SF-bilderna är inte slut än! Pjuh, för jag kan liksom inte klippa navelsträngen än. Känner mig olyckligt kär typ. Nåväl. Här är jag på Andytown om ni undrar.

Veckan innan julafton åkte vi till en farmers market för att handla ingredienser till tacomiddagen. Dana och Froste brukar handla mat där en gång i veckan. Så lyrrigt. Fy farao vad jag saknar dem när jag ser den här bilden. Ej ok.

Vi köpte citrusfrukter för att göra en apelsinsallad. Frukt i mat är min favvo.

Och så åt vi dumplings på stående fot och hukade för regnet.

En annan dag var jag i Berkeley med Linnea! Vi klämde exempelvis på skoluniformskjolar,

smög in i biblioteket som tillhör Berkeley College,

samt tittade på citronträd som folk liksom har i sina trädgårdar. Berkeley ligger en halvtimmes tunnelbaneresa från SF är och är en så jäkla fin liten studentstad.

En annan dag blev jag kär i ett rosa hus,

och läste en rosa bok som jag gillade ganska mycket. Ändå lika! Den är skriven av Danas mammas kompis och handlar om att växa upp som fattig i San Francisco, och att lyckas mot alla odds.

Min sista SF-kväll tillbringades hemma hos dessa två. Vi dränkte våra sorger i rosévin och gjorde vegansk sushi.

Med shiitakesvamp, tofu, misomarinerad persimmon, avokado, kiwi, mango och morötter (kombinerade på olika vis). Är vi genier eller.

Translation: 11 random pictures from the San Francisco life. Farmers market with Froste and Dana, Berkeley with Linnea and home made vegan sushi.

Så himla knäppt och fint att vara tillbaka i Stockholm igen. Sova i lakanen som jag valt ut, tvätta håret med mitt vanliga schampo, köpa Oatly på Ica och kolla rean på Cos. Och hångla med min person <3333

Men mer om det senare, nu tittar vi på hur min nyårshelg såg ut. Den 29 december ställde vi klockan på 06.00 och stuvade in oss i bilen. Sedan körde vi söderut medan solen sträckte på sig i horisonten.

Vi stannade till på Happy Girl Kitchen i Monterey för att äta frukost och kolla karta.

Fröbröd (sånt här!) med avo, morötter och asmycket svartpeppar. Plus fruktsallad och mandelmjölkscappuccino. YAS.

Sedan åkte vi vidare längs med kusten. Alltså JÄVLAR I HAVET vad den här staten är vacker. Kan inte få nog.

Skulle kunna stå där och glo hur. Länge. Som. Helst.

Fotade dessa gulliga som sa ”your blog readers will think that we kiss each other all the time”. Och jag ba jepp.

ÄLSKAROM.

Att köra längs med highway 1 är obligatoriskt om ni någonsin befinner er i Cali. Så att ni vet.

Någon timme senare befann vi oss vid Big Sur Station. Vi skulle tälta tre nätter så vi bar väskor fulla med trail mix, vattenrenare, tält, skavsårsplåster och annat nödvändigt.

Froste pluggade till fjäll- och vildmarksledare för några år sedan så han är proffs.

Vi gick uppför asbranta backar och nerför zickzackande stigar.

När vi kom fram till Sykes, där vi skulle tälta, höll solen på att gå ner. Det var så förbannat kallt. Minusgrader på natten, kolsvart redan kl 18.00 och dessutom eldförbud. Plus rätt mycket folk vilket var lite ofeeling. Men dödsvackert såklart!

DOCK är Sykes känt för att ha hot springs (snarare warm springs – det var inte riiiiktigt så varmt som vi hade velat), dvs naturligt varma källor. Så vi badade flera gånger om för att utstå kylan. Det funkade nästan men alltså våra fingrar och tår var isbitar halva vandringen.

Trots att jag hade en triljard lager kläder så sov jag dåligt pga kylan, så när det äntligen blev morgon så var jag en lycklig mänska.

Efter ett morgondopp i den varma källan (skakade så mycket innan jag klev ner) så lagade vi havregrynsgröt på gasköket. Mat smakar 100 gånger godare i vildmarken om ni inte visste det. Obs att Dana dricker kaffe ur en konservburk instoppad i en strumpa (för värmeisolering) på den här bilden.

och sedan tog vi en dagstur uppför kullarna. Stannade till bland redwoodträden och pratade om vad som är viktigast för oss här i livet, om förväntan på framtiden och huruvida det är möjligt att bo både i Sverige och Kalifornien (en fråga vi inte kunde få bukt på).

Vi lagade spaghetti med vegofärs till middag och campade på samma plats en natt till. När jag inte kunde somna (pga kylan) så tänkte jag på faktumet att jag skulle återförenas med Felix några dagar senare, men då blev jag ännu piggare. Var så till mig att jag inte kunde hålla ögonen stängda.

 Translation: Froste, Dana and I went on a backpacking trip in Big Sur/Ventana Wilderness. It was freezing cold but sooo beautiful. 

Jag förstår inte. Jag kom ju precis hit.

Jag har ju precis börjat acceptera att amerikaner sällan använder stearinljus vid middagsbordet, att de lyssnar på musik ur högtalare på bussen, att de har cafédörrarna öppna trots att det är kallt ute, att de säljer två ark presentpapper för 8 dollar, att det luktar weed prick överallt, att först till kvarn gäller för att få en bra plats i biosalongen, att de äter medhavd mat på café, att de har skor på sig i soffan och tycker att allt är cute och awesome.

Jag har ju precis blivit så bekväm i engelskan att jag inte behöver tänka innan jag pratar, att jag kommer på mig själv med att använda ord och uttryck som jag knappt visste att jag kunde.

Jag kommer sakna det här. Grumligt småprat med Uberchafförer om helgnätterna. Milslånga promenader på Land’s End och Ocean beach. Den rosa eftermiddagshimmeln över Richmond District. Citronerna från Wholefoods, de vars blad fortfarande sitter kvar. Jag kommer till och med sakna de ryckiga bussfärderna och surret från elradiatorn som jag ställt bredvid sängen.

Men mest kommer jag sakna Froste och Dana. 

Jag har pulsat genom snö och slumrat på sandstränder. Jag har sovit under bar himmel i minusgrader och svettats i t-shirt på på morgonpromenader. Jag har sett enorma vågor slå mot vassa klippkanter och badat i varma källor. Kalifornien är det vackraste jag sett.

Jag kom hit när vädret inte tillät andra kläder än shorts och linnen. Nu virar jag halsduken hårt kring halsen och beger mig till flygplatsen.

Sverige, vi ses i morgon.

Translation: My 3 months in USA has come to an end. It’s been amazing and I’m so sad to leave.