I måndags kom fram till huset vid niotiden, efter att ha vrålat ut alla våra hemlisar på Härjedalingenbussen. Jaana lagade bönbiffar och jag fick sitta på en stol och titta på. Min feber gjorde mig helt groggy.
Vi gjorde en brasa i kaminen och konstaterade hur frikkin glada vi var att vara framme.
Nom nom nom.
Jag fick Att Skriva av Marguerite Duras i tidig födelsedagspresent av Yrsis. Så himla himla glad för den. <3 För ett år sedan skrev jag om hennes bok Älskaren.
Morgonen därpå vaknade vi upp i ett hav av täcken och kuddar.
Vi klädde på oss och gick och hälsade på fåren.
Tjena, läget?
Tisdagsmorgonen var sval och solig.
Sedan gick vi in till centrum för att handla mat. Stannade på bron och tittade på forsen.
FÖR vackert. Och mäktigt.
Hej hej morgonsolen.
När vi kom tillbaka efter handlingen var den frukostdags.
Surdegsbröd yoghurt ägg avokado frukt nötter kaffe yeah yeah wow wow.
Fast sedan kunde vi inte skjuta upp det längre: Det var skrivdags.
Yrsa pausade då och då med att lägga sig i barnet. Detta skulle komma att bli en återkommande grej under hela vår vistelse.
Då och då hade vi uppläsningar. Det kändes tryggt och fint att få dela med mig av det jag skrivit, och att få ta del av deras texter.
På eftermiddagen, efter att vi hade druckit kaffe med min morbror som bor alldeles intill, tyckte vi att det var dags att ackompanjera tangentknattrandet med varsitt glas rosé.
Jag fick ett telefonsamtal från en kille jag gillar.
Skål rå!
När solen gick ner bakom träden så var det dags att röra oss inåt.
Undertecknad var brasansvarig.
Och Yrsa förberedde middagen. Palak paneer skulle det bli. Hon gjorde liksom egen paneer?!
OCH egna naanbröd. Vilken lyx va. Här är receptet till hennes palak paneer och här är receptet till naanbröden.
Vid elvatiden kröp vi upp i våran säng och så var den Hälsinglandstisdagen slut. En alldeles perfekt sådan.
Tranlation: Yrsa, Jaana and I went to Hälsingland to write for a couple of days. This was day 1. We sat outside all dag, and Yrsa made Palak Paneer for dinner.
