Yrsula kom hem till mig i torsdags för att plugga vid mitt matbord.

Hon läste kurslitteratur och jag skrev blogginlägg och svarade på mail, varvat med att stå i mitten av rummet och läsa bokklubbsboken som en vilset barn i mataffären. Min kropp är inte glad på mig för att jag halvligger i sängen med datorn på magen hela dagarna.

Ibland lyssnade jag på boken i hörlurar i stället, för att kunna måla julkort samtidigt. Jag Instagrammade Yrs, och då skrev Jaana till oss:

Så då kom hon!

– Vi har en halvtimme till av läsning, SEN fÃ¥r du prata och berätta allt!

Janne ♥ Så jäla lyxigt att ha henne i min säng sådär helt plötsligt. Hon som vanligtvis bor i London.

Strax efter sju tog vi våra glöggröda naglar och gick till Alexandra för att ha årets sista bokklubb.

Dit kom tomten!

Med en massa rektangulära paket.

Awkward family photo ♥

Chrissy hade julbakat.

Alexandra! Som bor i Vermont! Men som är hemma över jul! En hel månad!

Andrea.

Louise.

Yours truly blev glöggfull, värdigt :)))

Sara.

Chrissy och Maria.

Så himla mysigt att hänga merom. Sen fick jag och Yrsa separationsångest så då bestämde vi att hon skulle sova över. Sagt och gjort.

Vi läste alltså Flickorna av Emma Cline. Såhär står det om boken på förlagets hemsida:

»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«

Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt. I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.

Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom.

Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.

Romanen bygger löst på historien om Charles Manson och de mord som han fick sina kvinnliga följare att begå i slutet av 60-talet. 

Boken fick medelsnittsbetyget 4,4 av 5 av Book club babes, vilket ju är ashögt. Vi älskade den, det är en väldigt stark skildring av makt och tjejers utsatthet, men också kraft. Superspännande, perrrfekt för mellandagsläsning. Lova att du läser!

På flygresan hem från Barcelona läste jag Sandra Beijers andra roman: Allt som blir kvar. Jag älskar att läsa böcker på det där sättet, liksom äta dem i en enda tugga.

Matilda har blivit dumpad av Oliver. Det är rötmånad. Råttorna är stora som katter, det snöar trots sommarhetta och äpplena möglar i väskan.

Bästa vännen Miron ger Matilda trettio dagar att komma över Oliver, och dessa trettio dagar ska tillbringas vid Mirons sida. De ska uppleva så stora kickar att inga tankar på Oliver får plats. Det är MDMA och slagsmål med gardinstänger, det är att stå i tågtunnlar och vänta in tunnelbanan som kommer rusande, det är att springa rakt ut bland bilarna på Vallhallavägen. Matilda, Miron och så Simon. Simon är en kick i sig själv, han slår an någonting hos alla när han slickar sig runt i folks urringningar och dröjer kvar med handen lite extra länge på låret.

Allt som blir kvar är en berättelse om att bilda en enhet med sina vänner och tillsammans glänsa starkare än alla andra. Det är en mörk historia om att ta sig genom ett uppbrott genom att bedöva allt annat  – men hur vet man om det hjälper eller om det i stället fÃ¥r en att sluta känna nÃ¥got alls?

Jag gillar hur Sandra lÃ¥ter sina karaktärer fucka upp gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng och hur man inte riktigt kan lita pÃ¥ nÃ¥gon, inte ens huvudkaraktären. Hur de här unga vuxna inte har nÃ¥gon självdistans utan beter sig jävligt och självcentrerat – precis sÃ¥ som det är. Framförallt tycker jag om den apokalyptiska känsla som ligger som ett bakgrundsmuller hela boken igenom. Världen hÃ¥ller ju pÃ¥ att gÃ¥ under. FrÃ¥gan är om Matilda kommer lÃ¥ta det ske eller inte.

Läs!

I måndags fick jag ta stora kliv för att hinna med allt jag skulle göra. En stressig men väldigt innehållsrik dag. Jag fotade nästan alltihopa. Vi kikar:

07:30

Kliver upp. Nollsju trettio är min vanliga tid och har varit det i flera år (med undantag för sommaren och sådär såklart). Jag äter frukost (soygurt med banan och müsli, avokadoknäcke och kaffe) och läser lite bok. Men mest scrollar jag nog facebook om jag ska vara ärlig. Sedan gör jag mig i ordning.

09:00

Småspringer till ettans buss. Har på mig mina *raffigaste* skor från Ecco. För ett halvår sedan hade jag aldrig ens tänkt tanken att bära sådana men nu älskar jag allt som gör att jag känner mig som en ~trendig och uppstyrd kvinna~. Skrev jag precis det där. Okej ignorera det i sådana fall.

09:30

Spelar in veckans poddavsnitt. Det är göttig stämning i studion, liksom lättpratad. Tror det märktes i podden också, flera har sagt att det är vårt bästa avsnitt hittills!

10:30

Efteråt har vi ett möte med försäljningsavdelningen på Radioplay för att spåna fram roliga samarbeten till podden framöver. Efteråt kramar jag detta gullo hejdå-vi-ses-snart.

12:00

Jobbar hemifrån.  Gör en telefonintervju inför en gymnasiebilaga och städar. Det är mitt bästa städningstips förresten: att prata i telefon (med headset) under tiden du diskar/slänger gamla tidningar/plockar bort kläder från golvet. När intervjun är avklarad sätter jag mig vid bordet och svarar på mail, redigerar bilder, skriver blogginlägg etcetera.

15:30

Åker till söder för att fotas till ovan nämnda intervju. Både fotografen och jag hade glömt bort att det blivit vintertid så är helt chockade över hur mörkt det är vid fyratiden!

16:3o

Sätter mig på tunnelbanan till Östermalm och anländer helt stressvettig till ett möte på PR-byrån AWB inför ett samarbete jag, Frida och Nim ska göra med Nike. Mycket spännande.

18:30

Åker söderut igen (ett jäkla massa åkande den här dagen) för att gå på bokklubb hemma hos Andrea! Älsklingarrrrr. Fy helvete vad jag har längtat.

Vi har läst Jag heter inte Miram av Majgull Axelsson. Så oerhört bra (även som ljudbok tips tips tips). Den fick 5 av 5 i poäng av mig och 4,5 av 5 i genomsnittspoäng av bokklubben, vilket är näst högst i Book Club Babes historia (högst är Vi kom över havet av Julie Otsuka)!

Majgull Axelsson tar oss med på en omvälvande resa genom krigets Europa och efterkrigstidens Sverige. Vi får följa en romsk kvinna som antar namnet Miriam och identiteten av en judinna för att överleva i kvinnolägret Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna. När hon sedan kommer till Sverige med de Vita bussarna behåller hon namnet och gör allt för att dölja sitt förflutna. Men under den perfekta ytan döljer sig den stora hemligheten. Sanningen bakom tatueringen på Miriams arm, om hur hon blev Miriam, börjar så sakta komma fram och det är en helt annan berättelse än familjen väntar sig. Det är en berättelse om självbedrägeri, skam och utanförskap, om Europas smärtsamma historia, om romers situation och Sverige under efterkrigstiden.

Anledningar till vår hyllning är exempelvis:

– Trovärdigheten. Majgull Axelsson har gjort en otroligt gedigen research kring koncentrationslägren vilket gör att det känns som att man är där med henne. Relationerna som hon har byggt upp mellan karaktärerna är fantastiska.

– Till och med Miriams bästa personer uttalar sig rasistiskt om romer, vilket är lika aktuellt idag. SÃ¥ plÃ¥gsamt och träffsäkert.

– En bra skildring av svenskheten och hur vi lever med skygglapparna pÃ¥.

– Boken skildrar moderskapet pÃ¥ olika vis. Det biologiska, det självvalda och det som blir för att det inte finns nÃ¥got annat alternativ: för att det handlar om liv och död. Stark skildring av olika generationer som kontrasterar mot varandra.

– Den här boken borde vara obligatorisk läsning för ALLA. Eller som min farmor sa ”det här är allt du behöver läsa om andra världskriget”.

Ante och Chrissy.

Sara.

Jag.

Louise.

Somliga var fnissiga ♥♥♥♥♥♥♥♥

När vi skulle välja ny bok blev det oavgjort mellan dessa två (japp jag lobbade för en bok som jag redan har börjat läsa mvh tidseffektiv)! Fast sen röstade vi en extra gång och då blev det Happy Happy : en bok om skilsmässa av bl.a. Maria Sveland och Katarina Wennstam som Andrea har skrivit upp på önskelistan sedan vi började bokklubba för två år sedan. Det är en antologi om skilsmässor! Mycket spänd på den.

Sedan åkte jag hem och jobbade ännu mer med ett formgivningsuppdrag. Somnade någon gång efter tolv och så var den stört intensiva dagen slutt.

Translation: One photo every hour. Podcast recording, four meetings and dinner with my book club.  Translate the post by hitting the translate button below the header.