I somras läste jag Yarden av Kristian Lundberg. Boken är självbiografisk och handlar om hur författaren hamnar i ekonomisk kris och tvingas inse att trots att han är en av sin generations främsta poeter, och trots att han har givit ut ett tjugotal böcker, så är inte skrivandet värt särskilt mycket på arbetsmarknaden. Han drabbas av en stor restskatt och tar jobb i Malmö Hamn på Yarden, där han är timanställd och har sämst arbetsvillkor på arbetsplatsen. I snöslask och karga vindar flyttar han bilar, timme efter timme, och de få stunder han är ledig skriver han. För att han måste. Han kom från samhällets botten, tog sig därifrån med hjälp av sin skrivartalang och tvingas återvända för att han inte har något annat val. Det här är en bok om klass och om fattigdom, en sorglig och stark historia om samhällets baksida. Prosalyrik när den är som starkast.

Jag läste en så grymt bra bok i somras. Inte bra i den bemärkelse att den var hutlöst spännande och att händelseförloppet är genialt, utan främst på grund av budskapet. Egalias Döttrar av Gerd Brantenberg handlar om ett landet Egalia där matriarkat råder (för er som inte vet vad det betyder så är det alltså att kvinnorna har högst politisk, ekonomisk och social makt, till skillnad från vårt samhälle som är ett patriarkat).

Boken är en parodi på patriarkatet där männen bär obekväma och utsmyckade kläder, äter p-piller, är fnissiga, skvallrande och omtänksamma, stannar hemma med barnen eller arbetar inom omsorgen. De flesta av kvinnorna har chefspositioner, kroppsarbetar, spottar, svär, dricker, är otrogna och våldsamma. Mens och barnafödsel ses som det vackraste av allt och firas med pompa och ståt där männen passar upp på kvinnorna.

I Egalia bor Petronius (ja, även namnen är omvända – kvinnornas namn är enstaviga medan männens är långa och vackert klingande) som vill göra uppror mot matriarkatet. Han bildar Mansligan (jämförbart med feminismrörelserna i vårt samhälle), med målet att alla ska respekteras som individer, oberoende av kön.

Egalias döttrar var faktiskt en ögonöppnare för mig: klyftorna mellan män och kvinnor i Sverige blev ännu tydligare när de stereotypa könsrollerna blev omvända. Läs, tycker jag.

Fortsättning:Fortsättning:

Jag vet inte hur socialt accepterat det är att lägga upp dikter från boken Kärlek och uppror, men det struntar jag i. Vi håller i alla fall på med lyrik i skolan just nu (jag pluggar ju skrivande) och här är några dikter som jag gillar extra mycket ur boken. Konkreta, raka och finurliga. Vet ni någon poet som ni tror att jag skulle gilla?

Translation: Some poems I like, unfortunately in Swedish.