I tisdags natt anlände bokklubben till Bohuslän! Det var bara att krypa till kojs och vakna upp till en solig onsdag.

Då åt vi frukke ute på gräsmattan. Efter en WOW-helg av regn och ännu mer regn så kändes det så himla lyrrigt.

Vi är en stor släkt som delar på det här stället, så på somrarna får varje familj vara här i två veckor. Augustiveckorna är alltid de bästa tycker jag – då är det lite folk på klipporna, havet är ganska varmt och det brukar inte finnas så många brännmaneter att simma in i.

När vi druckit kaffe sakta, sakta, och sedan handlat mat i Grebbestad, så promenerade vi ner till havet.

Vi hittade varma, flacka klippor att lägga oss på.

Och så fixade vi lunch. Tydligen krävs det fyra små apor för att grilla sexton korvar.

Andrea var korvgubbe.

Vi badade såklart.

Och låg och läste.

Å kramades.

Mot eftermiddagen drog molnen in över himlen och vi blev middagshungriga.

Vi gick upp till huset, där Sara svängde ihop drinkar som ett proffs. Hon är alltid drinkansvarig när vi hänger.

Sedan gjorde vi i ordning middagen.

Kolla vad fin den blev. Massa röror och smårätter, plus skaldjur till de som ville.

Yrsa, Louise, Andrea, jag och så Sara bakom kameran. ♥

Sedan blev det rödvin och alla livets powerballader. När mina ögonlock blev tunga hämtade jag täcke och kuddar, lade mig på golvet och halvsov till ljudet av deras skrålande sång. Så jäla mysigt att få vara fem år igen.

Translation: My family has a house on the Swedish west coast, and my book club joined me here for a couple of days. 

Jag är på mitt landställe med Louise, Andrea, Sara och Yrsa. Vi ligger och dräller på klipporna, gosar med sjöstjärnor, lyssnar på powerballader och dricker rödvin. Tänkte bara säga hej. Så hej!

Hörs snart <3

I slutet av juli åkte jag tvärs över Sverige till Bohuslän. Min släkt har ett hus där, och på sommaren får varje familj tillgång till det i två veckor. Just de här veckorna var pappa och Jo där.

Vi tillbringade dagarna med att åka på små utflykter, äta crêpes och ta promenader. Eloise upprepade ”Fovo tampolin, Fovo tampolin” (Flora studsmatta) gång på gång, så jag studsade med henne tills min hjärna var omskakad och urinläckaget ett faktum.

En dag trotsade vi molntäcket och gick ner till havet för att fiska krabbor.

Min storebror Viggo var där med sina två söner så det var småbarnsbonanza. Jag var heeeelt slut om kvällarna och sa till pappa att jag nog väntar en sisådär tjugo år innan jag skaffar barn. Men samtidigt är det ju helt underbart att umgås med mina småsyskon och brorsöner. Är tokig i dem.

Viggo är krabbfiskeproffs och fångar dem med händerna, flera åt gången. Själv piper jag av skräck som en annan asfaltsblomma varje gång jag håller i en krabba.

Eloise (lillasyster) och Mio (brorson). Det skiljer ett halvår mellan dem och det är så himla fint att se dem leka ihop.

På kvällarna tog jag promenader med sommarprat i hörlurarna. Tjurpannan är så oerhört, oerhört vackert. Lätt det vackraste stället i Sverige, så vitt jag vet.

Jag var på så konstigt humör hela veckan. Ångestfylld och nedstämd, som om allt gjorde uppror inuti. Jag blir alltid så på sommaren, när jag får tid att reflektera över saker och ting. Känner ni igen det? Den här bilden skickade jag till Felix en kväll när jag saknade honom.

Mio min Mio.

En dag hade det regnat så pass mycket att hela gräsmattan var fylld av vatten. Rätt var det var hade Elver kastat av sig sina kläder och tumlade runt i pölarna, tjutandes av skratt.

Då skulle Eloise såklart göra likadant.

Önskar att ni hade fått se detta live. LJUVLIGT.

De här bilderna kommer jag plocka fram någon gång i vinter.

Sista dagen sken solen. Ah! Jag låg nere vid havet och läste Flickvännen.

Och på kvällen satte jag mig på tåget mot Stockholm. På väg hem från tåget passerade jag den här kastanjen som ser så seriefigursaktig ut.

Puss!

Translation: I spent five days at the Swedish Westcoast together with my family. Took walks, ate crêpes and played around with my nephews and siblings.