Flora! I’ve been reading your past couple Q&A posts […] and there have been some voices that have made me wonder and honestly speaking a tad irritated. You write in a post about how lux it feels to have a bathtub (do I remember correctly?), someone comments: ‘Ohoh, bathtubs, I hope you use it responsibly, it’s such a waste of water’. You post about how convenient it’d be to have loads of money to buy lovely furniture for new appartment, accompanied with some Pinterest-inspiration, someone raises their voice ‘How dare you think of buying stuff, buy second hand and re-use old stuff’. You travel to Paris by RyanAir and someone appears to have a problem with your choice of airline. In all three cases you have commented ‘Taking a bath is something I do for special occasions, I do buy mostly second hand and yes, bad choice of airline but I try to compensate otherwise’. This appears, to me at least, like selfexplanatory behaviour, judging from what you put out on your blog. What I found irritating is the finger pointing that is being done. […] I ask myself, who do they think they are? Environmental saints? Do they think it’s all or nothing? Don’t they see that change happens from within and takes time? And that even the smallest contribution helps us all, as long as we all pull together, some more some less? How do you feel about comments or opinons? I hope you roll your eyes at them!

Hi there! Thank you for sharing your thoughts, it means a lot to me. You are right, sometimes I do roll eyes to some comments. The pressure on us bloggers can get pretty damn tough! But I’m also eager to learn new ways of addressing different problems. I try not to get upset when I get critical comments, because I know how easy it can be to sit behind a screen and lecture people. Easier than lecturing your friend or family member.

A lot of people write to me and tell me that they’ve become feminists and vegetarians because of me, how cool isn’t that? I try to hold on to those things. I’m really happy that my followers are so analytical. I think that if we learn by each other, we can evolve into something very clever and wise.

Vad använder du för objektiv när du fotar dessa bilder? Alltså brännvidd. Jag skulle gärna vilja lägga upp fler outfitbilder på min blogg men har för tillfället ett objektiv som inte är så bra för det. Vad använder du? :)

Jag fotar med ett Nikkor 50mm f/1.4. Hela min kropp får inte plats i bild när jag fotar inomhus med det objektivet, därav de beskurna bilderna. Så det är ju inte ultimat när jag fotar med självutlösare hemma. Däremot är det toppen att fota med utomhus, när det går att backa lite mer!

Ang det om Jarlaplan. Jag förstår vad du menar och jag hör vad du säger. Men jag tycker att det blir hyckleri från din sida. Du säger och promotar att alla har lika värde och jämställdhet. Att det ska blandas klasser för att alla helt enkelt är lika värda. SANT. Men i ditt post om Jarlaplan är det som att du hänger ut överklassungarna med rika föräldrar. På samma vis som att vissa är födda i Syrien eller är svarta är vissa födda i rikare familjer. Det behöver inte göra en till en sämre människa. Det finns säkert goda överklassungar liksom det finns goda invandrare. Tänk på hur du skriver saker och dömer. du dömer så mycket. Jag älskar din blogg och jag förstår att det är DIN blogg, dina ord, dina känslor och det kan ingen ta ifrån dig. du har rätt att uttrycka dig som du vill men bara en tanke.

Fast nu twistar du ju mina ord. Jag har inte sagt att rika personer är sämre människor, jag har bara sagt att Jarlaplan saknade klassanalys och att det nästan bara gick rika människor där. Då blir det homogent, vilket verkligen är en nackdel eftersom eleverna inte får ordentliga perspektiv på samhället. Hoppas att du förstår vad jag menar. Kram.

Hej Flora! Jag undrar vilka vegetariska bloggar du läser? Pinterest verkar ascoolt, tack för tipset!

Mååånga. Green kitchen stories, vegoteket, cashew kitchen, 101 cookbooks, babes in boyland, canelle et vanille, cook republic, det gröna skafferiet, dolly and oatmeal, evelinas ekologiska, hortus natural cooking, lilla matdériven, my darling lemon thyme, my new roots, oh she glows, oh ladycakes, seven spoons, sprouted kitchen, the vegan stoner, the year in food och vegoriket. Jag orkar inte fixa hyperlänkar till alla ord så ni får googla!

Hej Flora! Skulle du inte kunna göra ett inlägg där följare kan hitta varandra och börja brevväxla/mailväxla? Jag vet att Sandra Beijer har gjort ett sådant inlägg men jag tror du har en liten annan krets av följare! Kram!

Är det fler som vill att jag ska göra det, som håller med om att jag och Sandra har olika läsekretsar? För i sådana fall kan jag förstås koka ihop något. Men Sandra ska ha credden förstås, det är ju hennes uppfinning.

Måste ändå säga att jag är imponerad över hur du hanterar detta. Du verkar så genuint glad och tacksam över dina nya syskon. Jag kommer från ganska liknande familjeförhållande, halvsladdis och lillasyster till två äldre bröder, föräldrar som skildes när jag var 6. Båda mina föräldrar träffade nya, som i sin tur redan hade barn så jag fick en drös låtsassyskon i min ålder och något äldre. Men om någon av mina föräldrar skulle skaffa en ny och startat upp en ny familj och nya barn… Att inte längre vara yngst, enda tjej. Jag tror jag skulle (hur småsint och ego det än låter) blivit oerhört ledsen och åsidosatt, och typ kränkt? Shit vad hemsk jag låter. Men förstår du något i det jag känner eller har det bara varit ren glädje från dag ett för dig? (Sen är jag säker på att jag skulle blivit glad när man väl fått ett litet bebissyskon såklart, vem skulle inte bli det :))

Jag förstår verkligen vad du menar, men jag har alltid velat vara storasyster. Alltid. Det är klart att jag tänkte ”oj, men hur ska pappa orka ta hand om ett litet barn?” men det försvann fort när jag insåg hur lycklig han är över sin nya lilla familj, och det gör mig så glad och lättad. Pappa är mer närvarande sedan han fick ett till barn, papparollen är liksom tydligare nu. Jag har skrivit en krönika om det här som du kan läsa här.

Men Flora, jag tycker verkligen att du är en grym tjej och vanligtvis väldigt vettig men jag blir verkligen trött på ditt politiska resonemang kring skattefrågan. Det verkar som att du, som annars verkar så otroligt intelligent och påläst, på riktigt tror att borgarna/högern inte vill alla i samhället väl utan enbart de som ”kämpar” för det? Klart att högern vill att alla ska ha det väl, och att välfärden i Sverige ska vara stark, bara att den ska se annorlunda ut än vad den har gjort tidigare. Exempelvis genom att ge folk möjlighet att skapa sig ett liv på olika sätt, där staten inte enbart är den enda lösningen på folks problem. Jag tycker ditt resonemang är väldigt generaliserande och förhoppningsvis har jag missuppfattat dig för annars är du inte så öppensinnad och tolerant som jag trott.

Självklart förstår jag att högern vill att alla ska ha det väl! Jag tror bara inte på idén om liberalism, eftersom det i första hand är gynnsamt för medel- och överklass. Tanken att alla ska kunna skapa sig ett eget liv är fin i teorin, men i praktiken då? Det finns så många människor som inte kan arbeta, som inte har ett skyddsnät och som av olika anledningar befinner sig på samhällets botten. Då är det tur att det finns statliga instanser som sträcker ut en hand till dessa människor. Jag tror helt enkelt på socialismen, men jag förväntar mig inte att du ska hålla med mig. Det är helt okej att tycka olika.

Jag vill köpa ett par jeans. De ska vara galet supertighta och sköna, som du också verkar gilla. Kan du inte slänga ihop en jeansguide?

Mina tips är Dr Denim och Cheap Monday. Där finns det stretchiga (a.k.a sköna) och tighta jeans.

Kloka fina Flora, vad gör en när en känner att en växer inifrån sina äldsta vänner, när en känner att en ger mer än en får och inte längre orkar ha samtal om vad som är fel. Jag vill inte förlora dem för vi har varit vänner så länge och det gör ont i kropp och själ att tänka på att mista dem. Men helt ärligt, jag orkar inte vara den som ständigt ger energi utan att få nån tillbaka. Önskar att jag hade en vän som du.

Finis <3 Det är okej att växa ifrån varandra. Om de är energitjuvar så tycker jag att du ska ta avstånd från dem. Du behöver ju inte göra slut med dem utan bara träffas lite mer sällan? På så sätt mister du inte dina vänner, och de kan inte heller stjäla din energi så ofta. Heja dig.

Fint fint fint! Jag har än så länge också tavellösa väggar. Hur tänker ni med tavlor!? Jag tycker det är svårt, ungefär som med tapeter att man kanske tröttnar om de inte är helt vita. Jag gillar inte att inreda med färg, har jag kommit på. Finns det fina svartvita/jordnära tavlor föruto med nån klyschig text eller Mazettis ögon?

Tack! Vi har fått en massa tavlor från våra respektive familjer så vi har aldrig haft det problemet, vi har snarare haft för många tavlor. Mitt tips är att köpa fina tidningar, klippa ut de bilder som du gillar och sedan rama in dem. Vill du ha större tavlor så tipsar jag om att kika i shoppen på olika museum (exempelvis Moderna museet eller Fotografiska, om du bor i eller besöker Sthlm) – där brukar det finnas fina planscher. Kolla även in Society6, Etsy.com eller Arrivals.

Jag ska införskaffa en scanner men vet inte alls viken. Vad har du för någon och är den att rekommendera? Kan man komma undan med en billig eller borde man satsa på en dyrare för att få kvalitet? Behöver främst scanna in polaroidbilder. Tack för svar och för en fin och bra blogg.

Om du inte vill köpa en kombinerad scanner och skrivare så är en flatbäddsscanner bra. Jag har haft denna (men sedan tappade jag den i golvet </3) och den funkade utmärkt. Men jag tror att det funkar finfint med en billigare variant också, så länge du tar dig tid att trixa med inställningarna så att resultatet blir bra.

Hej Flora! Jag har en fråga som passar bra att ställa till dig tror jag. Kanske. Hur som helst, jag undrar: hur är Stockholm som studiestad? Funderar på att kanske söka till universitetet men har fått intrycket av att det är svårt att komma in i Stockholm och göra sig hemmastadd där som studerande. Att det är svårt att bli vän med människor där eftersom att många hänger med vänner från förr och så, och att själva studielivet inte är så ”bra”. Har du några tankar om detta? Kram!

Halloj! Ja, alltså om du är sugen på studentlivet (nationer, evenemang och sammansvetsade klasser etc) ska du inte välja Stockholm som stad. Då föreslår jag exempelvis Uppsala eller Lund. Men jag har pluggat på Södertörns högskola som ligger en kvart utanför Stockholm och jag gillade det massor. Svinfin byggnad och trevligt folk. Det är klart att du kan hitta kompisar om du pluggar på universitetet i Stockholm (antingen SU eller Södertörn), men jag tror att du har rätt i det du säger: många har redan sitt sammanhang. I sådana fall får du nog vara beredd på att hitta vänner på andra sätt, typ genom sociala medier och så. Kram och lycka till!

Hej fina flora! älskar din blogg och dina bilder och ja, allt med dig helt enkelt. nu har jag en liten fråga som jag skulle bli så himla glad om du svarade på. det är nämligen så att jag slutade med p-piller (yasmine) för ca 4 månader sedan. direkt efter att jag slutat märkte jag inga som helst biverkningar, mådde prima med andra ord. men NU, helt plötsligt, har jag känt av hormonsvängningar så in i norden. har googlat samt pratat med läkare om detta och tydligen är det inte konstigt att efterdyningarna kommer såhär ”sent”. det tar ju ett tag för kroppen att rensa ut alla artificiella hormoner och nu är tydligen min kropp klar med det, därav extremt dålig hy, håravfall, trötthet, humörsvängningar, osv. mår piss helt enkelt. jag vet att du upplevt lite samma sak, men något jag känt av väldigt mycket och stört mig på är hjärtklappning/ökat blodtryck. det är ju sköldkörteln som ansvarar för hormonutskick och om en upplever alla dessa symptom så är det förmodligen sköldkörteln som är förvirrad. jag undrar om du upplevt hjärtklappning/ökat blodtryck/-puls i samband med att du slutat med p-piller? konstigt nog kände jag aldrig av detta när jag tog yasmin och då är de p-pillerna ändå kända för att tendera att öka blodtryck. det är inget farligt har jag fått förklarat för mig, men otroligt obehagligt. kan liksom känna att hjärtat skenar iväg ibland trots att jag ligger och vilar och är totalt avslappnad. känner du igen detta? och hur har det blivit med håravfallet för dig? blir det bättre? åh, gah, hatar allt detta och hatar att samhället indirekt ”kräver” att kvinnan ska laborera med denna skit för att skydda sig. varför finns ens p-piller? (hehe, klart jag fattar varför, men förstår inte varför riskerna/biverkningarna inte belyses mer) den dag p-piller för män införs ska jag skåla med champagne. efter alla dessa överjävliga symptom och bieffekter ska jag ALDRIG mixtra med mina hormoner igen. kram och tack för en fantastisk blogg. <3

Hej gulliga peppiga du! Tack för fina ord! Fyfasen vad jobbigt med alla biverkningar. Det där med förhöjt blodtryck och hjärtklappning låter jätteotäckt, det borde du verkligen ta på allvar. Jag har inte haft några sådana problem. Inte heller några humörsvängningar. Däremot känner jag ju igen det här med håravfall och acne. Men jag skulle säga att jag tappar mindre hår nu, hurra! Det var nio månader sedan jag slutade med mina p-piller men jag har hört att det kan ta upp till två år innan kroppen har återställt sig efter hormonrubbningen. Hoppas det blir bättre snart <3

Flora, hur har det gått med erat ekollon?

Vi slängde ut dem i samband med flytten, men de höll sig i typ ett år! Dock slutade de växa och blev inte så mycket större än i det här inlägget. Ska leta reda på ett gäng nya ekollon tänkte jag, om det finns några kvar på marken dvs.

Din blogg är bäst! skänker du pengar till ngn organisation? har du någonsin funderat på det? att kanske skippa att köpa den där jackan för att skänka pengar för att hjälpa flyktingar/kvinnor som inte får göra abort/ebolasjukdomen/det finns hundratals problem i världen. människor i nöd. jag skriver för att förändra vår pengaberoende värld och för att låta alla leva i frihet!! tillsammans förändrar vi! kram från mig!

Jag skänker 200 kr i månaden till Unicef. Världsförälder kallas det. Kram och tack! <3

Åh! Var har du köpt din jättefina baddräkt?

Den är från Monki!

Åh jag älskar pinterest verkligen bäst för snabb inspiration. Hur installerar jag pin it knappen? Kram! :)

Klicka in här så hittar du! Kramis.

Hej! Jag har en fråga. Jag är 17 år och har en kompiskrets med politiskt aktiva vänner. Jag har aldrig kunnat finna ett intresse för politik i mig själv, förutom ett mycket stort intresse för feminism (dock endast den kulturella delen). Mina vänner pratar mycket om politik men mina kunskaper består ungefär av att det finns vänster och höger och partier med tråkiga namn och att SD är dåligt. Hela tiden slänger de runt på namn och olika ministrar och grejer om andra länders politik och trots att jag är en intelligent person så får det mig att känna mig så smärtsamt liten och dum och okunnig när detta händer. Hur lär man sig fatta politik? Var ska man börja? Jag har aldrig lärt mig om det i skolan och det finns så mycket att jag blir helt överväldigad. Är det okej att inte vara intresserad av politik?

Gudars vad jag kan relatera till det här. Jag förstod ganska sent att politik handlar om ett engagemang för mänskliga rättigheter, att hjälpa de som ligger ner, snarare än att kunna namnen på olika ministrar och specifika partifrågor. Innan visste jag knappt vad skillnaden mellan höger- och vänsterpolitik var, men jag tycker att skattefrågan är ett typiskt bra exempel på hur den svenska politiken är uppbyggd. I korta drag innebär den röda ideologin höga skatter och statligt ägda insatser så att alla ska kunna ha ett bra uppehälle, även de som har svårt att arbeta, medan högerns ideologi är en politik med lägre skatter, privat ägda insatser och en tro på den fria individen där de som anstränger sig ska få valuta för sitt arbete. Kanske det kan få dig förstå lite lättare? Att du är intresserad av feminism betyder i allra högsta grad att du är politiskt intresserad! Det var min första ingångspunkt med, sedan började jag fundera mer kring exempelvis klass. För mig är politik klasskamp och solidaritet, att hjälpa de som ligger ner och att sparka uppåt. Inte att kunna namedroppa namn på politiker eller veta prick allt som händer runtom i världen. Ett bra tips kanske kan vara att läsa serier, typ av Liv Strömquist? Och att läsa tidningen, om så bara rubrikerna, eller att titta på tv-nyheterna/lyssna på radionyheterna. Och kanske att gå med i ett politiskt ungdomsförbund?

En fråga! Jag är på glasögonjakt och Marias glasögon var jättefina, vet du möjligtvis var hon har köpt dem? Mycket tacksam för svar :)

Det är i själva verket Saras glasögon. Hon hälsar att de är från Synsam, märket är Robert la roche.

Men åh! jag har också det där himla problemet med bilderna på bloggen. har aldrig haft det innan och gör på precis samma sätt som alltid, men den senaste tiden blir det såååå dååååålig kvalité när jag laddar upp dom i blögga. provade nu att ”savea for web” istället, men det hjälpte inte :( VAD KAN MAN GÖRA DÅ, TRO?! snälla snälla snälla, hoppas du kan svara :) puss, du är bäst

Har du testat att förminska bilderna innan du laddar upp dem? Jag laddar upp alla bloggbilder i 900px så att inte bloggverktyget måste komprimera dem åt mig. Puss fino!

Hej Flora ! Har också varit sugen på hormonfritt preventivmedel typ Pearly och Natural Cycles etc men sedan fick jag reda på av min barnmorska att de inte alls är godkända preventivmedel i Sverige och att 99% säkerhet bara är bullshit i princip. Därför har jag inte vågat prova pga vore sån ångest att bli gravid. Har du hört ngt om detta??

Hej! Nej, detta har inte jag hört något om :S Men jag det här svaret skrev en annan läsare:

Pearly och lady-comp är godkända som preventivmedel i Sverige, det är däremot inte Natural Cycles, så vitt jag förstått!

Åh, Floraa! Du gick väl på Viktor Rydberg Jarlaplan? För jag behöver liksom din hjälp! Det är rätt snart gymnasieval och jag har funderat på Viktor Rydberg Jarlaplan (sång). Det är bara det att jag tvekar och velar hela tiden.. Det verkar vara så enormt mycket plugg och jag vet inte om jag klarar det. Hinner man med något annat än plugg? Att lektionerna är delvis på engelska får mig också att tveka lite, det känns lite läskigt och osäkert för mig.. Men stämningen på skolan verkar så himla härlig! Då kanske det blir värt allt pluggande om det nu är sådär extremt mycket.. Skulle du kunna skriva lite allmänt om skolan? Det skulle vara jättebra! Superfin blogg förresten! Ha det bra!/Ella

Hej Ella! Här är några frågor och svar om VRG Jarlaplan som jag skrev under mitt första år där, alltså 2009. Jag tycker absolut att du ska söka den skolan! Det ÄR mycket plugg men i tvåan och trean kan du välja kurser själv (jag valde typ filmkunskap och teater och sånt som sänkte den akademiska nivån liksom). Du kommer in i att prata engelska jättesnabbt, jag lovar. Den enda kursen som jag hellre hade haft på svenska var filosofi (förstod ju inte ens begreppen på svenska). Jag hade verkligen tre helt sjukt fina år och jag tror att jag hade väldigt tur med min årskurs, men det jag vill att du ska ha i åtanke är att VRG jarlaplan är en helt crazy homogen skola. Alla var vita förutom typ tre personer, jättemånga har svinrika föräldrar och bor i typ Saltis eller på Östermalm och det finns (fanns? nu var det ändå 2,5 år sedan jag tog studenten) ingen klassanalys what so ever. De förutsatte till exempel att du skulle kunna betala för din skoldator och rekommenderade typ bara Harvard och Handelshögskolan som utbildningar efter studenten. Men nu har det ju startat en feministisk förening på skolan vilket är jättefint, och det kanske har blivit bättre sedan jag gick där? Men i övrigt: superengagerade lärare, mysig skolbyggnad, lärorikt, bra estetutbildning och fina människor! Lycka till! Såhär svarade en annan person i kommentarsfältet:

Hej! jag har också gått på jarlaplan! och alltså det ÄR mycket plugg, jag gick samhälle och vissa gånger var det ju verkligen ASMYCKET. men det är det ju på de flesta skolor? upplevde att mina kompisar som gick på andra ställen hade lika mycket att göra som jag. visst, du får kämpa för höga betyg pga hög ambitionsnivå bland både lärare och elever, kanske mer än på vissa andra skolor, men jag tyckte definitivt(!!!) att det var värt det. lärarna (de flesta då) och utbildningen är extremt bra, en känner liksom att det en håller på med är viktigt?? ang engelskan behöver du inte alls vara orolig! alla lärare förstår svenska så du behöver aldrig tex svara på engelska när du räcker upp handen om du ej vill (utom på engelskan då hehe). lovar att en kommer in i det supersnabbt, och lär sig massor av det! MEN! en sak som jag skulle ha velat veta innan jag började jarlaplan är att det krävs en del social skillz, i alla fall i början… eftersom alla personer har ett mer eller mindre individuellt schema, och du bara har några lektioner i veckan med din klass, gäller det liksom att skapa sig sina egna grupper. och det är såklart bra på massor av sätt – en slipper vara fast i en klass en inte trivs i dag ut och dag in tex – men kan också vara lite stressigt att känna att en måste hitta nya att hänga med på varje lektion, hinna komma med i något gäng innan alla har blivit för tajta osv… det kunde helt enkelt vara ensamt då och då, och även om alla ju till slut hittade till sina grupper var det liksom en del som föll emellan ibland. så upplevde i alla fall jag det. men tror det är lättare att gå en estetisk linje, då får en ju automatiskt tillhörighet till en grupp som är lite mindre och där alla åtminstone har en sak gemensamt. hoppas du fick någon hjälp av detta och SÖK för guds skull, så kan du ju bestämma dig sen. sångutbildningen verkar fantastisk och jarlaplan är en grym skola. lycka till!!!

Åh vad bra tips! Skaffade pinterest för ett tag sen, men har inte tagit tag i att lära mig det. Men en fråga: vet du (eller om någon annan som läser denna kommentar) några bra tumblrs (om du använder det)? Kanske särskilt som innehåller bilder på alla typer av människor (tycker mig mest se personer som faller inom ramen för samhällets normer), och tror ju det behövs en större öppenhet för att vi alla är olika oavsett om du kan kategorisera dig som norm eller inte. Sen tycker det hade varit kul med lite inspobilder med viktiga innebörder och budskap, typ sånna bilder du länkat till på pinterest fast tumblr.

Alltså jag har iiiingen koll på tumblr förutom When you are a feminist. Någon läsare kanske har?

Hej Flora! Jag har äntligen blivit vegetarian (inte vågat förrän nu pga människor i min omgivning som tycker det är så jobbigt och omständigt och töntigt och ska hålla på och hacka på en). Men ju mer jag lär mig ju mer vill jag sluta äta allt animaliskt. Jag är vegetarian med målet att bli vegan till nästa år. Hur tänker du kring att utveckla din vegetarianism? Även om en äter ekologiska animalier är det dåligt för både djur och miljö! Djurhållning är ju 1/5 av alla koldioxidutsläpp och av de är det 1/2 från köttindustri och 1/2 från ägg och mejeri. Plus att man utnyttjar djuren. Att vara vegan är ju ännu mer normbrytande, jobbigt enligt omgivningen och gör det mycket svårare att bli bjuden på mat och att gå på restaurang. Nöjer du dig med att vara vegetarian eller vill du bli vegan? Bara intresserad av dina tankar menar inget dömande eller så! Är ju själv ”bara” vegetarian.

Vad grym du är! Jag äter rätt så mycket veganskt faktiskt, och tänker aktivt på det. Köper havremjölk i stället för mjölk, steker i olja eller kokosfett i stället för smör, beställer sojalatte i stället för vanlig latte, använder kokosmjölk i stället för matlagningsgrädde osv. Men precis som du säger är det knixigt att vara vegan i typ restaurangsammanhang. I nuläget nöjer jag mig med att vara vegetarian och vegan ibland, men i framtiden kanske jag ställer om helt och hållet. Jag har exempelvis inte tittat på några dokumentärer om mjölkindustrin än, men när jag gör det så vet jag ju att det kommer bli svårt att stödja den industrin.

Hei! du nevnte for en stund siden at du har tappat mye hår (i samband med p-pilleslutt?). jeg bare undrer om det har stabilisert seg nå? eventuelt om du har noen tips i forbindelse med det? jeg har også tappat utrolig mye hår i høst, uten at jeg helt vet hvorfor. håper det er noe forbigående. ps: takk for alt du er og gir

Hejsan! Jag tappar fortfarande hår tyvärr, som ett resultat av hormonomställningen i kroppen. I ditt fall kanske det beror på stress? Annars tycker jag att du ska gå till vårdcentralen och fråga. Jag tror dock att det kan hjälpa med kosttillskott, typ detta. Kram!

Åh, har du tips på var en kan hitta en fin och inte alltför dyr ljusslinga, jag tycker det är omöjligt! Var har du köpt din till exempel? :) Tack för underbar blogg

Tack för att du läser <3 Min är från Granit, så kika där! Billigare varianter kan du hitta på exempelvis Ikea eller TGR.

Hej Flora! Förstår att ni inte kan ha kommit så långt i lägenheten ännu men det vore super kul att få följa med i processen sen när ni kommit igång!! Jag och min kille bor på 25kvm i en lägenhet med världssämst planlösning och köksvägg i hallen typ, så är så nyfiken på hur ni tänker kring att möblera så platseffektivt som möjligt etc…? Tycker alltid att du gör allting så fint och är så konstnärlig så det ska verkligen bli inspirerande att se hur ni väljer att göra:) Hoppas du får en fin onsdag! Kram Hanna

Hej hopp! Det ser ut som ett bombnedslag hos mig men det är klart att jag kan visa processen. Vi har också köket i hallen! Lovar att komma med en massa bara platseffektiva tips :) Vad kul att du tycker om det jag gör!! Kram och ha en festlig lördag <3

Vad gör man när ens kompisgäng startar ett nytt kompisgäng och lämnar ute en själv? När de är elaka och uteslutande. Vad gör man när man är helt ensam i klassen och inte kan byta klass och inte har råd att åka på ett utbytes år? Vad gör man när man inte ens vill ha tillbaka sina gamla vänner för att de har varit så jävliga mot en? Jag har så himlahimla mycket ångest för skolan och jag mår illa bara jag tänker på det. Jag är ledsen nästan jämt. Jag har några vänner utanför klassen, men de är lixom i ett annat sammanhang och de har sitt, så när man väl träffas så är man lite som ett undantag från deras vardag. Jag har ingen tillhörighet. Mitt självförtroende är helt förstört och det känns som att jag inte kan göra någonting för att allt ska bli bättre.

Fyfan vad jävligt detta låter. Blir så ARG. Skit i dessa bedrövliga människor och försök hitta nya. Skriv till någon gammal barndomskompis, kompisdejta en instagramfollower, skriv till någon i det här blogginlägget, gå med i en politisk organisation eller börja i en dansgrupp. Nu vet jag inte varför du inte kan byta skola, men du borde överväga det igen. För att få börja om. Och gå och prata med någon, någon professionell, för det är uppenbart att du mår dåligt. Hejar på dig, så himla mycket <3

ALLTSÅ. din mammas hus kan du snälla göra ett ”hemma hos” inlägg där??? vill bara *copy paste* till mitt framtida vuxenhem!!!!!! hälsa henne att det är superfint!!

Det ska jag hälsa henne :) Japp, jag kan fixa en rundtur! Så länge kan du spana in detta inlägg!

Hej! Du tar ju väldigt mycket bilder, undrar om du gör någonting mer med dom? Att exempelvis göra en fotobok istället för att de bara ligger på datorn! Hade varit kul att se vad isåfall :) Och om du inte gör det, varför inte?

Hejsan! Ibland gör jag fotoböcker (typ efter min storebrors bröllop, jag kan visa den någon gång), men oftast stannar bilderna på datorn. Jag hade gärna gjort fotoböcker med alla mina bilder, men det skulle ta hundra år eftersom jag har närmare 40.000 bilder på datorn (true story).

Hej jag behöver råd/tips från någon som inte känner mig, pga orkar inte besvära min krets med detta mer hehe. Plus du är fin + smart + relations vettig <—— SÅ BRA GREJ ATT VA vill också. Det finns en kille jag blev involverad med i somras från absolut ingenstans. Har aldrig varit så kär, känt mig så töntigt menad för en annan person, eller så förstådd eller sedd. Han hade ganska nyligen blivit dumpad, men jag visste det här från början. Hade ju dock inte tänkt bli kär i han, men lol på det. Hon blev arg för att han hade träffat någon ny, och ville ha tillbaka honom, så han lämnade mig. Men gjorde det på ett sådant ickesätt, att jag blev så förvirrad och har inte kunnat släppa det, för jag tänkte att han förmodligen skulle höra av sig senare. Vilket han gjorde nu i julas och i nyår. Han skrev att han saknade mig och att han tänker på mig, jag skrev samma tillbaka, men nu har vi inte skrivit något mer, och jag vet inte vad jag ska göra. Jag är verkligen fortfarande så jävla överkär och vet att skit händer och så vidare, men vet verkligen ingenting. Min fråga är egentligen lika förvirrad som hela texten; vad är det som händer, vad ska jag göra. Jag vet att jag inte borde ta upp kontakten för att det var han som var äcklig, men det försvinner inte. Och jag tror verkligen att han kan bli så otroligt viktig för mig i framtiden. vet inte. ja. puss till den som orkade läsa, hade jag aldrig gjort <3

Meeen tack för peppen du fina person <3 Har du förklarat för honom att du tycker att han har agerat fel, och att det gjorde dig ledsen? Det tycker jag att du ska göra! Om du är så överkär i honom som du verkar så kanske du inte vill höra det här men jag testar ändå: ska du inte kolla runt efter andra personer som skulle kunna vara intressanta? Ibland kan ett rebound verkligen tämja de där stickande, ettriga kärlekskänslorna som inte vill lämna kroppen. There’s plenty more fish in the sea och så vidare. Önskar dig all all all lycka <3

Ditt skrivprojekt som du håller på med,( visst är det en bok?); hur kommer du på vad du ska skriva om? Jag skriver mycket men mest om mig själv (hahha), som någon slags dagbok i prosa, men skulle så gärna vilja skriva något större men vet inte om vad.

Vad jag skriver på är hemligt. Så det så. Men SJÄLVKLART kan du skriva om dig själv. Det gör ju alla författare mer eller mindre! Om du blir generad av innehållet kan du ju bara byta perspektiv eller byta namn. Gräv där du står! Om du har svårt att komma på vad du ska skriva om kan du slå upp en sida i en bok, sno den första raden och sen fortsätta. Eller skriva om någon du ser på stan. Eller skriva ner ett minne du har men börja fiktivisera det genom att lägga till nya detaljer. Eller skriva om något som upprör dig. Skriv, bara skriv!

Hej kloka Flora! Hoppas jag skulle kunna få lite råd av dig, du som är vegetarian. Jag har verkligen problematiserat min köttkonsumtion och vill bli vegetarian på heltid. Det är något jag funderat på länge och jag har länge varit väldigt intresserad av vegetarisk mat. Jag väljer alltid vego om jag själv lagar mat eller får välja själv. Men som sagt, jag vill bli vegetarian på heltid men vet inte hur jag ska bära mig åt.. Jag är 16 år. När jag la fram min idé och anledningar varför (miljö framförallt) så bara viftade mamma bort det och skrattade åt mig. Hon sa, med pappa som instämde, att jag får inte bli vegetarian. Varför vet jag inte. ”Ät vad som bjuds!!!” Vad tycker du jag ska göra? Hur ska jag prata med dem? Kram och tack för fina lässtunder!

Hej där! Jag tycker detta svar från från en läsare var jättebra:

Hej! Fattar verkligen problemet, hade samma grej från min mamma och pappa när jag var yngre. Har två tips: 1. Googla massa vegetariska recept som du kan sätta in i en pärm eller liknande och ge till dina föräldrar (kanske till och med i present?). Gärna recept med mycket köttsubstitut, eftersom detta tenderar att uppröra mindre, känns det som? Poängtera även att det inte handlar om att du inte är tacksam för att de lagar mat till dig! 2. Förstår verkligen verkligen att du vill föra din kamp NU men glöm inte bort att det bara är två år kvar till du är 18 och får bestämma själv och kanske flyttar hemifrån. Det är liksom inte en såååå lång tid, så om dina föräldrar ABSOLUT vägrar förstå, så kanske det är värt att fortsätta laga veg själv, och endast välja det i skolan och ute men att stå ut med föräldrarnas kött hemma, ist för att ”förstöra” relationen?

Jag är så nyfiken på om någon av alla de barnen du hänger med (verkar vara RÄTT många!) har snackat med dig om att äta djur, eller om du har snackat med dem? Tänker att det kanske vore lite fint om du liksom kunde vara en inspiration för dem! Alltså haha detta lät som att jag vill att du ska hjärntvätta dem med vego-propaganda men hoppas du förstår! :) Barn är ju intressant nog ofta skeptiska till det här med kött ett tag, innan de liksom ”stänger av” sin moralkompass.

Haha japp jag hänger med sjukt många barn. Jag har nog sagt ”jag vill inte äta djur” någon gång när det har frågat varför jag inte äter samma mat som dem, men mer än så har jag inte pratat om det med dem. Jag tänker att det är något som jag tar med föräldrarna, som faktiskt kan påverka vad som hamnar på bordet. Och det gör jag!

Asså dina framstå-som-pk-ambitioner?? du behöver inte motivera allt du gör för att verka bra inför andra. din sanning om vilka val som är mest etiska är inte nödvändigtvis den sanna sanningen och det bästa för alla. därför är det ev. lite drygt att blamea alla andra livsstilar, vilket jag ofta får känslan av att du gör. tycker att det du gör ofta är jättebra. men det betyder inte att allt alla andra gör är jättedumt. :———–) 

Jag antar att du syftar på min vegetarianism här? Jag kritiserade min egen familj för att julbordet flödade av kötträtter. Och ärligt talat: hur kan du ens påstå att det är mer etiskt att äta kött än att inte göra det? Jag förstår inte logiken i det :—-)

Det är jättebra att du bestämt dig för att vara vegetarian. För både miljön och dig själv. Andra, som jag, tycker om kött och har valt att äta det men att hålla det till ett minimum, och endast ekologiskt kött när det äts. Det är en ganska otrevlig grej att visa hur äcklad en blir av kött bara för att man själv gjort ett val att inte äta det, de som vill får äta kött och ska inte meatshameas för det. Dra kopplingar till slutshaming så förstår du att det inte är helt rätt. Kanske lite väl hård koppling men jag tycker det är värt att fundera på. Kan också kopplas ihop med socioekonomisk bakgrund och finkultur att du gör såhär. Alltså – det verkar som du försöker framställa dig som bättre än alla de som äter kött – även om de äter BRA kött och gör massor för miljön. Tänk tänk tänk på hur du skriver och reflektera över det!

Jag är mycket väl medveten om att jag som är utbildad och privilegierad lättare kan ta beslutet att bli vegetarian, och det har jag skrivit på bloggen megamånga gånger. I det här fallet så uttryckte jag avsmak gentemot mina föräldrars köttiga julbord och det måste jag väl ändå kunna göra? De har ju i allra högsta grad ekonomi och utbildning att veta bättre. Och alltså, jämförelsen mellan slutshaming och ”meatshaming” är faktiskt jättekonstig. Alla får äta vad det vill, men det enda jag pushar för är att människor ska problematisera sitt köttätande. Sedan kan en frågasätta vad ”bra kött” är för något. Det är klart att det är bättre att köpa ekokött än något annat kött, men hur ofta går det att äta ekokött på pizzan? I thaimaten? I korven? I sådana sammanhang propsar jag för att ta vegoalternativet i stället.

Men åh vad glad jag blir för såna här inlägg! Just att du tagit dig tiden att gå igenom allt så noggrant! Jag är väldigt ny med mitt fotande och började röra mig utanför autofunktionen för ungefär ett halvår sen! Min fråga till dig är: har du något bra tips angående prisvärd fullformatskamera? Jag fotar just nu med en kompakt systemkamera och har kärat ner mig lite i sony a7 men 13000 för en kamera känns en aning dyrt att lägga på sin andra kamera.. (angående stora fotoinlägget).

Hej hopp och vad fint att du gillar inlägget! Jag kan verkligen ingenting om Sony, men såhär är det: fullformatskameror ÄR dyra, men du kanske kan hitta någon på Blocket? Nikon D600 kanske? Men egentligen tycker jag att du ska satsa på en billigare kamera och lära dig den ordentligt innan du går vidare till den högre prisklassen. Ett hopp från kompakt systemkamera till vanlig systemkamera känns rimligt!

Flora du är nog den klokaste personen jag vet, även fast jag inte känner dig. Dina texter är så fina och går rakt in i hjärtat. Jag har ett problem (?). Jag vågar ingenting. Jag är 17 år och har aldrig gått bakom ryggen på mina föräldrar. Jag festar aldrig utan sitter istället hemma och kollar på serier och lyssnar på musik i min ensamhet. Många av mina kompisar dricker men jag gör inte det för jag har LOVAT mina föräldrar att jag inte ska göra det innan jag fyller 18 och jag mår skit om jag ljuger eller bryter löften. Jag vågar inte bryta mot några regler. Jag vågar inte alltid stå upp för mig själv. Jag vågar nästan aldrig ta några risker. Jag vågar inte gå fram till den jag gillar. Jag vågar ingenting. Men jag VILL våga. Jag vill leva livet till fullo. Jag vill ha galna berättelser att berätta för mina barn och barnbarn från min tonår. Men jag har ingenting att berätta. Jag har inte gjort något speciellt och jag mår inte bra av det när jag tänker så. Jag vill ha gjort något som betyder något, som jag minns. Om jag kollar folk som är kända i min ålder, som har förändrat världen osv… Jag vill också, men jag kan inte??! Vad ska jag göra för att våga mer? Vad är det för fel på mig?

När jag läser vad du skriver så känner jag: du är 17, du är fortfarande ung, det är OKEJ att inte ha gjort en massa galna saker. Det är inget fel på dig. Det är okej att föredra att vara hemma framför att smyga ut. Klandra inte dig själv för det. Dessutom är det bara ett år kvar tills du blir 18 och då kan du dricka alkohol med gott samvete (om du nu skulle vilja det). Men du skriver att du VILL våga, att du känner dig begränsad, och i sådana fall tycker jag att du ska utmana dig själv med små steg i taget. Du behöver inte ljuga, du behöver inte gå bakom ryggen på dina föräldrar, men du kan utmana dig själv att argumentera för din sak om det så handlar om vad du vill äta till middag eller att le till någon i skolkorridoren som du vanligtvis inte skulle våga titta på. Jag tror säkert att det går att få hjälp med sånt här också, fråga efter en kurator på ungdomsmottagningen! Puss <3

Hej flora, jag vet att du inte är någon expert och så men du är en jäkligt klok tjej så jag tänkte att jag kanske kunde fråga dig.
1. Du har ju ett rätt stort ”socialt nätverk” med många vänner. Hur gör man för att våga ta steget och inleda en vänskap? Varje gång jag försöker prata med någon så blir konversationerna alltid så korta och platta och efter ett tag så har man inte mer att säga. Och varje gång jag är med mina vänner så har jag någon dum jäkla vana att hålla på med mobilen hela tiden så vi är inte alls sociala. Är rädd för att livet inte är mer än såhär och att det alltid kommer att vara såhär tröttsamt bland mina kompisar.

Hej gullo. Internet är mitt bästa tips för att få nya vänner. Instagram, bloggar, twitter eller bekanta på facebook. Skriv ”hej, vill du ta en kaffe?”. Ja, det är läskigt att gå på kompisdejt, men det är också en sådan kick! Det är inte en dum idé att samla på sig ett gäng samtalsämnen. Ställ frågor, det är megaviktigt för att föra samtalet framåt, och våga berätta om dig själv. Anekdoter, vad du har gjort tidigare under dagen, vad som helst. Det fina med det hela är att social kompetens, eller vad jag nu ska kalla det, går att öva upp. Du kan helt enkelt räkna med att det kommer bli lättare med tiden, det gäller bara att du exponerar dig för sådana sammanhang och inte flyr dem. Och du, den där dumma vanan med mobilen, nu när du är medveten om det – försök att jobba bort det! Låt mobilen ligga kvar i väskan!  Hejar på dig.

2. Hur gör man för att få en blogg med många följare? Har tänkt tusen gånger att jag vill skaffa en blogg men är så rädd för att misslyckas, tappa lusten och sen bara ta bort den. Har du några tips på hur man tar sig framåt i bloggvärlden?

Jag svarade på en liknande fråga för någon vecka sedan, läs svaret här.

Flora, I love your blog, it’s one of the highlights of my day! But how comes that you, who’s so engaged in the climate and in social indifferences, flew Ryanair to Paris??

I didn’t have money to go with another airline unfortunately :/ Hopefully I do other things to make my carbon footprint smaller.

Så bra med så mange spørsmålsrunder! Det er gøy. Jeg vet du har skrevet masse om turen til Calefornia, men lurte mer på hvilken kjørerute dere hadde? Om du kunne sagt rekkefølgen på stedene dere var? Skal på roadtrip i USA til sommeren, en utvida west coast-tur, men noen av bildene fra turen deres ser helt fantastisk ut, så ville gjerne hatt noen tips! Du trenger ikke lage et innlegg, har jo alle du skrev i høst, men bare en kort kommentar på stedene! Ha en fin søndagskveld! (Blir så glad av å lese bloggen)

Hej och tack för jättefina ord <3 Vad roligt att du ska till Kalifornien! Såhär såg vår rutt ut: San Francisco -> Petaluma -> Fort Bragg (längs med kusten, route 101) -> Miranda -> Eagleville -> Truckee -> San Francisco. Anledningen till att vi åkte just den här rutten var för att vi skulle hälsa på Danas pappa i norra Kalifornien. Du måste absolut åka längs med Route 101, och norra Kalifornien var verkligen dödsvackert.

Hej flora! först och främst vill jag bara säga att du är en grymt klok människa och att du är väldigt inspirerande och en stor förebild. men nu till frågan. jag vet att du skriver en istället man, men känner du verkligen att det förändrar så mycket? jag menar det bidrar ju inte så mycket till kvinnans rättigheter och kvinnans plats i samhället. eller? jag tänker liksom att det är bättre att agera fysiskt än att säga en istället för man etc? nu låter jag säkert som att jag tycker det är helt idiotiskt och fel att säga en, hen osv, men så menar jag naturligt vis inte. jag undrar bara och det skulle vara jätteintressant att få höra hur du tänker! tacksam för svar fina flora! kram <3

Hej! Tack så himla mycket! Nja, alltså det är klart att det inte förändrar sådär jättemycket, men jag hoppas att det får människor att reflektera över språkets begränsningar och hur exkluderande det ofta är. Jag utagerar min feminism på flera plan, både i praktiken och teorin, och jag tror att även småsaker kan få människor att ta analysen ett steg längre. Angående ordet ”hen” så är det ett jätteviktigt pronomen. Dels för att många människor varken kan identifiera sig som en han eller en hon, så det handlar återigen om inkludering, men det är också ett ord som tar bort könsangivelsen i sammanhang där det inte behövs. En person är ju en persons i första hand, inte sitt kön. Kram!

Hej Flora! Vill börja med att säga att jag tycker du verkar som en mycket härlig och vettig person!
Undrar: hur tänker du kring att köpa kläder från American Apparel? Visst har de fina grejer osv, men alltså deras sexistiska jäkla skitreklam är ju under all kritik. Hur motiverar du klädköp därifrån? Kram! /medsyster

Hej kära medsyster! Jag äger två par braxor och en blus från AA och allt är fyra år gammalt. Med andra ord har jag inte köpt något därifrån på flera år, och tänker inte göra det heller, om de inte beslutar sig för att lära av sina misstag. Men än så länge verkar det ju inte ha hänt särskilt mycket, förutom att chefen fick kicken.

Hej Flora! Du är så himla klok och bra, på alla sätt och vis. Jag har en fråga till dig angående problem med hyn. Jag har fått ganska mycket problemas den senaste tiden och det är inte alls kul framförallt eftersom att jag inte vet vad det beror på. Du nämnde för ett tag sedan att du planerade att gå till en hudterapeut. Har du någon speciell klinik som du går till som du skulle kunna rekommendera? Det vore himla snällt. Tack för allt det braiga. Kram!

Hej gulliga fina människa <3 Jag bokade tid hos en hudterapeut men sedan fick jag råd av en bloggläsare att gå till en hudläkare i stället, så det ska jag göra i början av januari! Återkommer med en uppdatering då förstås. Kom ihåg att hud bara är hud och den enda som egentligen bryr sig är du själv. När jag var yngre hade jag supermycket ångest över min acne men nu för tiden rycker jag mer eller mindre på axlarna åt det. Det är inte rimligt att lägga så mycket värdefull energi åt några himla pluppar på huden. Puss och pepp!

Jag hörde i podcasten Källan att du ska söka grafisk design-utbildningar till hösten. Har du börjat spåna på idéer än?

Vet du? Jag har bestämt mig för att söka år 2016 i stället. Jag insåg att det är helt absurt att jag ska skriva klart mitt skönlitterära projekt PLUS driva den här bloggen PLUS göra svinbra arbetsprover på samma gång. Felix ord du behöver inte stressa hjälpte mig.

Hej det vore så kul om du kunde göra ett julklappstipsinlägg! <3

Det har jag redan gjort! Här hittar du det.

HEJ FLORA! Du är bäst. Har för mig att du la upp något tips på någon hemsida där man kunde beställa fina personliga smycken? Typ små söta hjärtan/FIsymboler? HITTAR INTE. Julklappspanik, help me.

Men Å tack!!! Det måste vara Etsy.com du menar! Sök på ”venus charm” eller ”feministsmeden” eller ”heart charm” eller vad du nu är ute efter. Lycka till!

Flora, urban outfitters-mattan, hur är den? ska den med till nya lägisen? funderar själv på att köpa den, men skulle gärna höra vad du tycker om den först. är det värt pengarna? är det den stora du har? ha en fin tisdag. din blogg inspirerar mig och skänker välbehövlig vardagsglädje.

Tack fina rara snälla du <3 Jag tycker att det är svinjobbigt med mattor. Det är så svårstädat och dammigt? Dock är det ju asfint. Så om du gillar mattor så är det absolut värt pengarna, dock blir den skitig ganska fort så du får räkna med att tvätta den då och då. Jag ska skänka min matta (det är den stora) till min storebror som bor i ett hus!

Hej Flora, Har en fråga till dig som behandlar prestationsångest och allt som hör därtill. Jag undrar nämligen om du ibland kan komma på att sätta dig under för mycket press? Du studerar och frilansar, bloggar på heltid samtidigt som du läser en drös med creddiga böcker och har tid att umgås med flera vänner om veckan och umgås med din kille. Du äter en vegetarisk, bra, kost och intresserar dig för konst, politik och andra viktiga frågor, och ja – är allmänt ”duktig”. Känner du aldrig att du bara vill skriva ”amen durå jävla pucko” till idiotiska kommentarer som ska tycka så JÄVLA mycket om allt, eller äta hawaii-pizza från billys bara för att det kan vara så himla gott och opretentiöst eller ha på dig den där maskaran från ett billigare märke, trots att de testat på djur, för att ögonfransarna blir så himla fina och långa? Eller är allt det som jag ibland tycker känns som måsten eller prestation helt naturligt för dig? Hur tänker du kring det? Det känns som att det är så himla mycket press på oss tjejer, och väldigt ofta tycker jag att du kan få lite osköna kommentarer som försöker fylla något syfte att lära ut samtidigt som de trycker ner, just eftersom dina läsare tycks ha så höga krav på “good-girl Flora”. Hänger du med? Förlåt för rörig och skitlång kommentar, men behövde fråga. Du är bäst, förresten. Allt gott! (ps. förstår såklart att det ena inte behöver förta det andra, men nu syftar jag på det som vi som läsare får läsa om i bloggen just. ds.)

Hej! Så himla vettig fråga tycker jag, för det här är precis sådant som jag funderar på mycket. Jag är, som du skriver, så kallat duktig. Jag avskyr duktig-flicka-syndromet (Hej Blekk har skrivit om det här, SÅ SPOT ON) och jag önskar att det här jäkla samhället skulle släppa pressen på oss unga tjejer. Samtidigt ska jag inte förneka att jag även njuter av att vara disciplinerad och ordningsam på olika sätt.

Självklart gör jag saker som inte är PK, det tror jag ni märker här på bloggen också. Jag flyger flygplan flera gånger om året, jag köper verkligen inte alltid ekologisk mat, då och då använder jag av okunskap begrepp som inte är okej, jag köper ibland linnen från H&M som är gjorda av barnarbetare osv osv. Ni fattar. Jag är ingen supermänniska. Men jag försöker att vara en god medmänniska genom att aldrig backa för feminismen, skänka pengar till välgörenhetsorganisationer så väl som till tiggare på gatan, äta vegetariskt och bry mig om mina vänner och min familj.

Jag får ganska ofta uppläxande kommentarer här på bloggen. Det är lätt att kritisera någon som ”bara finns på internet”. Lättare än att kritisera din bästa kompis eller dina föräldrar. Därför tycker jag att ni ska tänka en gång till innan ni skickar iväg en kommentar som ifrågasätter varför jag äter ägg eller varför jag använder hårspray trots att det är dåligt för ozonlagret. Många kommentarer är helt rimliga, men det är klart att alla dessa måsten och förbud ökar pressen på mig. Ibland blir det svinjobbigt. Ibland förstår jag inte hur jag ska kunna pleasa alla (det kan jag inte heller). Men oftast känner ja mig glad för att jag hela tiden lär mig nya saker och därmed växer som medmänniska. Är det ett svar på din fråga?  Puss!

Om en älskarälskar hur Amanda Svensson skriver och vill ha fler böcker med samma(liknande) språk/stil/form, vem är författaren som ligger närmst?

Mina tips är Sanne Näsling, Sara Stridsberg, Jenny Jägerfeld, Jonas Hassen Khemiri och Gunnar Ardelius. Så bra författare hela bunten!

Hej Flora! Jag studerar litteratur sen flera år tillbaka och tycker så mycket om dina boktips! Bor inte i Sverige nu så det hjälper mig att hänga med lite på vad folk läser där hemma också. Men! Undrar om du tänkt på en sak! Den kritiken som du har absolut oftast när det gäller böcker är att du undrar om man inte kunde ha gjort boken kortare. ”Hade den kunnat vara 100 sidor kortare?” etc. Jag kan tycka att det är fel fråga att ställa sådär helt utan kontext för varenda bok hade ju kunnat vara kortare liksom. Men ofta så finns det ju en poäng med långa stycken text även om de verkar lite tråkiga, nämligen känslan den tradigheten/långsamheten/upprepandet försöker förmedla. Jag har också läst Maken och tycker mycket om den, men jag uppfattar det som att längden på boken har med själva temat att göra. Mycket modernistisk litteratur tex James Joyce använder sig av detta, alltså helt medvetet. Poängen med en bok är ju inte alltid att man ska vara konstant tillfredsställd, ibland vill man ju känna något mer än bara snabba tårar snabbt skratt vackra meningar. Ibland vill man känna sig uttråkad desperat eller frustrerad tex. Så, ursäkta detta svamlande (på tal om- haha) men tycker att det här är så intressant! (OBS. Finns självklart böcker där långa långa stycken är helt onödiga och bara förstör flowet och sådär. Tycker bara inte att Maken är en utav dom!)

Halloj! Det stämmer att jag ofta tycker att tjocka böcker skulle kunna vara tunnare. Och jag står fast vid det. Jag gillar prosa som är koncis, som inte spinner iväg i onödan. Så om en författare behöver 500 sidor för att få fram sin berättelse finns det med största sannolikhet en hel del sidor som inte tillför nämnvärt till historien – om det nu är historien du är ute efter och inte i första hand språket. Du skriver ”Jag kan tycka att det är fel fråga att ställa sådär helt utan kontext för varenda bok hade ju kunnat vara kortare liksom.”, men jag har ju inte tagit det utanför sin kontext?? Maken var FANTASTISK, men jag tror verkligen att den hade vunnit på att vara lite kortare. Det här är en smaksak förstås. Jag gillar helt enkelt romaner som har vackert språk men som även har en träffande (och ganska koncis) historia.

Jag smäller av. så tungt och befriande. vad tycker du? (om trailern ovan)

Jag tror att det skulle kunna bli en så sjuuukt fet serie! Det är alltid spännande när något dras till sin spets sådär, och den här serien ligger ju helt rätt i tiden. Den kommer garanterat att bidra till viktig debatt. Så mycket girlpower alltså <3 Dock trisst att typ alla karaktärer förutom en är vita. :( Här kan du skänka pengar för att serien ska bli verklighet!

Ooo vilket smart tips! Det där med puder på, hjälper det så att det inte kletar ut sig lika mycket också? (angående puder över läppstiftet)

Precis! Mycket mer kyssvänligt med andra ord. Jag brukar även applicera läppstiftet med en pensel. Då blir resultatet ännu skarpare och finare!

Du har en sååå fin frisyr tycker jag! funderar på att skaffa mig något liknande själv. har dock lockigt hår och ett ganska runt ansikte, kan det funka ändå?? vill liksom åt den där 60-taliga malin i saltkråkan-fisyren! dör vad fint!!! tack för en superblogg för övrigt. puss <3

Tack snälla! Lockigt kort hår är ju typ det finaste på denna jord, klart du ska klippa av dig det! Här och här och här och här har du inspiration. Men om du vill ha expertråd borde du fråga din frisör. Puss!

Bara undrar vad som var dåligt med den sista boken eftersom den fick 2/5 stjärnor? Fick ju lust att läsa den men du skrev inte vad som var negativt, vad jag kunde se. Kanske jag har misförstått något? (angående Jinx som jag skrev om här).

Ibland har jag tydligen lite svårt att formulera mig tydligt. Boken är stark men formen är ganska banal och språket är kanske lite väl lättläst. Om jag hade varit några år yngre hade den troligtvis fått en trea eller fyra!

Hej, vilken dr martens modell ær det om man får fråga?!

1460 boot, colour aztec.

Låter jättegott!<3 men du vet väl att linfrön blir giftigt i för stora mängder? 2 matskedar är nog lite mycket.. (angående morotsgröten)

2 matskedar är lugnt, men mer än så bör en inte äta. Såhär står det på fröguiden.se: Ät inte mer än 1-2 matskedar (10-20g) oupphettade hela linfrön om dagen. 3-10 matskedar om dagen ger upphov till en långsiktigt giftig mängd vätecyanid, vid upprepad förtäring. Undvik helt oupphettade krossade eller malda linfrön Fröets gifter tas mycket lättare upp av kroppen när det är krossat. Värm helst upp linfrön innan konsumtion. Linfröens giftiga egenskaper försvinner vid upphettning till 175-250 grader Celsius. Förutsatt att alla vätecyanidproducerande glykosider försvinner kan de sedan ätas i valfri mängd. Bakning är alltså den rekommenderade användningen för linfrön. Följer man ovan rekommendationer är man enligt Livsmedelsverket helt säker från, och behöver därför inte oroa sig alls, om linfröets ohälsosamma påverkningar.

Vad gör man egentligen när någon inom familjen dör? Hur fortsätter man att andas? Fick beskedet för två timmar sedan. Hur gjorde du, Flora?

Åh hej och heja dig <3 Det finns inte ett sätt att sörja på, bara ditt sätt. Allt är fortfarande så nytt för min del, men det jag kan säga är att vara nära de du älskar, tillåt dig själv att vara glad när du känner dig glad och detsamma när du känner dig ledsen. Prata om den som dött, skratta och gråt. Jag tror att det viktigaste är att utagera dina känslor. Och att inte vara ensam. Tänker på dig.

Hej! Kan inte du publicera lite av dina texter på bloggen? Hade varit så roligt att se vad du skrivit under din utbildning och/eller privat eller nåt. Det hade varit roligt att se mer av de grejer som du skapar. Kram!

Det jag skriver på nu för tiden är ett längre projekt (hemligt än så länge), men visst kan jag lägga upp några kortare texter! Kram!