I somras blev jag kontaktad av Hanna som jobbar för Moderna Museet. Hon ville att jag skulle skriva något för konst- och hållbarhetsprojektet Acclimatize.

Syftet med Acclimatize är att genom kreativitet och olika konstformer lyfta klimatfrågan och inspirera människor till att skapa en mer hållbar värld. Projektet utgörs av en specialdesignad digital kampanjsida, som är aktiv fram till den 10 december 2016, där olika verk på hållbarhetstemat samlas. Skicka in ett bidrag i valfri konstform du med!

Olafur Eliasson, Isaac Julien och Bea Szenfeld är några av de som bidragit till projektet, och så blev även jag tillfrågad att vara en del av Acclimatize. Jag skrev en hyllning till naturreservatet Tjurpannan, där jag har tillbringat varje sommar sedan jag föddes.

Tjurpannan

I bit the arms of starfish and threw the remaining parts back into the ocean

I found a whale washed up on shore, flies swarming around the decomposing body

I cut my toes on barnacles and left a trail of blood across the granite

I caught copulating crabs, stubbornly clinging onto each other

I crouched over rain puddles and felt my urine splash up on my shins

I mumbled plant names like spells: Orpine, Rugosa, Lime grass and Sea thrift

I lay in the kelp and let it caress me

I curled up under my beach towel like a hermit crab

I decided I could swim, but sank down to the speckled seabed, my scream muted by the water

I tasted juniper berries and felt my tongue curl

I collected sharp ray eggs and top shells in the pockets of my jeans

I got water behind my eardrum and stuffed a garlic clove in my ear

I threw a jellyfish in the face of my sleeping father

Tänkte att jag skulle berätta om några böcker jag har läst på sistone (återkommer om Att vara jag en annan dag).

REGNET LUKTAR INTE HÄR

Duraid Al-Khamisi
★★☆☆☆

”När 8-årige Duraid sticker ner handen i det decemberkalla vattnet utanför Gotlands östkust möter han Sverige för första gången. Det är vackert, stolt och avvisande. Tillsammans med sin familj har han överlevt den livsfarliga färden i en liten fiskebåt över ett stormande Östersjön. Men den största utmaningen ligger framför dem. Bakom sig i Bagdad har familjen lämnat en välbärgad tillvaro för ett liv som invandrad underklass i Stockholms förorter. Fadern en av Iraks skickligaste guldsmeder får aldrig in en fot på arbetsmarknaden, modern lider svårt av sin ensamhet, och hos den unge Duraid växer hatet.”

→ Förra månadens bokklubbsbok. Ett familjeporträtt med ett asviktigt budskap och många starka inslag, exempelvis om upploppen i Husby. Men för mig faller boken på den spretiga formen och bristen på dramaturgi. Den utger sig för att vara en skönlitterär roman, men den är snarare som ett lite oredigerat sommarprat. Men allt som allt är Regnet luktar inte här en väldigt tänkvärd bok om klass, rasism, integration och familj.

DET ÄR NÅGOT SOM INTE STÄMMER

Martina Haag
★★★☆☆

”Man hör om hur det händer andra. Man tycker synd om dem. Och man vet, innerst inne, att det aldrig kommer att hända en själv. Men man har ingen aning. Det här är en roman om överlevnad. Om betydelsen av en rödrutig jacka. Om tama järvar med eldkastare. Om en bottenlös fjällsjö, dit ingen får gå, och om hur man reser sig, trots att man är helt säker på att man inte orkar längre.”

→ En extreemt gripande bok om att bli bedragen och att därför skilja sig. Fyfan vad sorgligt och träffande det är. Jag stör mig dock ganska mycket på de övernaturliga inslagen. Det blir snudd på oseriöst i kombination med allt det nakna och ärliga. Sandra har skrivit om boken här.

VI SES I MÖRKRET

David Wiberg
★★★★☆

”Linnea är ihop med Love, i det första riktiga förhållandet. När Love flyttar till Gävle för att gå tekniskt basår lämnas Linnea ensam med sin längtan. Vi ses i mörkret är en skildring av förhållandet som betyder allt, som man riskerar att tappa bort sig själv i och som omvärlden aldrig kan förstå.”

→ Jag tycker så himla mycket om David Wibergs sätt att leka med romankonceptet (jag fullkomligt älskade den första boken om Linnea, Dagboksanteckningar från ett källarhål) och låta Linnea träda fram på scen, i youtubeklipp och mellan boksidor. Ibland var dialogen lite väl experimentell till och med för mig (kunde bli väldigt förvirrad under läsningen), men förutom det tyckte jag om Vi ses i mörkret så jävla mycket.

ÅRHUNDRADETS KÄRLEKSSAGA

Märta Tikkanen
★★★★☆

”Märta Tikkanen skriver i diktberättarform om hur hon lever med sin stora kärlek konstnären och alkoholisten Henrik Tikkanen. Om äktenskapet. Om hur olika sorters alkohol luktar när hon stiger in i det gemensamma hemmet. Om hur hennes konstnärskap är mindre värt än hans. Om passionen. Och om hur hon hellre tar emot hjälp med barnen än en bukett rosor.” (Via Bokhora)

→ En så fruktansvärt stark och magknipig bok i diktform. Läs den.

Ur Århundradets kärlekssaga:

Tidigt
dolde jag min sårbarhet 
för dej

Hur skulle jag kunna
göra dej så ont
att jag lät dej förstå
hur ont
du hade gjort mej

FLER BOKTIPS HÄR

Läste Det här är hjärtat för några veckor sedan. En så outgrundligt sorglig och vacker diktsamling om när någon älskad dör.

Läs denna lilla pärla till bok. Helst i ett svep. Helst där du är bekväm med att gråta. Bodil Malmsten kunde skriva på ett så enkelt och självklart vis.

Hon är saknad.