Flora Wiström

Igår var jag hos Bangerhead och ljusade upp håret. Eller, Gabriella ljusade upp mitt hår. Vi brukar köra på slingor men den här gången blev det alltså en helblekning. Ljust ljust ljust och som vanligt lite askblont. Känner mig foxy och fin! Lite som en blandning mellan Draco Malfoy och Marilyn Monroe enligt mina kompisar :)))

Om det är något jag rekommenderar så är det att ta med en bild som referens när du går till frisören (jag hade exempelvis den här). Det är ju inte säkert att din version av eldrött är frisörens version av eldrött, liksom.

Härom helgen träffade jag förresten en tjej som hade tagit med en bild pÃ¥ mig när hon skulle klippa gardinlugg hos frisören, hon hade hittat bilden pÃ¥ google. Fint jö :’)

Nu är det ta mig tusan helg! Jag ska dricka vin, sjunga karaoke, ha sleepover, läsa text och ha responssamtal. Vad ska ni göra?

Translation: New season, new hair! This time we went for a super blonde, ashy look. 

Just nu känns skrivandet lätt och roligt. Jag hakar fast vid den känslan krampaktigt och skriver så mycket jag bara kan, för jag vet att för eller senare stjälper det över. Då kommer kritikern i mig fram och då kommer jag tycka att allt är pinsamt och klyschigt och banalt. Det är ju så det är. Ena sekunden härligt, andra sekunden förjävligt.

Men jag har märkt att skrivarglädjen uppstår när jag får vara ensam. Därför funkar det väldigt bra för mig att åka till Hälsingland för att skriva. Jag sitter ner vid köksbordet och lyssnar på brummandet från värmepannan, dricker te och knattrar på tangenterna.

Pausar då och då för att ta en promenad eller lägga in fler träklabbar i vedspisen. Fortsätter tills det mörknar och avbryter när det passar mig, och inte när det passar någon annan.

Vanligtvis börjar jag morgnarna med att kolla bloggen eller scrolla igenom instagram, men inte när jag är på landet. Då läser jag böcker i lugn och ro medan jag äter frukost (quinoagröt med havremjölk, banan, russin och sesamfrön). Läsandet gör också att jag kommer in i en viss stämning och att språket liksom börjar puttra i mig. Då blir det lättare att börja skriva efter frukost.

Vi får se hur det går med det här. Om jag lyckas ro det i land eller om det blir något som får ligga och trycka i byrålådan. Men jag är så glad att det finns skrivarkurser som är CSN-berättigade, som möjliggör att jag kan lägga så mycket tid på det här. Och jag är så glad att jag kan fly Stockholm ibland.

Translation: Right now, writing feels easy and fun. I try to hold on to that feeling as long as possible, because sooner or later I wont be able to read my text without blushing. That’s the way it is.

Jag skulle kunna prata om finnar och acne i flera timmar, men jag höll mig så kortfattad jag kunde i videon (som du förresten kan se i HD). Dock vill jag säga tre saker:

1. Var snäll mot dig själv. Du skulle aldrig peka pÃ¥ dina vänner som har finnar och säga ”vad äckligt” eller ”vad fult”. SÃ¥ varför ska du tänka sÃ¥ om dig själv? Sluta upp med det o-me-del-bart. 85% av alla ungdomar har finnar, och i de allra flesta fall försvinner dem efter puberteten. HÃ¥ll ut.

2. Om du lider mycket av din acne – sök hjälp hos en hudläkare! Det finns hjälp att fÃ¥. Du kan bli av med dina finnar.

3. Som jag säger i videon, och det här är det allra viktigaste: du är mer än din hy.

Det här inlägget är ett samarbete med Basiderm, men alla mina åsikter och tankar är såklart 100% mina. Något annat behöver ni aldrig oroa er för.

Du som har acne, vad ger dig bättre självkänsla?  Jag lottar ut 3 stycken Basiderm-kit, så skriv så att det ryker här i kommentarsfältet! Tävlingen avslutas på lördag. Puss och pepp!