Hej och välkommen till månadens bokklubb! Den här gången sågs vi på Shanghai Thirty som är en pop up-bar på Dramaten. Bokklubb på bar = förjävla bra idé. På med stämningsmusiken, nu kör vi.

Man gillar ju när omgivningen ser ut såhär.

Vi har läst Happy, Happy. Det är en samling essäer om skilsmässor av olika quinns (Maria-Pia Boëthius, Pernilla Glaser, Mari Jungstedt, Åsa Larsson, Mian Lodalen, Gudrun Schyman, Mia Skäringer och Helena von Zweigbergk), med utgångspunkten att skilsmässor kan vara något bra, något förlösande. Som för att väga upp för alla de domedagshistorier man ser, hör och läser om.

Kanske konstigt att vi, som är så unga, läser en bok om skilsmässor? Nja. Det finns mycket igenkänning och klokheter att hämta i den här boken. Speciellt för oss som gått ur långa familjelika förhållanden och som dessutom har skilda föräldrar. Boken kan också vara någon slags förberedelse till den dagen då man eventuellt hamnar i äktenskapslika omständigheter. I poddavsnitt nr 28 pratade jag en del om vikten vid att ha relationsförebilder. Att jag har sett uppbrott funka fint och att jag därför inte är rädd för skilsmässor eller breakups. Att min farmors föräldrar hade en lyckad skilsmässa, att min farmor och farfar skilde sig och mådde bättre efter uppbrottet, att mina föräldrar är skilda men jättenära vänner. Happy, happy kan fungera så. En bok att ge till någon som funderar på att bryta upp. Ett bevis på att det kan bli hur bra som helst.

Boken fick ett genomsnittligt betyg på 2,9 av 5 möjliga. Betyget dras ned pga den väldigt homogena gruppen författare, och att det ibland blir lite väl romantiserat.

”I Sverige kraschar vartannat äktenskap och ibland hör man människor, förmodat gifta tills döden skiljer dem Ã¥t, hävda att ’folk skiljer sig för lätt’. Att vi kämpar för lite, ger upp för fort. Det mÃ¥ste vara en av världens mest seglivade myter. Sanningen är den motsatta. Människor slÃ¥r sina pannor blodiga för att hÃ¥lla ihop även de mest omöjliga och havererande relationer.”

”Det är sedan länge känt att män mÃ¥r förhÃ¥llandevis bra i kärnfamiljen medan kvinnor som regel mÃ¥r bättre när de kommit ur den. Orsaken till detta ligger bland annat i kvinnors dubbelarbete och huvudansvar än idag för hem och barn.”

”Det ställs höga krav pÃ¥ vänskap, medan den sociala förväntan pÃ¥ relationer är nästintill obefintlig.”

Sara och jag letade upp toaletterna. Flott att gå på toa på Dramaten bara sådär.

Jag hade på mig nya pjuck från Vagabond, fishnets och jeans från H&M, topp från Monki och skärp från Weekday.

Sen gick vi den korta biten till Rodebjer som hade fest för sin pre-spring 2017-kollektion. DRINKAR JA TACK.

Där Amanda Bergman spelade! ÄLSKAR HENNE.

Stod alltså två meter från dem och kunde inte sluta titta på hur Amandas raggsocksfot dunsade runt under pianot. Liksom ryckte i takt med de höga tonerna.

Sen klev vi in i vaginan.

Där fanns det arkadspel. Jag är så bra på Pacman för övrigt???? KROSSAR ALLA.

Älskar när mina kompisar förvandlas till vinnarskallar och blir helt odrägliga.

Träffade Viola och Fanny. De mest välklädda personerna jag vet, kolla ba!

♥♥♥

Slut på torsdag! Vad fin den var!

Popaganda dag två! Vi tittar!

Vi kom dit vid fyratiden och började med att se Amanda Bergman.

Hon äger tycker vi.

Sen satte vi oss på marken och drack rosébubbel ur plastmuggar.

Gick in i två kusiner som jag tycker mycket om!

Sen blev vi middagshungriga. David ville ha falafel så det fick han.

Åt en *medelhavswrap* på vegan schmegan som var så jädra god.

Älskar vindolmar mer än livet.

Jaana blev kladdig och jag hjälpte till att tvätta bort.

Men sen tyckte hon tydligen ändå att hon behövde tvätta munnen, men det gör hon i och för sig alltid. Känner ingen annan som har en sådan fixidé. Bassängen fick rycka ut som handfat. Inte barnbassängen som tur var.

Nöjd nytvättad mun.

Vi hade typ inga band vi ville se fram till klockan 9 så då blev det mer ölhäng.

Hon har tränat på detta mer än jag, det är tydligt det.

David var festivalpepp!

Ljuset blev porrigt och vi gillar porrigt ljus.

”KENZA JAG ÄLSKAR DIG!”

<3 <3!

Sen spelade Niki & the Dove och de var så jävla bra. Jag och Jaana dansade så att svetten rann mellan brösten. Efteråt åkte vi i samlad trupp till Celezte där vi dansade till hundra miljarder snubblåtar, skrekpratade för att överrösta musiken och kärleksförklarade varandra i trånga utrymmen.

Men kvällen tog inte slut där. Efteråt gick vi till Mejan, som är kungliga konsthögskolan, där det var fest. Drack varm burköl, dansade ännu mer och sprang in i massa gamla kompisar.

Kolla det är ju Cornelia, John (vi gick ju i samma bildklass på gymnasiet om ni minns) och Nina! More smashing than ever.

Sen hoppade vi in i en taxi och åkte till ett open air i en tunnel. Stampade ett tag, balanserade på tågspår ett tag, pratade med bekanta ett tag, tills benen nästan vek sig under mig.

Jag gick längs med motorvägen i knähögt gräs medan solen kröp upp i horisonten, det kändes postapokalyptiskt, och hittade tillslut pendeltågperrongen.

Åt gröt vid mitt matbord innan jag somnade som ett litet knyte i min nya säng. Slut på en väldigt lång och väldigt rolig lördag som blev till söndag.

Translation: Popaganda music festival, day 2. We listened to Amanda Bergman and Niki & the Dove and went to three different parties afterwards. Had so so much fun.