Flora Wiström

Bildkällor via min Pinterest.

Här har ni några donnor att vila ögonen på såhär på onsdagseftermiddagen. Nu ska jag stöka runt här hemma för ikväll kommer mamma och Calle på middag!

I oktober började jag blogga här på Metro. Jag var rätt nervös till en början, rädd att ni skulle sluta läsa, men läsarantalet stiger fortfarande ♥. Är så glad att ni har hängt med!  Det var världens vackraste höst ute, och vi bodde fortfarande i Enskede så jag åkte över Skanstullsbron varje dag till och från skolan.Titta bara på det här liksom. Utsikten från mitt klassrumsfönster!
Jag tittade på Downton Abbey och målade mönster. Och gjorde det här mönstret för Novellix.Tillsammans med en massa människor från Unga Feminister så hade vi en nattaktion där vi klädde patriarkala statyer med rosa kläder och flaggor. Vårt mål var 1000 medlemmar, nu är vi över 2000! Fortsätt gå med här, det betyder att du visar ditt stöd som feminist men innebär inte att du måste vara aktiv om du inte vill. Dessutom är det gratis!  Ni som gick med förra året måste anmäla er igen för att vara medlemmar detta år också.Vi hade ett poesiblock i skolan och jag läste Kärlek och Uppror. Min storebror med flickvän och barn var i Stockholm! Det var kanelbullens dag och vi fikade på konditori. Kolla bara på min lilla Elver. Vill ju äta upp honom. Bloggade om den här briljanta boken. Och denna. Sedan spelade jag in Monki Talks tillsammans med ett gäng andra bloggare. Det var SÅ kul. Morgonen därpå åkte jag ner till Lund för att träffa den här favoriten! Vi promenerade runt i staden, träffade Daniel, drack vin och tog igen.Och min storebror Froste och Dana förstås.  En kväll åkte vi över till Köpenhamn för att träffa Magdalena. Vi hade en svinrolig kväll med en massa drinkar och bra samtal. Vaknade upp morgonen därpå i deras jättefina lägenhet. Var bakis. Och så hängde vi med Paulina en stund. Finis. Sedan hände en så himla sorglig sak. Boris, vår hund som vi haft i 14 år, insjuknade och dog. Pappa ringde mig när jag satt på tåget hem och jag grät och grät. Det första jag gjorde när jag kom hem till Stockholm var att åka hem till Boris, som hade somnat in bara ett par timmar tidigare, för att gosa med honom en sista gång innan han skulle kremeras. Han var fortfarande varm intill hjärtat. Jag grät tills hans päls var genomvåt och jag var alldeles utmattad. Tänker på dig ofta Botte ♥Jag var med några favoriter hemma hos Alessandra och Co. Fotograferade Johanna och Olle inför deras musikprojekt,Och såg ut såhär.Läste Ja till Liv!    och ölade med mina klassisar.Min talangfulla vän Sarah hade utställning och jag och Felix gick på lägenhetsvisning på Kungsholmen.Och sedan åkte jag och Felix till Hälsingland för att andas frisk luft i några dagar. Mormor var där också! Älskade älskade mormor. Och bland annat dessa två finisar. Vi eldade i kakelugnarna, lagade god mat, låg ihopkurade under filtar och läste böcker och tittade på Bron.  En perfekt andas i kapp-resa. Med min bästa person. När vi var där fick vi veta att vi skulle få flytta in i Kungsholmenlägenheten! SÅ GLADA.

Translation: Oktober 2013. I moved my blog to Metro, went to Lund and Copenhagen to see friends, our dog Boris died </3 and Felix and I took a mini vacation to Hälsingland.

Jag läste ut den prisbelönta Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek av Lena Andersson förra veckan. Jag har skrivit om en annan Anderssonbok förut, men den här var ännu bättre. Starkare, plågsammare och med större igenkänningsfaktor.

Egenmäktigt förfarande handlar om poeten och essäisten Ester Nilsson som bor i Stockholm och befinner sig i ett tryggt förhållande. Men när hon får en förfrågan om att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask, och sedan möter honom, börjar hennes tillvaro enbart kretsa kring denne man. Andersson lyckas sätta ord på hur det är att vara djupt förälskad i någon som inte ägnar en samma uppmärksamhet. Hur det är att tråna efter en människa, överanalysera alla ord och rörelser och hoppas helhjärtat och fullt ut.Alla som har varit olyckligt kära kan känna igen sig i den här boken. Och det är så oerhört plågsamt. Jag blir fullkomligt galen på Ester, hur efterhängsen och pinsam hon kan vara. Jag vill bara skrika MEN FÖRSTÅR DU INTE HAN VILL INTE HA DIG. Samtidigt som jag förstår hur hon agerar, eftersom jag varit där själv. Och jag blir arg på Hugo för de tvetydiga signalerna han skickar och hans utnyttjande beteende. Språket är klassiskt med långa filosofiska resonemang som karaktärerna diskuterar (vissa intressantare än andra) och skildrar kulturmänniskornas Stockholm. Men bäst med den här boken är att Andersson har en otrolig förmåga att beskriva känslor. Och hon har lyckats skapa karaktärer som jag älskar och avskyr på samma gång. Pretentiösa, störiga karaktärer med mycket djup och hjärta. Januariläsning när den är som bäst.

Translation: About the amazing book Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek by Lena Andersson. It was awarded with the August Price so hopefully it will get translated.