Alla hjärtans dag idag! Så vad passar inte bättre än att titta på massa tjejer i ett hus?
Vad är det här för gott då? Jo! Veganska amerikanska pannkakor som Sara, Andrea och Louise trollat fram till frukost.
Den känslan – att vakna klockan 11 för att ens kompis hoppar upp i sängen som en ivrig hund och frågar ”hur sätter jag på spisen” och hur den andra kompisen ligger bredvid och försöker förklara på ett helt obegripligt, sömndrucket sätt.
Här är ovan nämnda hund.
Tycker att det är en så gosig grej att äta frukost med kompisar. Samtalen är lite trevande och tröga, för alla är halvvakna, men det är okej, man får sitta tyst och sörpla (sry vissa ogillar när man sörplar men jag tycker att det är mysigt) sitt kaffe och planera dagen.
Eller planera och planera förresten. Efter frukost trängde vi ihop oss som sillar i soffan.
Och läste. Denna bild är faktiskt inte stage:ad även om man kan tro det.
Men innan lunch gick vi ut. Jag var bakis och skittrött och trodde verkligen inte att jag skulle kunna ta mig upp ur soffan, men de släpade mig ut ur dörren.
Yrsa.
Christina.
Fyrtio minuter in i skogen.
Tills vi kom till sjömanskyrkogården, som är gravplatser i en glänta i skogen. Bara sådär.
Detta är så sorgligt. Hens familj vet inget om när hen dog eller vart hen ligger nu.
När vi kom hem var jag så hungrig att jag behövde sätta mig ner med chipspåsen i knät. Men sedan tjoffade vi ihop korv med bröd deluxe. Vi hade Louises veganska aioli, avokado, rostad lök, senap, ketchup, sweet baby rays och pebre på.
Sen sattes det igång med middagsförberedelserna. Planen var att göra vegansk palak paneer, som alltså går ut på att göra ”ost” av sojamjölk som man sedan lägger ned i en spenatryta.
Andrea hejade på genom att sitta på köksbänken.
Jag fick det stora sminkuppdraget för sånt är kul. Sminkade fyra av fem kompisar med contouring, highlighter, ögonskuggor och hela baletten. Så mysigt att få ta i deras ansikten och se vilka färger som passar på dem etcetera.
Det var skrevig stämning.
Sen serverades det eftermiddagsdrink på övervåningen! Hepp hepp!
Sara hade gjort en variant med rosépeppar, grapefrukt, bubbel och gin. Queen of cocktails är hon.
Majsigt litet sällskap va.
Chrissy, such a beaut.
Vi lekte rygg mot rygg, vilket går ut på att två personer ställer sig med ryggen mot varandra (i det här fallet Sara och Yrsa), och så ska de övriga i samtalet säga frågor. ”Vem är slarvigast?”, ”Vem kommer lättast?”, ”Vem har mest prestationsångest?”. Och sedan ska Sara och Yrsa peka på antingen sig själva, eller peka rakt framför sig (vilket symboliserar den andra – för den personen får ju inte se peket). Om Sara och Yrsa båda pekar på samma person så får vi andra dricka, men om de tycker olika så får de dricka. Så bra lek faktiskt.
Vi hade ivriga åskådare.
Yrsa, alltid i färd med att massera någons fot eller klia någon i håret.
Och så bar vi ner ljusstakarna till köket.
Där Sara skar av sig fingertoppen medan hon hackade vårlök! Så jävla dramatiskt och hemskt, blodet rann och hon skrek ring en ambulans! Men sedan lade vi förband på det lelle fingret och hon fick sitta vid matbordet såhär:
♥
Middag! Vi hade väl visserligen förlorat matlusten lite grann (Louise och Yrsa var liksom tvungna att sätta sig i vardagsrummet för att inte få svindel av allt blod), men det var gott i alla fall. ”Osten” föll tyvärr isär men det blev ett göttit gojs av allt i stället.
Morgonen därpå hade vi träningsvärk efter all dans :’)
Vi gjorde chia och rostade rågbröd mmmm gott va.
En morgongosig Ante varsågoda. Det får avsluta detta blogginlägg! Puss puss puss BCB jag är så glad att ni finns.
