Hej hörni! Jag sitter på en innergård i frikkin t-shirt och skriver detta, i sällskap med Dana och ett glas rosévin. Plus huvudvärk, men det behöver vi inte låtsas om. Jag tänkte att vi skulle kika på hur vår New York-lördag såg ut. Häng på.

Dagen började med att jag och Felix klev upp klockan 6. Japp, på vår semester. Vi var rätt jäktade över saker vi behövde fixa (han: podcastklippning, jag: bloggen) och bestämde oss för att göra vår morgon till en jobbmorgon.

Tunnelbanan var avstängd så vi hoppade in i en taxi och åkte över Williamsburg Bridge i gryningen. Så sabla vackert.

Det enda fiket som var öppet i närheten var ett litet hippielikt ställe pÃ¥ Bedford Ave där personalen tycktes ha gjort en klassisk wake and bake, med tanke pÃ¥ deras slow motion-rörelser och sega artikulering. Jag Ã¥t gröt och Felix Ã¥t french toast med bär och lönnsirap, och sÃ¥ satt vi där i flera timmar och lyssnade pÃ¥ ljudet frÃ¥n vägarbetet utanför. En bordsgranne sa att det var typiskt New York –  att lÃ¥ta dörren stÃ¥ öppen trots att det bullrar sÃ¥ mycket pÃ¥ gatan.

Sedan gick vi runt i kvarteren. Williamsburg kändes lite som Södermalm 2008? Rättså överhypat kan jag tycka, med dålig second hand och halvtaskiga matställen. Eller så rörde vi oss bara på fel gator. Är mycket förvirrad över detta.

Jag provade i alla fall den här tröjan från butiken ovan men köpte den inte. Fasiken. Jag får väl göra en egen.

Jag och Felix var superhippa och drack varsin macha latte, som är gjord pÃ¥ antioxidantspäckat grönt te. Dvs det som Frida ofta pratar om i vÃ¥r podcast och benämner som ”äckligt hälsote”.  Men jag tyckte att det var gott! True story.

Sen skulle vi åka till Queens för att möta upp resten av familjen på ett museum. Dags att hoppa på tunnelbanan alltså.

Vi hamnade på Long Island och var tvungna att promenera i en halvtimme för att komma fram till vårt mål. Vi gick igenom skumma och tomma industriområden (kändes som att jag var Abbi i Broad City, när hon letar efter postkontoret mitt i ingenstans), vackra husfasader och ledsna hundar.

När magarna började kurra inbilskt så stannade vi till för varsin pizza slize. Mozzarellan såg ytterst konstgjord ut, men okejrå.

Puss.

Sen kom vi ÄNTLIGEN fram till Noguchi Museum. Fifan vad vackert det var där, lokalerna var helt sjuka.

Jag skulle kunna Ã¥terberätta vad vi sÃ¥g men ni skulle inte förstÃ¥ nÃ¥gonting, för utställningen handlade om stenar. När jag hörde hur guiden började prata om en sten sÃ¥ tänkte jag ”Hur kan stenar vara konst? Detta är ett skämt”, men trettio sekunder senare var jag helt hänförd. VÃ¥r guide var fantastisk och fick oss att se sambandet mellan naturen och konsten och jag kunde knappt fÃ¥ nog. Åk dit om ni är i NYC. Och se till att ta en guidad tur.

Sen blev jag lite osams med min familj. Inget allvarligt, vi var bara så himla i osynk och ibland är det så himla jobbigt att resa ihop i en så stor grupp. Alla har olika viljor och olika behov, ni vet. Och inte blev det lättare av att det var svinkallt ute och alla hade klätt sig för tunt.

Men alla vet ju att konflikter och tjafs är en självklar del av en familjeresa.

Jag och Felix åkte tillbaka till Williamsburg och promenerade runt en stund. Sedan gick vi in på DuMont Burger för att mätta hungern. Vi beställde varsin burgare (min vegovariant bestod typ av en enda stor falafel = ej så gott) och en chokladmilkshake.

Sen försonades den lille familjen! Skönt! Vi gick i samlad trupp till Giorgione, där vi Ã¥t italienskt. Jag tog eggplant parmesan som var helt okej, men efterrätten – vinkokta päron – var helt sjukt goda. Smakade julafton.

Sen gick vi tillbaka till hotellet, där Froste smälte in i omgiven. Slut på lördag!

Translation: Saturday in New York. Work + breakfast in Williamsburg, a visit to the Noguchi Museum, burger lunch and family dinner at Giorgione.