Fredagen börjar med att klockan ringer klockan sju. Yrsa är fortfarande jetlaggad (och vaknar tidigt) vilket funkar fint i kombination med mig, eftersom jag råkar vara en sån där störig person som kommer upp ur sängen direkt. Jag gör frukost till oss. Acai bowl (recept här) med granola, kokosflingor, kakaonibs och min nya favvofrukt: persimon.

Sedan hoppar vi på bussen som ska ta oss till Embarcadero. Vi måste byta vid Golden Gate Bridge (en jäkla fröjd för ögat) och när vi väl är där så virrar vi runt i typ tjugo minuter för att hitta rätt busskur. Tillslut tvingas vi hoppa på en asdyr buss för att inte missa färjan.

Färjan? Undrar ni. Japp, färjan. Just denna dag ska vi nämligen åka till Alcatraz (som 1934 blev ett av världens mest rymningssäkra fängelser på grund av det kalla omgärdande vattnet med starka strömmar, tnx wikipedia). Bussen kom fram precis vid färjans avgång, så vi kutade fram till biljettkassan och vidare till kön och vips var vi på båten och då kunde jag andas ut och bli en människa igen. Stressad Flora = inte så trevlig Flora.

Hej hej Alcatraz! Några kvällar innan hade vi sett Flykten från Alcatraz (okej Yrsa sov, så mest jag), så jag är extra pepp.

Vi går runt i gångarna och in i cellarna och ut på innergården.

Såhär kunde de se ut där de bodde. Plus en säng antar jag (hoppas jag).

Audioguiden är megabra.

De har återskapat Frank Morris rymningsförsök med en kopia på det papier-maché-huvud som han skapat för att finta vakterna.

Och det hål han borrat i väggen för att kunna trycka sig ut och klättra upp ovanpå taket.  Rysningar.

Fängelset stängdes igen 1963 och det här var fångarnas sista måltid innan de förflyttades.

Helt sjukt egentligen, att vara tillfångatagen på det där sättet. Att höra You are entitled to food, clothing, shelter and medical attention. Anything else that you get is a privilege. Att bli inlåst i celler utan vare sig ljus, toalett eller säng om du har upprört vakterna. Att stå ute på the recreation yeard, höra skratt och röster och se San Francisco på andra sidan viken, se vad det är du missar. En stad som skrattar dig rakt upp i ansiktet.

Med start 1969 och i nitton månader framåt ockuperades Alcatraz av Native Americans. De protesterade mot de lagar som syftade att frånta dem rätten till sin egen mark. Men de protesterade också för att bli erkända och rättvist behandlade: ”We invite the United States to acknowledge the justice of our claim.”

Ett par timmar senare åker vi tillbaka till stan igen. Vi går med bakistunga huvuden till Jane on Fillmore för att jobba en stund, men såsar ganska snart hem igen. Vi bestämmer oss för att ta en nap innan vi svidar om för natten, men när vi vaknar en timme senare så har våra kroppar stängt av helt och hållet. Nä. Det går inte att göra något vettigt ikväll.

Så i stället promenerar vi två kvarter bort för att äta korianskt. Vi beställer in tofu och en bibimbap men får in en triljard andra rätter också. När vi kommer tillbaka till lägenheten dunsar vi ner i soffan och sätter på Bortspolad. Yrsa somnar på tre röda sekunder och jag äter upp allt lösgodis som hon tagit med från Sverige.

Slut på fredag.

Translation: Friday with Yrsa. We went to Alcatraz (which we both found really powerful and interesting) and had Korean food for dinner.