Åh alltså flora vad ska jag göra. det här inlägget ger mig direkt vansinnes-ångest! allt det där som man borde älska, typ att sova över och promenera med kompisar, avskyr jag. jag får sån jävla söndagsångest-känsla. jag tror verkligen inte att jag är som andra. jag blir direkt äcklad av tanken på att ”somna tätt intill” någon annan än min pojkvän. är jag orimligt ofysisk kanske? varför är jag den enda som ogillar att umgås med folk på det där viset? jag kan gå med på att ses på en bar och hinka öl, men middagar och sleepovers och random fikor mitt på blanka dagen är jag faktiskt emot. jag tycker inte om det. jag tror att du är min motsats kanske, flora. men jag tycker om dig, såhär på bekvämt cyber-avstånd åtminstone. jag förstår inte hur man kan ”gosa” med sina kompisar??? hjälp. jag är inte normal.

Hej! Åh det hugger lite i hjärtat när jag läser detta, för du verkar så himla ledsen över det här. Såhär: det är inte konstigt att inte vilja hänga så intensivt eller så fysiskt med kompisar. Bara för att jag gillar det betyder ju inte det att det är definitionen av ”bra vänskap”. Vänskap kan se SÅ olika ut. Vet jättemånga som inte gillar att sova över och som är öppna med det! Och med det sagt så är inte jag fysisk med alla mina kompisar. Men om det här är ett problem för dig (typ att du inte vill fika eller äta middag med dina vänner) så kanske du ska prata med någon om det? Men bara om du känner att du lider av det. Heja dig <3

Hej Flora! Kommer du göra en SF guide? Hoppas det! Om inte, kan du bara droppa några platser, barer, affärer, mm. som du tycker är värda att besöka? Jag ska dit i början av April och behöver lite tips! Kram!

JA, det kommer en guide! Ska försöka skriva ihop en inom de närmsta veckorna, men tills dess rekommenderar jag dessa caféer, att kolla igenom mina blogginlägg i kategorin tre månader i San Francisco. Såhär skrev jag till en kompis som skulle dit:

okej här kommer några snabba tips:
– lands end – sjuuukt fint promenadstråk. promenera från Lands End Trail- Eagles Point och gå längs med vattnet (bästa grejen är att promenera längsmed lands end, komma ut vid ocean beach och gå längs med stranden bort till the sunset å äta frulle på judahlicious)
– middag på burma superstar. ät deras tofu tower eller eggplantcurryn
– promenera längsmed valencia street och kika i butikerna
– handla på wholefoods
– bestig twin peaks eller bernal heights
– åk till the sunset och drick kaffe på andytown, ät acai bowl på judahlicious och kika i butikerna general store, case for making och establish
– ät vegansk mexikansk mat på gracias madre
– hyr cyklar och trampa över golden gate bridge och cykla ner till sausalito
– gå på de young museum i golden gate park, åk upp i tornet

Ha det så fint <3

Ursäkta den personliga frågan, hoppas att du inte tar illa vid dig (<3), vet bara inte riktigt var jag kan vända mig. Har full förståelse för ifall du inte pallar/vill svara. Var hos en psykolog idag och ska om 3 veckor träffa en läkare (genom v.c) pga oro, ångest och en pappa som efter 8 års cancersjukdom är på gränsen till döende. Jag blev klassad som måttligt deprimerad och ångestladdad (alltså nivå 3 av 4) och blev tipsad om Unga Vuxna tillsvidare (där en kan få samtalsstöd) – har du erfarenhet av detta? En vän har sagt att de inte bistod henne med adekvat hjälp, och jag känner sådan skräck inför att kontakta dem för att sedan inte få ut något av det – känner ju rent instinktivt att jag är i behov av någon slags terapi/medicinering. Vad går du till/vad får du? Känner du att det passar/hjälper dig? Fuck att det ska vara så himla knepigt att må dåligt. Kram

Hej. Heja heja heja dig som tar hjälp. Jag har ingen personlig erfarenhet av Unga Vuxna, men om du inte gillar din samtalskontakt så kan du bara be om en ny! Jag går till en privat psykoterapeut, och delar kostnaden med mina föräldrar. Det funkar jättebra för mig. Önskar dig all lycka till <3 Hang in there.

Hej fina Flora! För det första måste jag säga att du enligt mig är Sveriges vettigaste, coolaste och smartaste bloggare. Du är grym och jag ser upp till dig. Så jag har en fråga jag vill ställa dig. Det är så att jag har börjat träffa en kille som bor i Stockholm, jag själv bor en bit utanför och har därav inte superkoll på Stockholm. Så jag tänkte att jag kunde vända mig till dig. Har du några tips på saker att hitta på i Stockholm när man är i lära-känna-varandra-pirr-i-magen-stadiet? Utöver att ta en öl eller dricka en kopp kaffe då vi redan bockat av det. Skulle bli så underbart tacksam för svar.

MENÅ vad fin du är! Blir så glad!! Dricka vin på Babs och gå på bio på Zita (som ligger i samma byggnad), åka skridskor i Vasaparken, spela Laserdome (finns exempelvis på Surbrunnsgatan), promenera längs med Monteliusvägen och titta på utsikten, gå på Moderna museet, spela biljard, åka Waxholmsbåt, gå på centralbadet. Det är ungefär det jag kommer på nu! Ha så mysigt <3333

Hej flora! jag har ett problem. killen jag har träffat i ca 1 månad och tycker jättemycket om kommer i slutet av april att åka på praktik i 7 månader, most likely i usa. försöker att inte fästa mig alls, försöker att tänka att jag iallafall får ha honom nära i 1 och en halv månad till men kan inte släppa att vi hade kunnat vara så himla bra. har aldrig klickat och känt mig bekväm med en person så himla fort. jag är student och långdistans skulle aldrig funka för jag skulle aldrig ha råd och han skulle aldrig ha tid. varför kommer kärleken alltid så jävla olägligt? vi har dessutom inte snackat någonting om vart vi står och hur seriösa vi är…

Hej finis. Jag tycker absolut att du ska fråga honom vart ni står och hur seriösa ni är. Det är ju säkert det som skapar din oro och din förvirring. När jag var i USA så visste jag ju att Felix fanns kvar hemma i Sverige när jag skulle komma hem, och det gjorde avståndet lite mindre. Jag tycker att du visst kan fästa dig vid honom trots att han ska iväg. Om inte annat så får ni en stunds bombastisk nykärlek tillsammans, och det är ju fan inte alla som får! Men prata med honom tycker jag <3