Hej. Har haft en pissig natt, ångestfylld och jävlig. Tänker att jag kanske borde springa av mig skiten, eller skrika, eller bara gotta mig i de här Barcelonabilderna som skvalpar runt i min telefon.

Mycket sånt här blev det, den vecka jag hälsade på Yrsa i Spanien. Kaféhäng. Hon med kurslitteratur, jag med något blogginlägg eller mail eller Scrivenerdokument. Scrivener är förresten ett väldigt bra bokskrivarprogram som gör det lättare att få en överblick. Tips.

Här står jag och är lite grumlig i blicken på Yrsas bästa cavabar.

Och här sitter jag och äter frukost i pyjamas på en ballekong.

Samt dokumenterar ovan nämnda frukost.

En dag åkte vi ju upp till Tibidabo. Skönt ord att säga. Tibidabo. Tibidabo.

Vi fick några tonåringar att föreviga oss.

Veckans babe.

Andra saker vi gjorde var att köpa bröd på bageriet.

Som blev till frukke på sängen. Tack Yrs.

Och så gick vi runt bland palmer. Dels sådana som växte upp genom stenplattorna,

och sådana som växte på balkonger.

Vi var ute och dansade också, mest till dåliga rockdängor av någon gubb-DJ. Yrsa sparkade av sig skorna för att hon var för varm, och då gjorde vi andra samma sak.

Och det var nog allt från Barcelonaresan. Vill vara där nu.

I fredags, innan vi skulle gå ut och käka, låg jag och scrollade mobilen i sängen. Kanske läste Yrsa kurslitteratur, eller så sov hon, jag minns inte säkert. Men senare, när vi legat och pratat med händerna under huvudkudden eller kanske en hand i den andres hår, sa hon:

– Nu blir det restaurang i sängen.

Och så kom hon in med cava och pan con tomate och så låg vi kvar där och pratade i säkert en timme till, innan vi satte på förfestmusik (Carola?) och gjorde oss i ordning.

En annan kväll lagade vi middag ihop. När Yrs och jag lagar mat så är vi synkroniserade i tystnad. När jag hackar lök så skalar hon sötpotatis, när jag vänder mig bort för att tvätta händerna passar hon på att dra ut besticklådan för att duka. Allt sker utan att vi säger något om själva matlagningen. Kanske är det för att vi rest tillsammans så många gånger (min familjs landställe, hennes familjs landställe, San Francisco, Palinuro, London) och att vi därför har lagat många, många middagar ihop. Och så tycker vi båda att det är jävligt roligt, speciellt när Markus Krunegård gnäller i bakgrunden.

Den här gången blev det tacos med en sås på tomat, sötpotatis och linser. Vi toppade med mango- och tomatsalsa, guacamole och massa grönsaker. Gott.

NÄ NU FÅRU LÄGGA AV MED ATT VA SÅ GULLIG.

I måndags var det min sista Barcelonakväll och det gjorde att mungiporna pekade neråt på oss båda två. Så jävligt att behöva skiljas åt. Om Yrsa vore glass så hade jag tagit flera kulor i en skål, ätit dem med en gång, njutit av min brainfreeze, slickat rent skålen och sen hämtat mer.

På väg ut genom dörren frågade hon:

– Du tog väl med dig kameran? Stället vi ska till är väldigt bloggkompatibelt.

Äkta polare ♥

El Nacional är en multi space restaurant, dvs lite som en saluhall med olika kök. Vi satte oss vid baren och beställde in varsitt glas cava.

Och pratade om människor vi tycker om, relationer vi vill förbättra, tankar inför 2017 (älskar ju sån skit) och saker vi vill göra tillsammans när hon kommer tillbaka till Stockholm.

Sen gick vi på middagsjakt.

Vi hamnade på Bun Bo Vietnam, där vi käkade pho och pratade om exempelvis skilsmässor. För att vara tjugotvå så pratar jag otippat mycket om skilsmässor.

Somnade som lilla skeden och vaknade upp i ett Barcelona som jag tvunget behövde lämna. So sad. Ses snart Yrs. ♥

Hej! Jag är fortfarande i Barcelona!

Igår gick vi ut på stan vid elvatiden. Parc de la ciutadella var grönt och fullt av folk och jag hade glömt solglasögonen hemma för i november är solglasögon inte en del av min vardagsväskas innehåll.

Vi hade tänkt gå in i vinterträdgården (paus: hur vackert ord?) men det var stängt.

Typiskt.

Så vi gick på lunchjakt i stället.

Till sist hamnade vi på ett torg i El Born där en hund vaktade sin balkong och någon spelade dragspel under mandarinträden.

Ur vägen landkrabbor.

Visst sjunger änglarna av denna syn?

När vi var mätta och belåtna tog vi bussen upp i bergen, så högt upp att vi behövde tryckutjämna och med en utsikt så flippad att vi var tvungna att hoppa runt på flera säten för att få bästa möjliga överblick.

Tjugo minuter senare var vi framme i Tibidabo. Övervägde att åka bergochdalbanan men slog rätt fort bort den tanken, i stället gick vi och spanade på utsikten en liten stund, hjälpte några tonårstjejer att få en bra gruppbild, gick in i basilikan, pratade om vilken stad man kanske skulle vilja bo i någon dag. Fan vad vackert det är i Barcelona. Inte verkligt.

Lolade lite, sedan tog vi oss hemåt igen.

Vi låg på sängen i en timme eller två och tittade på Tetzipetzi och livestreams i Beauty & Bullshit-gruppen på Facebook, innan vi tvingade oss upp, satte på Disneymusik och gjorde oss redo för middag. Vi var först på restaurangen för ingen annan äter klockan 19 här, men whatever, nöden har ingen lag. Åt tapas: patatas bravas, pan con tomate, pimientos de padron y tempura. Fakkk vad gott.

Sedan gick vi vidare hit.

För att göra det här. Barer är väldigt underskattade platser att skriva på.

Vid elvatiden sprang vi hem genom regnet och så skedade jag en mensvärkig Yrsa genom natten.

Vad har du gjort i helgen? Berätta!

I’m visiting my friend Yrsa in Barcelona. Yesterday, we had lunch in El Born and took the bus to Tibidabo. In the evening, we went out for tapas and cava. More people should use bars as their office.