Jag och Felix njuter så himla mycket av varandras sällskap just nu eftersom vi inte har träffats på tre veckor. Hånglar och brottas och skrattar och har det så jävla fint. Igår kväll lagade vi middag tillsammans.

Vi slog upp fönstren på vid gavel och njöt av vår smått surrealistiska utsikt.

Kolla träden liksom. Sommar.

PLUS att vi poppade en frikkin Champagneflaska! Jag fick den i ett bud från Nicolas Feuillatte i vintras och har sparat den sedan dess. Först var min reaktion ”Men vadå, ska vi dricka champagne nu? Ska vi inte spara den till ett mer speciellt tillfälle?” och då sa Felix ”Det kommer aldrig komma att perfekt tillfälle. Perfekta tillfällen existerar inte. Vi dricker upp den!”

Och det hade han såklart rätt i.

Och så åt vi den här salladen på Felix begäran. Belugalinser, fänkål, lök, torkade aprikoser, sockerärtor och pesto. Den var… ganska tråkig.

Men den hemmagjorda peston var supergod! Bara att mixa ett knippe basilika med en näve rostade mandlar, olivolja, en halv vitlöksklyfta, citronsaft, en stump parmesanost och salt och peppar. Smaka av tills du blir nöjd!

”What’s the celebration?” frågade Dana på Felix instagrambild. Han svarade ”She’s home from London and we’re in love.”

Och så satt vi där och åt och pratade ivrigt medan solen gick ner bakom husen. En ganska så perfekt dag.

Translation: Yesterday, Felix and I had dinner with our windows wide opened. We even popped a bottle of champagne. ”What’s the celebration?” Dana asked on Felix’s instagram post. He replied ”She’s home from London and we’re in love.”

I fredags frågade jag pappa och Jo om inte jag kunde få ”en dag ledigt” från att passa min lillasyster. Jag har ju tagit hand om henne fram till lunch i princip varje dag sedan jag kom till London, vilket har gjort att jag har haft svårt att hinna med bloggandet och skrivandet. Jag har suttit uppe till kl 1 på kvällarna för att producera material till den här lilla platsen.

De sa såklart ja, och jag tog Metropolitan in till stan direkt efter frukost.

På vägen passerade jag Albion där jag och Felix har ätit middag en gång. Så fint där.

Mvh shoppar hellre grönsaker än kläder.

Kolla somrigt!

Målet var ju Counter Albion (som liksom är en lillasyster till restaurangen ovan), som ni vet. Där satt jag och jobbade i en halv evighet, men var noga med att köpa mat och kaffe och kaka titt som tätt för att inte personalen skulle tycka att jag var störig.

När jag var färdigjobbad för dagen slog jag till på en ärt- och fetaostsallad från Leon.

Och så gick jag och den här favvon på vernissage!

En av konstnärerna var Jim Thorell. Jaana har kurerat en utställning med honom när hon jobbade på Galleri Bon och den här gången fanns hans verk alltså att beskåda i London. Superbra var det.

Jag såg ut såhär som ni vet.

Jäkla drömperson <3

När vi var mätta på konst och San Miquel-öl begav vi oss till Rolling Stocks innergård.

Där hade vi det skitfint under värmelamporna med intensiva konversationer och massa massa skratt.

Sedan barhoppade vi mellan Translate och Pride of Spitafields och hamnade slutligen på Vouge fabrics som är en queerklubb i Dalston där vi dansade oss svettiga. När jag gick och lade mig på Jaanas bäddsoffa någon gång vid fyratiden ställde hon en petflaska bredvid mig med orden ”här har du vatten”. True friendship :’)

Translation: On Friday, I worked from Counter Albion. In the evening, Jaana and I went to an exhibition with art by Jim Thorell. After a couple of beers here and there we ended up dancing at Vouge fabric. Such a great night <333

Nu blir det preteritum igen, men det får vara okej för även om det är flera veckor sedan så lever liksom de här Hälsinglandsdagarna kvar i mig. Så. Det var lördag, och jag och några andra åkte till Växbo Lin.

Det är alltså ett väveri som gör så sabla fina grejer.

Till exempel kuddar,

och handdukar, trasor och dukar. Jag köpte en stor, våfflad linnehandduk som kommer göra sig jättefin i vårt badrum hemma i Stockholm. Och som dessutom kommer hålla i flera flera år.

Vi blev godissugna.

Och slank in i själva fabriken, för det fick vi.

Kolla fint!

Sedan gick vi ut igen. Snö och sol är så himla mycket Hälsinglandspåsk för mig.

Vi korsade älven och vände våra ansikten mot solen.

Hej Felix jag saknar dig så mycket att jag nog spricker <3

Den här bilden är så jäkla mysig tycker jag: Felix täljde vid vedspisen, mamma jobbade med en trädgård, Calle räknade på sin keramik och jag satt på golvet och läste Vill ha dig så illa. Fina lilla familjen. Skulle vilja sitta sådär jämt.

Promenader blev det också såklart. Min morbror Buster lastade upp ungarna på skottkärran (dessutom ovanpå någon himla sittpuff) och sedan begav vi oss ut mellan åkrarna.

Videung på träden.

Och grenar som längtade efter att få spricka upp.

Passerade detta läbbiga.

Och så var det med den Hälsinglandspåsken. Tror jag måste åka tillbaka jättejättejättesnart.