Popaganda dag två! Vi tittar!

Vi kom dit vid fyratiden och började med att se Amanda Bergman.

Hon äger tycker vi.

Sen satte vi oss på marken och drack rosébubbel ur plastmuggar.

Gick in i två kusiner som jag tycker mycket om!

Sen blev vi middagshungriga. David ville ha falafel så det fick han.

Åt en *medelhavswrap* på vegan schmegan som var så jädra god.

Älskar vindolmar mer än livet.

Jaana blev kladdig och jag hjälpte till att tvätta bort.

Men sen tyckte hon tydligen ändå att hon behövde tvätta munnen, men det gör hon i och för sig alltid. Känner ingen annan som har en sådan fixidé. Bassängen fick rycka ut som handfat. Inte barnbassängen som tur var.

Nöjd nytvättad mun.

Vi hade typ inga band vi ville se fram till klockan 9 så då blev det mer ölhäng.

Hon har tränat på detta mer än jag, det är tydligt det.

David var festivalpepp!

Ljuset blev porrigt och vi gillar porrigt ljus.

”KENZA JAG ÄLSKAR DIG!”

<3 <3!

Sen spelade Niki & the Dove och de var så jävla bra. Jag och Jaana dansade så att svetten rann mellan brösten. Efteråt åkte vi i samlad trupp till Celezte där vi dansade till hundra miljarder snubblåtar, skrekpratade för att överrösta musiken och kärleksförklarade varandra i trånga utrymmen.

Men kvällen tog inte slut där. Efteråt gick vi till Mejan, som är kungliga konsthögskolan, där det var fest. Drack varm burköl, dansade ännu mer och sprang in i massa gamla kompisar.

Kolla det är ju Cornelia, John (vi gick ju i samma bildklass på gymnasiet om ni minns) och Nina! More smashing than ever.

Sen hoppade vi in i en taxi och åkte till ett open air i en tunnel. Stampade ett tag, balanserade på tågspår ett tag, pratade med bekanta ett tag, tills benen nästan vek sig under mig.

Jag gick längs med motorvägen i knähögt gräs medan solen kröp upp i horisonten, det kändes postapokalyptiskt, och hittade tillslut pendeltågperrongen.

Åt gröt vid mitt matbord innan jag somnade som ett litet knyte i min nya säng. Slut på en väldigt lång och väldigt rolig lördag som blev till söndag.

Translation: Popaganda music festival, day 2. We listened to Amanda Bergman and Niki & the Dove and went to three different parties afterwards. Had so so much fun. 

I lördags var jag tvungen att lyssna på kroppen (eller ja, på min såriga fot) och tacka nej till att springa Nikeloppet efter att ha peppat det i ett himla halvår. :( I stället hängde jag med den här personen ↑. Såhär ser han ut när jag ställer in kameran inför en outfitfotografering. Det bor en modebloggare i honom.

Och så tog han några bilder på mig i min nya klänning! Ääälskar den. Kika in här i morgon bitti för att se fler bilder och få veta var den är införskaffad. *Tvingar er tillbaka trots att det är vrålsommar ute.*

Efter att vi legat i Tegnérlunden halva dagen så mötte vi upp John och handlade. Vi skulle grilla halloumi, majskolvar, paprika och vegokorv i Vasaparken!

Surdegsbröd + hummus + (halvgod) korv + grillad paprika och halloumi + nektarin = höjdare. Fast ack så kladdigt och vi hade inga servetter, plus att ärmarna på min klänning var för långa och jag vände maten på grillen med fingrarna i brist på bestick så jag var rätt stressad inuti. Kan ni förstå den känslan? Ungefär som när en äter glass, det blåser och en får sand + hårstrån i munnen.

Finis.

Gullig gif på John kommer lastat.

Sedan kom det ännu fler! En massa favvisar som jag inte träffat på flera veckor av oklar anledning. Jag får liksom fysisk längt i kroppen när vi inte har träffats på ett tag. En påtaglig känsla av att något saknas.

Kajsa a.k.a Kajan.

Jakob a.k.a Jacke. Hur duokompatibelt är inte deras namn förresten? Kajsa och Jakob.

Mirjam blödde näsblod. Alltså seriöst hur kan mina kompisar vara snygga även när de har en halv servett uppkörda i näsan??

August. Han är bror till Esmeralda som ni kanske ser. Även född på samma dag som min storebror Viggo. Varsågod för kuriosa.

När det svävar luftballonger i skyn då är det bannemej sommar.

Bea körde en favorit i repris. 

Den här bilden togs någon sekund efter att jag fått en fotboll RAKT på huvudet från grabbarna på fotbollsplanen. Alla garvade men jag blev jätteupprörd och skrek: ”Ja skratta på ni men DET GJORDE FAKTISKT ONT!” Mvh kränkt.

Efter en redka vodbull på Mosaik så styrde vi kosan mot skogen vid Tekniska högskolan där det var Open Air. Eller som Beas autocorrect ville kalla det: Poem Sir. Det var rökmaskiner och blinkande lampor och hundratals människor och dålig musik. Vi stampdansade (aj min fot aj min fot!) tills solen gick upp ovanför oss och promenerade sedan hem i ett nyvaket sommarstockholm (bästa jag vet). Fin sommarkväll alltså.

Translation: My Saturday night. Picnic in Vasaparken with my favorite people and open air somewhere in the woods. We danced until the sun came up and that’s the best thing I know. <3