Flora Wiström

Först och främst: zucchinipasta bör och kan ej vara ett substitut till vanlig pasta. Det är helt enkelt ett annat sätt att äta zucchini pÃ¥, i stället för att steka den eller göra en vanlig sallad med den. FÃ¥r krupp pÃ¥ människor som benämner det som ”nyttig pasta”. Kom igen. De gÃ¥r inte att jämföra med varandra.

Med det sagt, i USA köpte jag en julienneskärare. De finns att köpa lite var stans, men till exempel här. Det är alltsÃ¥ som en osthyvel eller potatisskalare, men i stället för att bara ha ett blad sÃ¥ har den flera, vilket gör att grönsaken skivas i smala remsor. Jag har t.ex. använt den till att göra den här rätten. Men nu tillbaka till rätten ovan – zucchinipasta med mozzarella- och avokadosÃ¥s:

För två personer behöver du:
1 zucchini
1 pkt mozzarella
1 avokado
saften av en halv citron
några kvistar basilika
körsbärstomater
pinjenötter
salt och peppar

Skär zucchinin i smala strimlor (lättast är det om du skär av en bit av undersidan så att zucchinin ligger stadigt). Har du inte en julienneskärare går det bra att använda en vanlig potatisskalare. Stek strimlorna snabbt i kokosfett eller olja, men bara så att de mjuknar något. Skär upp mozzarellaosten och mixa den med avokado, basilika och citronsaft. Smaka av med salt och peppar (det behövs ganska mycket). Värm på mozzarellasåsen i stekpannan (då blir den sådär härligt kladdig). Rosta pinjenötterna i en torr stekpanna. Lägg upp zucchinipastan och såsen på tallrikar och toppa med körsbärstomater och pinjenötter. Klart!

Translation: Zucchini noodles with mozzarella and avocado sauce. Translate the recipe here.

Efter att vi hade varit i Redwoodskogen (tänker på Sherwoodskogen varje gång jag skriver det), åkte vi på vinprovning eftersom vi var i ett område med en himla massa vinodlingar.  Eller okej, jag fick ju inte smaka en endaste droppe vin eftersom jag inte hade fyllt 21 än. Det får bli nästa gång. Sedan åkte vi tillbaka till skolhuset där Danas föräldrar bor för att ladda om. Detta är deras utsikt från entrén. Hur fint? Den här kvällen skulle vi gå på restaurang inne i Petaluma. Froste och Dana var så fina att det inte var klokt. Restaurangen heter Central Market och om ni någonsin är i Petaluma så måste ni gå dit. Dana har jobbat där dessutom.Jag åt till exempel vattenmelonsallad och en dödsgod auberginehistoria. Finaste gänget! Och det var den fina eftermiddagen och kvällen i Petaluma. Dagen därpå påbörjade vi vår roadtrip längs med kusten, men det får ni se i morgon eller så!

Translation: Wine tasting and dinner at Central Market in Petaluma.

Jag är aldrig ensam mer än några timmar om dagen. Jag äter frukost med Felix på morgonen, sedan sitter jag i lägenheten, på ett café eller på biblioteket och bloggar eller skriver. Kanske att jag träffar en kompis en stund, och sedan äter jag middag med Felix på kvällen. Varje dag. Även om jag verkligen behöver ensamtid då och då så är jag en person som allra helst är omgiven av mycket folk.

Så i måndags åkte jag till Hälsingland, där min släkt har en gård, alldeles ensam. Jag ville känna efter hur det var att inte träffa någon människa på ett par dygn, känna efter om jag skulle få panik eller om jag skulle tycka om det. Det visade sig vara det senare.

Visst, på kvällarna blev det rätt ensligt. Att vara i ensam i ett stort hus när det är bäckmörkt ute är kanske inget som står på min lista över de mysigaste sakerna jag vet, men det funkade. Framför allt var den där osäkerheten jag kände om kvällarna minliten i jämförelse med den frihet och lycka jag kände om dagarna.

Så i två dygn har jag matat in vedträ efter vedträ i kakelugnen, promenerat genom tallskog och hoppat från sten till sten i älven, läst böcker men framförallt skrivit. Fingrarna har knattrat nästan oavbrutet på tangenterna och tomma dokument har fyllts av ord som blivit till meningar som blivit till stycken som blivit till kapitel. Jag vet inte om jag någonsin har haft ett sådant flow förut, men det blir väl så när en inte har internetuppkoppling men däremot glödande björkar och glittrande vattendrag strax utanför fönstret. Jag har skrivit, för att sedan ta en promenad utan varesig musik eller podcasts i lurarna. Bara ljudet av vindens rasslande i träden och grenar som knäcks under mina fötter.

Bilderna ovan är från min första eftermiddag, i måndags. Då jag plockade äpplen som jag skar upp och lät torka till chips i ugnen. Då jag plockade frostskadade plommon och kokade sylt på dem. Då jag inte kunde se mig mätt på Hälsinglands skönhet. Till vintern blir det nog lite för kallt och omständigt att vara där alldeles själv, men till våren tänker jag åka dit flera gånger om. Två dygn kanske inte verkar som mycket ensamtid för er, men för mig är det en stor seger att våga åka iväg själv. Det klappar jag mig själv på axeln för.

Translation: About going away for a couple of days to be totally alone. I went to my family’s summer house in Hälsingland with myself and the nature as my only company. Got a lot of writing done, which was amazing.