote some more and then took another walk. I just love it there. The piece and quite, the nature and the autumn colors.