Det här med att jobba hemifrån; det funkar ganska sällan bra för mig. Även de dagar då jag får mycket gjort så känns det som att jag bara har slöat. Kanske för att jag ibland inte klär på mig förrän på eftermiddagen och för att jag börjar sortera mina nagellack för att slippa jobba. Så för att effektivisera min arbetsdag försöker jag att inte sitta hemma mer än några timmar åt gången.

På café kan jag inte sitta och titta på Youtubeklipp eller klippa tånaglarna i stället för att producera. Och det är ju så mysigt att möta upp en vän som pluggar eller frilansar och sitta intill varandra och jobba. För när någon knattrar på tangenterna intill mig så känns det lite skämmigt att hänga på Facebook.

Men när lägenheten är nystädad, vilket i ärlighetens namn tillhör det ovanliga, så älskar jag att jobba hemifrån. ÄLSKAR DET.

Så gosigt att lyssna på ljudbok och jobba med illustrationer till ett bokomslag. Samt äta lunch klockan 12 och mellis klockan 15. Gillar de rutinerna.

Speciellt majsigt är hemmajobbet när solen gör sin magic.

Min cykel har haft punka sedan Palmemordet och jag borde väl styra upp det men jag orkarrrr inte. Vinner hipsterpoäng med den i alla fall. Och den får agera tvättställ ibland, så någon slags funktion fyller den väl :-)))

Den här vattenkoppen fick jag och Froste och Dana i julklapp. Den kommer från en mysig liten butik i San Francisco, Case for Making, och är svinbra. Man ska helst inte låta penslarna stå i vatten nämligen, för då går de sönder snabbare. Åh och just det: mina akvarellfärger har märket Winsor & Newton om någon undrar. Finns att köpa på exempelvis Kreatima.

Jag sitter alltid på knä på stolen när jag jobbar (vilket gör att jag har svinont i benen vid dagens slut hjälp mig någon). Men efter några timmar hamnar jag ändå på sängen, uppstöttad av en massa kuddar.

Vet inte om ni har sett den här delen av min lägga på ett tag? Köpte ny säng med en fkn tempurmadrass (minnesskum från Ikea, gulligt namn visst?) i slutet av sommaren, och om en skön säng inte är livskvalle så vet jag inte vad livskvalle är. Man tillbringar ju ändå en tredjedel av livet i sängen (nu tänker du skriv nåt jag inte redan vet jajaja men ÄNDÅ). Överkastet är från Afroart, och i de gamla väskorna inunder förvarar jag kameragrejor och konstmaterial. Pallarna får agera nattduksbord, och åker fram när jag har gäster.

Mattan täcker nästan hela lägenhetens golv, vilket skapar en kojliknande känsla som jag gillar. Den kommer från Ikea och heter Sinnlig.

Detta var i förrgår och nu är mitt hem svinstökigt igen. Så nu blir det till att caféjobba framöver, tills jag får tummen ur och drar fram dammsugaren ur städskåpet (uääähhh så JOBBIGT).

LÄS ÄVEN:

Mitt nya hyllsystem
Nytt från Ikea
Mitt nya duschdraperi

Här kommer ett blogginlägg i realtid med tillhörande stämningsmusik. Hej från en stökig säng i Vasastan till dig där på andra sidan skärmen. Vad mörk den här torsdagskvällen är. Jag har magont och urinvägsingfektionskänningar och känner mig rätt ynklig. Uäk. Så jobbigt när kroppen KÄNNS så mycket, du vet? Vill bara kliva ur den. Men jag kompenserar genom att lyssna på Moto Boy, tända ljus och hasa runt i bara underkläderna.

Jag kom precis hem från Metro Mode-kontoret där jag höll en kort föreläsning för lite PR-folk om hur jag tänker kring bloggsamarbeten och att jobba med sociala medier. Det gick bra. Allt med Stanna har gjort att jag har fått träna på att prata inför folk. Det är knäppt. På gymnasiet var jag så nervös inför att snacka inför klassen att mina böcker fick våta märken efter fingrarna. Jag bad om notställ för att jag skulle slippa hålla i anteckningarna – det skulle ju avslöja mina darrande händer (det här var innan jag kom på att jag kunde hålla i ett helt kollegeblock). Även när vi typ skulle säga vårt namn i en sån där presentationsrunda, och jag väntade på min tur, började hjärtat slå så hårt att det kändes som att andra kunde höra det. Men nu tycker jag snarare att det är kul. Men det är väl skillnad när man pratar om sånt som man själv är intresserad av, och behärskar.

På tal om bloggandet. Idag känner jag mig extra tacksam att jag får jobba med det här.  Att jag har så jävla kloka, roliga och fina läsare, som uppmuntrar och utmanar och diskuterar. Jag var helt gråtig efter bokmässan efter att jag fått träffa så många av er. Alla varma ord och kramar och garv. Shit. Tack tack tack ♥

Och från en sak till en annan: Jag vill visa dig min tomatplanta.

Den är nästan lika hög som jag är lång.

Och den har fått tomater, i september! De hinner väl knappast mogna, men ändå. Blir liksom rörd över faktumet att den här plantan har växt sig så stor under sommaren. Att vi klarade oss.

Här är några fler på väg också :’)

Den får slingra sig runt min hylla nu.

Vad har du gjort idag? Berätta snälla.

Häromveckan kom Yrsa hem till mig. Hon låg och strök mig över håret när jag panikgrät på sängen, och hjälpte mig plantera om mina växter.

Hon är så bra på båda grejerna.

Sen fick vi sällis av den här megababen.

Vi åt standardrätten numero ett. Dvs vitkål med falafel, stekt aubergine, mangosalsa, picklad rödlök, avokado och koriander.

Skål mina älsklingar.

Sen förflyttades tremannafesten till sängen.

Med rödvin och chokelad.

Och kramar.

Det var en sån här kväll ni vet.

Och vi andades in helium, för helium får livet att kännas som helium.

Och så lyssnade vi på elephant love medley i min säng. ♥