Låter en pyjamasyrsa hälsa er välkomna till det här blogginlägget. Här på en trappa vid ett gammalt hus i en skog utanför Norrtälje.

Om jag fick bestämma skulle jag äta trappfrukost med henne flera dagar i veckan.

Här med smoothie, mango, fikon, Yrsas hembakade bröd, jordnötssmör, tahini och sylt. Och kaffe.

På förmiddagarna satt vi och jobbade/pluggade eller skrev. Sedan tog vi en promme efter lunch.

Efter ett par kilometer kom vi till havet. Där kastade vi kläderna i en hög i vassen och gick i.

Känslan efter septemberbad: tankarna är lite mer fokuserade, som att ställa in skärpan i en kikare.

På eftermiddagarna satte vi oss på verandan och skrev.

Yrsa gjorde drinkar på sommarhallon och så tog vi upp en massa snacks, för jag blir alltid nojig att det ska finnas för lite.

Yrs festsnusar och har lite olika dosor för olika tillfällen. Kaliber blidde det denna gång.

Godsägarinnan.

Nere i köket puttrade en gryta på spisen, och så Markus Krunegård som puttrade ur högtalarna. Eller Amason kanske.

Hon skulle kunna öppna restaurang hon.

Efter maten-skrivet.

På morgnarna sträckte vi ut våra skrivstela kroppar. Hon yogade och jag studsade runt och gjorde mitt morgongympapass. Vi får båda väldigt ont i kroppen av att sitta still framför en dator länge, så då är sånt här extra viktigt. Plus, på landet finns det tid för allt.

Sen kom Veronica Maggio på besök.

Hon var rätt aggressiv :/

Sista kvällen lagade jag pasta med en sås gjord på solrosfrön, som ska likna tonfisksås. Väldigt god.

Slut på Norrgårdentillvaron för den här gången. Nästa gång vi är där är det nog vinter. Då får vi kura upp ännu närmre varandra i soffan.

Translation: We spent a couple of days at Yrsa’s summer house, writing, eating, walking, writing, eating. 

I söndags satte vi oss på en buss som tog oss utanför stan. Yrsa och jag alltså.

Vi skulle nämligen till hennes landställe. Sist vi var där var med bokklubben:

BOOK CLUB BABES PÅ NORRGÅRDEN

BOOK CLUB BABES PÅ NORRGÅRDEN PT. 2

I alla fall. På tomten hade hennes mamma odlat en massa grönsaker som vi absolut behövde hjälpa till att äta opp. Exempelvis den här auberginen. Eh, gärna för oss.

Tomater också. Söta som frukter.

Yrs gjorde en undersökning på sin snapchat där folk fick svara på vilken emoji som de förknippar mest med henne. De flesta tog auberginen pga det finns ingen som älskar åbbar lika mycket som hon.

Skördarkänslan = bra känsla.

Och så lagade vi middag. Majsbiffar, ugnsrostad sötpotatis, stekt aubergine och zucchini, tahinisås och sallad gjord på trädgårdens grönsaker. Satt länge och drack rödvin pratade. Jag hade ett tryck över bröstet den dagen, men Yrsa hjälpte mig att få bukt på mina negativa tankegångar och när vi somnade intill varandra i hennes dubbelsäng så hade ångesten släppt.

Morgonen därpå plockade vi smultron,

och gjorde pangfrukost. Yrsas bröd och hallonsylt, mina pannkakor och så smoothie och kaffe på det.

Sedan satt vi på altanen och skrev. Där var det så varmt att kläderna åkte av, ett plagg i taget. Sommar i september är grejen.

När jag tittar på Palinurobilderna så blir jag lätt förvirrad. Var det här onsdagen, eller torsdagen, eller till och med fredagen? Den lyxen. Att dagarna bara flyter ihop till en enda havssaltig soppa av: skriva och läsa högt för varandra, dricka rosé, duscha i uteduschen, hoppa undan för ödlor, blöta ner boksidor, peela sig med sand intill strandkanten, skära upp körsbärstomater, smörja in sig med after sun, smutsa ner golvet med blöta fötter, dra på sig en klänning över en solkrämskladdig kropp. Sådana saker.

Här är i alla fall en eftermiddag med oliver och mousserande och jordgubbar och chips med tomatsmak och vatten förstås. Yrsa har fått mig att dricka så. Jävla. Mycket. Vatten. Kände mig som en levande vattensäng under hela resan.

Sen plockade vi basilika i rabatten intill huset,

och lagade tomatsås med någon asgod färsk pasta. Helsike alltså.

Den här personen fyller förresten år idag. Tack Yrsamamman och Yrsapappan för att ni skapade en så strålande människa. Och grattis på födelsedagen Yrspyrs. ♥

Åter till Italien. När jag stod med händerna i diskvattnet så ropade Yrsa:

– Flora, kom, du måste se solnedgången.

– Kommer snart!

– Nej du måste komma NU. Kom NU.

Tack babe det var ju förjävla tur att jag kom ut och tittade på detta.

Och när solen gick ner fortsatte vi skriva lite olika grejor. Exempelvis en krönika men även en massa nya ord som kanske kan bli något någon gång. Hoppas ju kunna hålla på med att skriva böcker! Får se! Hoppas!

Translation: Another day in Italy.