I somras blev jag kontaktad av Hanna som jobbar för Moderna Museet. Hon ville att jag skulle skriva något för konst- och hållbarhetsprojektet Acclimatize.

Syftet med Acclimatize är att genom kreativitet och olika konstformer lyfta klimatfrågan och inspirera människor till att skapa en mer hållbar värld. Projektet utgörs av en specialdesignad digital kampanjsida, som är aktiv fram till den 10 december 2016, där olika verk på hållbarhetstemat samlas. Skicka in ett bidrag i valfri konstform du med!

Olafur Eliasson, Isaac Julien och Bea Szenfeld är några av de som bidragit till projektet, och så blev även jag tillfrågad att vara en del av Acclimatize. Jag skrev en hyllning till naturreservatet Tjurpannan, där jag har tillbringat varje sommar sedan jag föddes.

Tjurpannan

I bit the arms of starfish and threw the remaining parts back into the ocean

I found a whale washed up on shore, flies swarming around the decomposing body

I cut my toes on barnacles and left a trail of blood across the granite

I caught copulating crabs, stubbornly clinging onto each other

I crouched over rain puddles and felt my urine splash up on my shins

I mumbled plant names like spells: Orpine, Rugosa, Lime grass and Sea thrift

I lay in the kelp and let it caress me

I curled up under my beach towel like a hermit crab

I decided I could swim, but sank down to the speckled seabed, my scream muted by the water

I tasted juniper berries and felt my tongue curl

I collected sharp ray eggs and top shells in the pockets of my jeans

I got water behind my eardrum and stuffed a garlic clove in my ear

I threw a jellyfish in the face of my sleeping father

 

Lördagen började med pannkaksfrukost. Jag har aldrig gjort veganska tunna pannkakor förut, men det blev utmärkt. Jag utgick från det här receptet, bytte ut komjölken med oatly ikaffe och tillsatte neat egg (ett äggsubstitut som jag köpte på whole foods i USA), som är en blandning av malda chiafrön och kikärtsmjöl. Och så stekte jag dem i olivolja vilket var 5 av 5. Vi åt pannkakorna med lönnsirap, jordnötssmör, banan, päron och citron.

Min bästa person.

Sen gjorde vi oss i ordning för att gå ut på stan.

Vi gick ner till Birger Jarlsgatan i blåsten och släntrade in på Riche (där prinsessan Madeleine och Chris O’Neill satt och lördagsbrunchade) för att titta på Cecilia Ömalms bläckfisklika takrosett. Hon pratar om den i vårt trettonde podcastavsnitt. Så fin ju.

Och så köpte vi kaffe att ta med.

Varsin cappu på sojamjölk.

Över Skeppsholmsbron,

med Gamla Stans 1600-talshus som åskådare.

Sen var vi framme på Moderna Museet! Där tittade vi på den nya utställning Livet självt. Mitt i salen stod en krallig man och dansade i silverspeedos. Det var mesmerizing. Utställningen var så kroppslig och tog fasta på så många olika uttryckssätt: foto, film, experiment, skulptur, performance, teknologi etc.

Blev så himla starkt berörd av den här utställningen, speciellt av en läbbig film, så jag var tvungen att gå ut och sätta mig och ta djupa andetag. Tänker att det ändå är ett bra betyg. Gå och se! Det är gratis!

Och så åt vi lunch i Arkitekturmuseets café. Chili sin carne.

These curls tho.

När vi kom hem lade vi oss i horisontellt läge och scrollade mobilerna. Och vips plingade det på dörren!

Vi hade nämligen bjudit in till pizza och öl-kväll.

Mmmmm tyckte John.

Vi tittade på dumma youtubevideos och spelade ritviskleken/ryktet går, vilket är typ en blandning mellan viskleken och pictionary. Här kommer ett försök till att försöka förklara reglerna:

Vi var åtta personer, så då skulle alla ha en hög med åtta lappar. Sen skulle var och en skriva en mening (exempelvis ”obekvämt oralsex”) och skicka hela sin pappersbibba till personen till vänster. Denne person ska då läsa meningen, lägga den lappen underst i högen och sen rita ”obekvämt oralsex” (på 30 sekunder, sätt ett larm). När larmet ringer skickar alla vidare hela sin bibba med lappar till personen till vänster. Då ska alla skriva vad de tror att den förra personen har ritat (då kanske en exempelvis tror att illustrationen föreställer ”fisting”, och på så sätt förändras tolkningen för varje person). Alltså: varannan gång skriva (och därmed tolka den tidigare illustrationen) och varannan gång rita (vad den förra personen har skrivit). Tillsist är högen tillbaka hos den första personen och då visar en upp sina lappar och hur de har förändrats under spelets gång. Detta är så BRUTALT roligt. Skrattade så vi skrek.

Ps. Beställde precis detta spel i fysisk form pga behöver mer sällskapsspel i mitt liv. Googla på ”Ryktet går” så hittar ni det! Lovar att det är livets spel.

Här skrattar vi lite åt något som Jakob har ritat tror jag.

Rebecca och Rae är så GULLIGA.

Ja men ni ser ju.

Sen dansade vi lite till Justin Timberlake och så var den lördagen slut! Kan alla mina lördagar hädanefter innefatta pannkakor, museibesök, pizza och spelkväll tack. Efteråt kände jag mig alldeles varm inuti.

Translation: A perfect Saturday contains vegan pancake breakfast, an exciting exhibition at the Modern Museum, pizza, beer, Telestrations and friendz.