När ni fick önska bloggrubriker var det några som ville läsa mina tankar kring min blogg.
Jag har haft min blogg sedan mars 2007 (sjuårsjubileum i år!), då var jag tolv år och gick i sjuan, hade Kenza som främsta bloggförebild och publicerade melankoliska låttexter blandat med små pubertala texter om olycklig kärlek. 
Något år senare började experimentera med mina kläder. Jag kombinerade mina outfits genom att rota igenom mammas och pappas garderober, utklädningslådan och mina egna kläder. Fick ris för det i skolan men ros för det på bloggen. 
2008 köpte jag min första systemkamera, en Nikon d40x, och sedan tog det fart. Idag är ni ca 40.000 besökare i veckan och ca 250.000 sidvisningar i månaden! Jag har bloggat på blogg.se, spotlife.se, devote.se och nu påmetromode.se.
Bloggen har följt med när jag fick min första pojkvän, när jag började gymnasiet, när jag gick på min första hemmafest och när jag blev tillsammans med min nuvarande pojkvän. När klippte av mig håret och färgade det brunt, när jag har haft ångest över min akne, när det har varit bråkigt i min familj och när jag har fått en lillasyster. Uppgångar och nedgångar i mina tonår.
Någon undrade hur min blogg kunde bli stor. Jag har inget bra svar på det, men jag antar att det är mycket tack vare att jag började så tidigt. Att jag uppdaterar ofta kan också vara en anledning, men jag tror framförallt att det är för att jag släpper er nära inpå mig. Jag skriver om det som gör ont och det som gör kul, låter er träffa min familj och mina vänner. Ni får se vart jag fikar och vart jag går i skolan. Ni får följa med mig i min personliga och karriärmässiga utveckling. Såhär tror jag att det kan sammanfattas: Att följa en blogg är som att följa en tv-serie. Du vill se vad som ska hända härnäst.
Vad är det bästa med att blogga?
– Att lära känna sÃ¥ fina människor. Hanna, Emmy och Hanna har jag lärt känna via bloggen, till exempel.
– Att bloggen gör mig modigare. Allt frÃ¥n att vÃ¥ga klä mig som jag vill till att vÃ¥ga tro pÃ¥ mitt skrivande.
– Att hela tiden utvecklas kreativt. BÃ¥de att komma pÃ¥ idéer om vad jag kan blogga om men även att hela tiden träna pÃ¥ att skriva, fotografera, illustrera och andra saker som jag regelbundet publicerar pÃ¥ bloggen.
– Att bloggen blir som ett CV. Människor kan hitta hit och se att jag frilansar som skribent och illustratör, och det kan i sin tur leda till jobbuppdrag. Att jag fÃ¥r en slant för att blogga hos metro motiverar förstÃ¥s ännu mer.
– Att jag kan se tillbaka pÃ¥ vad jag har gjort de senaste Ã¥ren och pÃ¥ sÃ¥ vis fÃ¥ lättare att minnas mitt liv.
– Att det är förbannat skönt att skriva av sig ibland, och att jag fÃ¥r er respons och bekräftelse när jag gör det.
РAtt f̦ra en dialog med er genom kommentarerna. Fasen vad jag gillar er.
– Att bloggen är opinionsbildande. Att jag har möjlighet att uppmuntra och pÃ¥verka mina läsare inom exempelvis feminismen.
Vad är det sämsta med att blogga?
– Att jag ständigt är lite stressad över att jag borde skriva bättre eller fler blogginlägg och att prestationsÃ¥ngesten pÃ¥ sÃ¥ vis ökar. Det är lätt att jämföra sig med andra bloggare.
– Att mitt bekräftelsebehov blir större. Jag tror att det är likadant för alla: komplimanger blir en drog.
– Att arbetstiden är oregelbunden. När Felix kommer hem frÃ¥n jobbet och vill mysa med mig kan jag säga ”vänta jag mÃ¥ste blogga.”
– Att bloggande inte tas pÃ¥ allvar, trots att det är ett yrke som allt fler har. MÃ¥nga kan slänga ut sig dömande kommentarer och tycka att ens blogg är löjlig.
– Att sÃ¥ mÃ¥nga vet sÃ¥ mycket om mig. Jätteläskigt när jag väl börjar tänka pÃ¥ det (men ocksÃ¥ kul ju).
– Att fÃ¥ elaka kommentarer. Okej, jag är väldigt skonad frÃ¥n det, men ibland slÃ¥r det till.
Jag är så oerhört glad att jag började blogga och att ni fortfarande hänger med. Jag känner mig så otroligt sentimental när jag kollar igenom mitt gamla arkiv (ni hittar det här) och tacksam för att jag har uppdaterat min himla blogg nästan varje dag de senaste åren. Om ni har några andra frågor angående mitt bloggande så får ni gärna ställa dem här i kommentarsfältet! Puss så länge.
Translation: About my blog. Translate the post here.
Och så blev det den här himla dagen igen. Idag firar vi alla typer av kärlek. Pussa lite extra på er pappa eller på bästa vännen, kramas med hunden eller ragga på någon på bussen. Framförallt kan vi fira att vi får ligga med vem vi vill. Det går också bra att spotta på allt som har med tvåsamhet att göra, det är upp till var och en. Lova mig bara att ni inte tar den här dagen på för stort allvar.
