I det fyrtionde podcastavsnittet av Flora & Frida får vi möta Frida von Salomonsson, drottningen av Whinia. Tillsammans med henne diskuteras otrohet.
Man talar så ofta om otrohet som det värsta man kan göra för sin partner. Det är symbolen för det ultimata sveket, något som hela tiden reproduceras inom populärkultur. Men om någon gör bort sig på fyllan, eller hånglar med en annan i ett moment of weakness, varför väger det tyngre än exempelvis någon som konstant trycker ner sin partner genom att vara respektlös, distanserad eller obekräftande? Trots att det kan skada en människa ännu mer i längden? Kanske är det för att det är mer konkret svek att vara otrogen, än att behandla sin partner illa rent psykiskt.
Men varför lägger man så mycket av sin tillit i den sexuella akten? Varför vill vi äga varandra? Vad är det som säger att en person är benägen att vara otrogen igen bara för att hen varit det en gång tidigare, när andra svek kan glömmas? Lite av det här pratar vi om.
Jag har (vad jag vet HEH) inte varit med om att någon varit otrogen mot mig. Så vissa av er kanske känner vem fan är du att prata om detta. Men jag vill ändå lyfta ämnet. Diskutera asgärna vidare i kommentarsfältet. Var respektfulla mot varandra. ❤️
Tack till Lovisa Ohlsson för klipp, och Dotse för jingel.
TIDIGARE AVSNITT:
#39 – KAN EN KVINNA FÅ LEVA? (MED KAKAN HERMANSSON)
#38 – IDENTITETSJAKT & BJ:S ??
