GOODBYE CALIFORNIA

Processed with VSCOcam with e6 preset DSC_2786 DSC_2711 DSC_2700 DSC_2655 Processed with VSCOcam with a6 preset DSC_2604 DSC_2531 DSC_2419DSC_2512 DSC_2324 Processed with VSCOcam with e5 presetProcessed with VSCOcam with e5 preset DSC_1949Processed with VSCOcam with a6 preset Processed with VSCOcam with a6 preset Processed with VSCOcam with e5 preset DSC_1928 DSC_1848 DSC_1708 DSC_1607 DSC_1518 DSC_1451 DSC_1254 DSC_1176Processed with VSCOcam with e5 preset IMG_5706 Processed with VSCOcam with e5 preset

Jag förstår inte. Jag kom ju precis hit.

Jag har ju precis börjat acceptera att amerikaner sällan använder stearinljus vid middagsbordet, att de lyssnar på musik ur högtalare på bussen, att de har cafédörrarna öppna trots att det är kallt ute, att de säljer två ark presentpapper för 8 dollar, att det luktar weed prick överallt, att först till kvarn gäller för att få en bra plats i biosalongen, att de äter medhavd mat på café, att de har skor på sig i soffan och tycker att allt är cute och awesome.

Jag har ju precis blivit så bekväm i engelskan att jag inte behöver tänka innan jag pratar, att jag kommer på mig själv med att använda ord och uttryck som jag knappt visste att jag kunde.

Jag kommer sakna det här. Grumligt småprat med Uberchafförer om helgnätterna. Milslånga promenader på Land’s End och Ocean beach. Den rosa eftermiddagshimmeln över Richmond District. Citronerna från Wholefoods, de vars blad fortfarande sitter kvar. Jag kommer till och med sakna de ryckiga bussfärderna och surret från elradiatorn som jag ställt bredvid sängen.

Men mest kommer jag sakna Froste och Dana. 

Jag har pulsat genom snö och slumrat på sandstränder. Jag har sovit under bar himmel i minusgrader och svettats i t-shirt på på morgonpromenader. Jag har sett enorma vågor slå mot vassa klippkanter och badat i varma källor. Kalifornien är det vackraste jag sett.

Jag kom hit när vädret inte tillät andra kläder än shorts och linnen. Nu virar jag halsduken hårt kring halsen och beger mig till flygplatsen.

Sverige, vi ses i morgon.

Translation: My 3 months in USA has come to an end. It’s been amazing and I’m so sad to leave. 

JULAFTONSMORGON SOM BLEV JULDAGSMORGON

DSC_3071

På julaftonsmorgonen blev jag upphämtad av Froste och Dana.

DSC_3072

Vi åkte ut till kusten för att plocka upp ostron inför julaftonsmiddagen. En så jäkla flådig grej att göra.

ostron

Och resten av dagen lagade vi mat ihop, vilket är den bästa familjesysselsättningen. Här är två asgulliga ostronpersoner.

DSC_3095

Det blidde tacos till middag, med en massa olika tillbehör. Och ostron till förrätt dårå, för de som ville.

DSC_3098

Vi friterade avokado (!), och åt dem i tortillabröd tillsammans med rödkålssallad, mangosalsa, ugnsrostad squash, kikärtor och blomkål plus koriandersås. Så jefla gott. Och så mycket roligare än julbord jo jag tackar.

DSC_3104

Vi var typ arton personer. Det var här Froste och Dana hade sin bröllopsmiddag om ni minns.

DSC_3117

Plus Luc.

DSC_3134

På juldagen vaknade vi upp i ett mjukt morgonljus.

DSC_3140

Danas mamma och styvpappa bor i en gammal skolbyggnad.

DSC_3144

Och på pojktoaletten har de gamla eleverna ristat in saker. Här står det till exempel I love och sedan något som inte går att tyda.

DSC_3130

Skolans gamla scen figurerar som sovrum, med tunga draperier. Så jäkla fint.

DSC_3138

Sedan åkte vi hem till Danas kusiner för att äta frukost och byta julklappar. Överdekorerad julgran på heltäckningsmatta. Collegetröjor och yogapants i lattefärgad soffa. Pekannötspaj och basketmatch på teven. Mycket amerikanskt.

Sedan gick vi på en hajk i t-shirtväder och åt middag hos Danas mormor. Vi spelade Telestrations (som viskleken, men en ritar i stället för viskar) och skrattade så att vi tjöt. Och när jag facetimade med Felix och hans familj så grät jag bara litegrann.

Translation: Christmas eve and Christmas day, at Dana’s mothers house. 

bloglovin

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!