Idag kommer Yrsa till San Francisco! Lyllo mig. En hel vecka stannar hon.

Vi ska exempelvis:
Sitta på café och skriva.
Dricka vin mitt på dagen.
Cykla över Golden Gate Bridge.
Äta ostdränkta tacos i Mission.
Promenera längs med Ocean Beach.
Somna bredvid varandra. Alltså lyxen i att inte sova ensam <3

Translation: My friend Yrsa is coming to San Francisco today! I’m so lucky.

Jag tänker på dig. På våra sista dagar i New York. Hur vi vandrade runt i Bushwick och sörplade i oss varsin iskaffe medan vi fick en rundvandring av en hög fyrtioåring i tight t-shirt. Hur han pekade ut den bästa barberaren och den sämsta mexikanska restaurangen, propsade på att bjuda oss på varsin snow cone och ville att vi skulle följa med honom upp i hans lägenhet. Hur han malde på utan att fråga oss om någonting. Hur hans pupiller täckte hela iris och fick ögonen att se svarta ut.

Jag tänker på hur vi tog tunnelbanan till Brooklyn Bridge och jag var så hungrig att jag inte kunde konversera. Hur irriterad du blev på mitt gnäll. Hur vi gick in på Juliana’s och beställde en enorm marguerita och varsin läsk, satte oss nere på bryggan och åt med solen i ögonen. Hur jag sa Nu har vi det jävligt bra. Hur Manhattan bredde ut sig på andra sidan floden som en kliché, som ett vykort.

Jag tänker på hur vi trängdes med anda turister när vi gick över bron. Jag tänker på hur vi tryckte oss mot broräcket och kysste varandra utan att bry oss om att vi stod i vägen för förbipasserande.

Jag tänker på hur vi, dagen därpå, stod vid West Street Station och tog djupa andetag. Hur vi lade armarna om varandra och sa hejdå till ljudet av basketbollar som studsade i inhägnaden bredvid. Om och om igen sa vi hejdå. Först med stadiga röster, sedan med tårar och snor. Hur jag gick ner för trappan mot tunnelbanan, för att sedan vända mig om och gå tillbaka till dig. Felix sa jag. Vänta.  Hur vi omfamnade varandra igen, länge, tills du sa Du måste gå nu. 

Hur röda dina ögon hade blivit då.

Och när planet till San Francisco lyfte så tänkte jag på dig. Hela tiden tänker jag på dig.

Translation: About our last days in New york, and how it felt to say goodbye. Translate the post by hitting the translate-button below the header.

HUR kom du bort från att tvätta håret varje dag? Jag gör det just nu, får fett hår jättefort och jag vill vill vill komma bort från detta. Men vill ju heller inte gå med fett hår i skolan liksom…. Tips gulle du?!

Torrschampo! Bästa som hänt mig typ. Spraya ett par decimeter från hårbotten och gnugga sedan ut det – Tada! Håret ser som nytvättat ut. Även bra om en vill ha mer volym, om en har bråttom eller om en har en lugg som snabbare blir fet än det övriga håret. Jag tycker om det från Batiste och det från Aussie. Efter ett tag kommer ditt hår vänja sig vid att inte bli tvättat varje dag, och då producerar hårbotten mindre fett. Bra va.

Hur är det att ta sig runt utan bil i San Francisco?

Inne i stan är det en fördel att åka kommunalt, eller att cykla om en är modig. Det går bussar överallt (som visserligen är så sabla ryckiga och långsamma) och en tunnelbana (som jag inte har åkt). Däremot är det skönt att ha bil om en ska åka på utflykter utanför stan (Dana och Froste har en, men jag vet att folk brukar hyra). Det går att ta sig till olika ställen med buss, men att ha bil gör förstås det hela mer flexibelt.

Men herregud, hur kan du ha ångest??? :D Du lever ju mitt i en dröm, för fan! Så jävla skönt att vara själv så mycket och kunna upptäcka San Francisco som är så jäklans fint! Förstår om du saknar dina familjemedlemmar och vänner, men de kommer finnas kvar när du kommer hem igen. <3 Hang in there!

Därför att människan inte alltid är en rationell varelse. Jag hade ångest de första dagarna för att det var så mycket som var nytt (och därmed främmande). Efter att ha umgåtts med min familj dygnet runt i två veckor så var jag helt plötsligt ensam i en mörk källarlägenhet utan mobilmottagning eller wifi, bland möbler som luktade någon annan. Det var en märklig känsla. Jag saknade Felix helt ofattbart mycket. Grät hela tiden. Sen vaknade jag plötsligt en morgon utan ångest! Nu har jag varit glad i två veckor i streck, men jag saknar såklart Felix asmycket. Och min familj och vänner. Men det är ju som du säger: De finns kvar när jag kommer hem.

Hej Flora (och Frida)! Läste just detta inlägg (http://www.emmafrans.se/reproduktion/natural-cycles-effektivt-preventivmedel-eller-bara-en-ovanligt-dyr-kroppstermometer/) av Emma Frans som är doktor i medicinsk epidemiologi där hon skriver om Natural Cycles och att det inte är ett godkänt preventivmedel och bör därför inte marknadsföras så. Skriver detta enbart i upplysningssyfte och att det kan vara värt att kolla upp!

Hej! Har fått en hel fel frågor om detta (eftersom vi har NC som sponsor i podden). Läkemedelsverket håller på att undersöker saken just nu. Jag visste inte detta. Vi har haft goda uppsåt med att ha NC som sponsor (dvs få fler att sluta använda p-piller som preventivmedel) och skulle ALDRIG föra er bakom ljuset med flit. Men tills vidare så avvaktar jag med uttalanden (haha låter så formell??). Eventuellt så handlar det främst om att ändra kommunikationen kring NC – Dvs att kalla det en fertilitetsapp snarare än ett preventivmedel.

OJOJ! vilken SNYGG halsduk din pojke har!! VART har han köpt den? sooo fancy pancy

Den är tokgammal. Han har haft den ända sedan jag lärde känna honom, dvs för sex år sedan <3

Är intresserad av att skicka in något men jag undrar hur ser det ut, får man ersättning för att medverka eller skicka idéer till Creatives? Väldigt konstigt annars, om man gör något gratis som ni på Metro tjänar pengar på via klick och trafik…

Jag och Sandra tjänar inte pengar via klick och trafik till Creative, men jag förstår hur du tänker.  I nuläget har vi tyvärr ingen budget för att betala ut ersättning till de som medverkar.  Såhär: En måste börja någonstans, de flesta som är i *branschen* har vid uppstarten producerat obetalt material. Vi tvingar ingen att ”gratisarbeta”. Det är helt frivilligt att skicka in material till Creative. Många (inkl. jag själv) ser det som en bra merit att ha blivit publicerad på Metro. Det är något att ha på CV:t, det ger mer tyngd än om en lägger upp en illustration eller text på sin egen blogg. Vi är picky med vad vi väljer att publicera, så det kan också kännas fint att bli vald! Och att många kommer kunna ta del av ens verk eller budskap. Det är kanske det som är mest värdefullt. Kram!

Alltså.. hur är det skillnad på att äta ost, som innehåller löpe, och eventuellt få i sig lite köttbuljong? Varför blir du inte äcklad när du tänker på ost och dess kalvmage som tillförs?

Återigen: Människan är inte alltid rationell. Jag äter gelatingodis, men jag äter inte fisksås. Jag äter ost med löpe, men jag äter inte köttbuljong. Tänk själv på dina egna levnadsmönster, du är med största sannolikhet inte alltid konsekvent. Kanske är du en miljövän. Kanske källsorterar du, cyklar framför att åka bil, köper ekologiska bananer. Men kanske flyger du samtidigt flygplan ibland. Jag tror du förstår var jag vill komma.

Om man får undra: hur försörjer du dig just nu? är det bara (obs: ”bara”) bloggen eller hur funkar det? 

Förutom bloggen så jobbar jag som redaktör för Metro Creative (Jag skriver två artiklar i veckan och väljer bland det material som blir inskickat). Jag gör även illustrationsjobb och en del reklamjobb (typ sponsrad podcast). Så jag jobbar i princip lika mycket som vanligt! Sitter på café hela dagarna. Kram!

Varifrån är Danas klänning som hon har på sig på bilderna??? APFIN!

Den är från Reformation! De har så sjuuukt fina kläder där.

Jag är nyfiken på Froste och Dana! Hur gamla är de, hur länge har de varit tillsammans etc? :) vore kul att ”lära känna” dem lite mer, tycker de är så fina!

Froste fyller 28 i vinter och Dana fyller 30 i vår. De har varit tillsammans i fem år tror jag? Och gifta i ett! De träffades när de var ute och reste i Centralamerika, och sedan blev de kära. Efter något (eller några? Osäker på tidsspannet) år av distansförhållande så flyttade Dana till Sverige, och så pluggade de i Malmö ett tag. Förra året gifte de sig och flyttade till Kalifornien!

Hur är det att umgås ensam med Dana? har ni blivit ”egna” kompisar nu? :) kram!

Det är megafint att hänga bara vi två. Det finns såklart alltid en liten språkbarriär; även om jag pratar bra engelska så kan det ibland vara svårt att skämta eller diskutera. Men jag och Dana (som alltså är min storebrors fru) har hängt typ varje dag sedan jag kom till SF och hon är så himla himla bra. Så smart och omtänksam. Kram!

Hej Flora! Lite dum fråga kanske men; Froste är ett extremt fint namn enligt mig och jag undrar väl då hur det går för Dana och andra engelsktalande att uttala hans namn? När jag får barn vill jag gärna att deras namn ska gå att uttala på engelska utan att de inte kan uppfatta det själva :)

De som känner Froste har lärt sig att uttala hans namn. Då låter det typ som Frost-e. Andra, som inte känner honom, säger Frosty.