Jag förstår inte. Jag kom ju precis hit.

Jag har ju precis börjat acceptera att amerikaner sällan använder stearinljus vid middagsbordet, att de lyssnar på musik ur högtalare på bussen, att de har cafédörrarna öppna trots att det är kallt ute, att de säljer två ark presentpapper för 8 dollar, att det luktar weed prick överallt, att först till kvarn gäller för att få en bra plats i biosalongen, att de äter medhavd mat på café, att de har skor på sig i soffan och tycker att allt är cute och awesome.

Jag har ju precis blivit så bekväm i engelskan att jag inte behöver tänka innan jag pratar, att jag kommer på mig själv med att använda ord och uttryck som jag knappt visste att jag kunde.

Jag kommer sakna det här. Grumligt småprat med Uberchafförer om helgnätterna. Milslånga promenader på Land’s End och Ocean beach. Den rosa eftermiddagshimmeln över Richmond District. Citronerna från Wholefoods, de vars blad fortfarande sitter kvar. Jag kommer till och med sakna de ryckiga bussfärderna och surret från elradiatorn som jag ställt bredvid sängen.

Men mest kommer jag sakna Froste och Dana. 

Jag har pulsat genom snö och slumrat på sandstränder. Jag har sovit under bar himmel i minusgrader och svettats i t-shirt på på morgonpromenader. Jag har sett enorma vågor slå mot vassa klippkanter och badat i varma källor. Kalifornien är det vackraste jag sett.

Jag kom hit när vädret inte tillät andra kläder än shorts och linnen. Nu virar jag halsduken hårt kring halsen och beger mig till flygplatsen.

Sverige, vi ses i morgon.

Translation: My 3 months in USA has come to an end. It’s been amazing and I’m so sad to leave. 

På julaftonsmorgonen blev jag upphämtad av Froste och Dana.

Vi åkte ut till kusten för att plocka upp ostron inför julaftonsmiddagen. En så jäkla flådig grej att göra.

Och resten av dagen lagade vi mat ihop, vilket är den bästa familjesysselsättningen. Här är två asgulliga ostronpersoner.

Det blidde tacos till middag, med en massa olika tillbehör. Och ostron till förrätt dårå, för de som ville.

Vi friterade avokado (!), och åt dem i tortillabröd tillsammans med rödkålssallad, mangosalsa, ugnsrostad squash, kikärtor och blomkål plus koriandersås. Så jefla gott. Och så mycket roligare än julbord jo jag tackar.

Vi var typ arton personer. Det var här Froste och Dana hade sin bröllopsmiddag om ni minns.

Plus Luc.

På juldagen vaknade vi upp i ett mjukt morgonljus.

Danas mamma och styvpappa bor i en gammal skolbyggnad.

Och på pojktoaletten har de gamla eleverna ristat in saker. Här står det till exempel I love och sedan något som inte går att tyda.

Skolans gamla scen figurerar som sovrum, med tunga draperier. Så jäkla fint.

Sedan åkte vi hem till Danas kusiner för att äta frukost och byta julklappar. Överdekorerad julgran på heltäckningsmatta. Collegetröjor och yogapants i lattefärgad soffa. Pekannötspaj och basketmatch på teven. Mycket amerikanskt.

Sedan gick vi på en hajk i t-shirtväder och åt middag hos Danas mormor. Vi spelade Telestrations (som viskleken, men en ritar i stället för viskar) och skrattade så att vi tjöt. Och när jag facetimade med Felix och hans familj så grät jag bara litegrann.

Translation: Christmas eve and Christmas day, at Dana’s mothers house. 

På annandag jul åkte jag på cykeltur med Froste. Cykling är liksom hans grej, både på ”vanlig” cykel och på mountainbike. Vissa morgnar går han upp innan gryningen för att hinna med en tur innan jobbet. Ja ni fattar.

Vi trampade över Golden gate bridge – det pirrade i magen då – och hamnade tillsist i Marin Headlands som ligger mittemot SF.

Och så cyklade vi uppför svinbranta backar så att mjölksyran pumpade i benen och nerför svinbranta backar så att adrenalinet pumpade i armarna. Då och då stannade vi till för för att ta av oss ännu ett plagg, moffa i oss en banan, ta en bild, sträcka på benen eller dricka några klunkar vatten.

I äkta decemberväder.

Här är vi, min äldsta bror och jag. Han sa att han tyckte att det kändes fint att få dela sin favoritgrej med mig. Håller med.

Tillsist kom vi till Point Bonita Lighthouse, som liksom ligger lääängst ut på udden.

Där var det ganska så vackert.

Ganska.

Sen cyklade vi till Sausalito för att äta lunch. Han bjöd mig iskall Negro Modelo med lime och en svingod burrito. Tack bror.

Vi var tillbaka i våra kvarter efter X antal mil, då himlen blivit sådär rosa som den bara blir här.

Jag gick och handlade lök till Danas tomatsås. Min näsa var röd och kinderna vindpinade.

Och sen bakade vi veganska pepparkakor med i form av våra favoritsaker och kurade upp oss i soffan och tittade på Mulan (vars musik och repliker Dana kan helt och hållet utantill).

Om du reser till SF så borde du hyra en cykel! Okej!!

Translation: The 26th of December, my brother Froste and I went on a bike trip in the Marin Headlands. He wanted to share his favorite thing with me (cycling) and it was ridiculously beautiful.