Jag är på mitt landställe med Louise, Andrea, Sara och Yrsa. Vi ligger och dräller på klipporna, gosar med sjöstjärnor, lyssnar på powerballader och dricker rödvin. Tänkte bara säga hej. Så hej!
Hörs snart <3
Hej där.
Jag heter Flora och är 22 år gammal. Det här är en blogg om skrivande, illustration, vegomatlagning, fotografi, tighta jeans och feminism. När jag skapar något så hamnar det med största sannolikhet på den här bloggen, som har över en halv miljon sidvisningar i månaden. I höst kom min debutroman Stanna ut hos Bonnier Carlsen.
Utöver bloggandet frilansar jag som skribent och illustratör. Du hittar min portfolio på florawistrom.se.
Samarbete? Frågor? Maila mig på [email protected].
In English: Hi. My name is Flora and I’m 22 years old. This is a blog about writing, illustration, vegetarian cooking, photography, high waisted jeans and feminism. But mostly it’s a blog about my life in Stockholm, Sweden. I work as a blogger, author, freelance writer and illustrator and this blog has over 500 000 page views a month. You can se my work here: florawistrom.se and contact me here: [email protected].
I slutet av juli åkte jag tvärs över Sverige till Bohuslän. Min släkt har ett hus där, och på sommaren får varje familj tillgång till det i två veckor. Just de här veckorna var pappa och Jo där.
Vi tillbringade dagarna med att åka på små utflykter, äta crêpes och ta promenader. Eloise upprepade ”Fovo tampolin, Fovo tampolin” (Flora studsmatta) gång på gång, så jag studsade med henne tills min hjärna var omskakad och urinläckaget ett faktum.
En dag trotsade vi molntäcket och gick ner till havet för att fiska krabbor.
Min storebror Viggo var där med sina två söner så det var småbarnsbonanza. Jag var heeeelt slut om kvällarna och sa till pappa att jag nog väntar en sisådär tjugo år innan jag skaffar barn. Men samtidigt är det ju helt underbart att umgås med mina småsyskon och brorsöner. Är tokig i dem.
Viggo är krabbfiskeproffs och fångar dem med händerna, flera åt gången. Själv piper jag av skräck som en annan asfaltsblomma varje gång jag håller i en krabba.
Eloise (lillasyster) och Mio (brorson). Det skiljer ett halvår mellan dem och det är så himla fint att se dem leka ihop.
På kvällarna tog jag promenader med sommarprat i hörlurarna. Tjurpannan är så oerhört, oerhört vackert. Lätt det vackraste stället i Sverige, så vitt jag vet.
Jag var på så konstigt humör hela veckan. Ångestfylld och nedstämd, som om allt gjorde uppror inuti. Jag blir alltid så på sommaren, när jag får tid att reflektera över saker och ting. Känner ni igen det? Den här bilden skickade jag till Felix en kväll när jag saknade honom.
Mio min Mio.
En dag hade det regnat så pass mycket att hela gräsmattan var fylld av vatten. Rätt var det var hade Elver kastat av sig sina kläder och tumlade runt i pölarna, tjutandes av skratt.
Då skulle Eloise såklart göra likadant.
Önskar att ni hade fått se detta live. LJUVLIGT.
De här bilderna kommer jag plocka fram någon gång i vinter.
Sista dagen sken solen. Ah! Jag låg nere vid havet och läste Flickvännen.
Och på kvällen satte jag mig på tåget mot Stockholm. På väg hem från tåget passerade jag den här kastanjen som ser så seriefigursaktig ut.
Puss!
Translation: I spent five days at the Swedish Westcoast together with my family. Took walks, ate crêpes and played around with my nephews and siblings.