Hej hörni! Jag sitter på en innergård i frikkin t-shirt och skriver detta, i sällskap med Dana och ett glas rosévin. Plus huvudvärk, men det behöver vi inte låtsas om. Jag tänkte att vi skulle kika på hur vår New York-lördag såg ut. Häng på.

Dagen började med att jag och Felix klev upp klockan 6. Japp, på vår semester. Vi var rätt jäktade över saker vi behövde fixa (han: podcastklippning, jag: bloggen) och bestämde oss för att göra vår morgon till en jobbmorgon.

Tunnelbanan var avstängd så vi hoppade in i en taxi och åkte över Williamsburg Bridge i gryningen. Så sabla vackert.

Det enda fiket som var öppet i närheten var ett litet hippielikt ställe på Bedford Ave där personalen tycktes ha gjort en klassisk wake and bake, med tanke på deras slow motion-rörelser och sega artikulering. Jag åt gröt och Felix åt french toast med bär och lönnsirap, och så satt vi där i flera timmar och lyssnade på ljudet från vägarbetet utanför. En bordsgranne sa att det var typiskt New York –  att låta dörren stå öppen trots att det bullrar så mycket på gatan.

Sedan gick vi runt i kvarteren. Williamsburg kändes lite som Södermalm 2008? Rättså överhypat kan jag tycka, med dålig second hand och halvtaskiga matställen. Eller så rörde vi oss bara på fel gator. Är mycket förvirrad över detta.

Jag provade i alla fall den här tröjan från butiken ovan men köpte den inte. Fasiken. Jag får väl göra en egen.

Jag och Felix var superhippa och drack varsin macha latte, som är gjord på antioxidantspäckat grönt te. Dvs det som Frida ofta pratar om i vår podcast och benämner som ”äckligt hälsote”.  Men jag tyckte att det var gott! True story.

Sen skulle vi åka till Queens för att möta upp resten av familjen på ett museum. Dags att hoppa på tunnelbanan alltså.

Vi hamnade på Long Island och var tvungna att promenera i en halvtimme för att komma fram till vårt mål. Vi gick igenom skumma och tomma industriområden (kändes som att jag var Abbi i Broad City, när hon letar efter postkontoret mitt i ingenstans), vackra husfasader och ledsna hundar.

När magarna började kurra inbilskt så stannade vi till för varsin pizza slize. Mozzarellan såg ytterst konstgjord ut, men okejrå.

Puss.

Sen kom vi ÄNTLIGEN fram till Noguchi Museum. Fifan vad vackert det var där, lokalerna var helt sjuka.

Jag skulle kunna återberätta vad vi såg men ni skulle inte förstå någonting, för utställningen handlade om stenar. När jag hörde hur guiden började prata om en sten så tänkte jag ”Hur kan stenar vara konst? Detta är ett skämt”, men trettio sekunder senare var jag helt hänförd. Vår guide var fantastisk och fick oss att se sambandet mellan naturen och konsten och jag kunde knappt få nog. Åk dit om ni är i NYC. Och se till att ta en guidad tur.

Sen blev jag lite osams med min familj. Inget allvarligt, vi var bara så himla i osynk och ibland är det så himla jobbigt att resa ihop i en så stor grupp. Alla har olika viljor och olika behov, ni vet. Och inte blev det lättare av att det var svinkallt ute och alla hade klätt sig för tunt.

Men alla vet ju att konflikter och tjafs är en självklar del av en familjeresa.

Jag och Felix åkte tillbaka till Williamsburg och promenerade runt en stund. Sedan gick vi in på DuMont Burger för att mätta hungern. Vi beställde varsin burgare (min vegovariant bestod typ av en enda stor falafel = ej så gott) och en chokladmilkshake.

Sen försonades den lille familjen! Skönt! Vi gick i samlad trupp till Giorgione, där vi åt italienskt. Jag tog eggplant parmesan som var helt okej, men efterrätten – vinkokta päron – var helt sjukt goda. Smakade julafton.

Sen gick vi tillbaka till hotellet, där Froste smälte in i omgiven. Slut på lördag!

Translation: Saturday in New York. Work + breakfast in Williamsburg, a visit to the Noguchi Museum, burger lunch and family dinner at Giorgione. 

Okej, vi börjar med lite stämningsmusik. Tryck på play i Spotifyspelaren ovan så kör vi.

I tisdags morse (dvs vår andra dag i New York) ringde tjejen som vi hyrde vår Airbnb-lägenhet av och sa att huset intill skulle rivas pga en renoveringsolycka (!), och vi var tvungna att flytta ut omedelbart. Jahapp.

Det ÄR ett lyxproblem, men ändå ett jääävligt jobbigt sådant. Hur i helvete skulle vi hitta ett nytt boende för sex personer på så kort varsel, som inte kostade tiotusentals kronor? New York är inte en billig stad. När vi började titta runt på alternativa bostäder kände vi en sån jävla bottenlös uppgivenhet.

Efter att vi slussats vidare till hyresvärdens kompis för att få lämna våra väskor där, och efter att Dana hade ringt Airbnb sjuttioelva gånger, bestämde vi oss för att det var nog med misären. Vi begav oss till Williamsburg för att äta lunch.

Vi gick till Diner som ligger på 85 Broadway i Williamsburg. Det är en restaurang i form av en gammal järnvägsvagn.

En utomjordiskt het tjej skrev ner menyn på bordet, och vi valde med stor noggrannhet.

Jag tog haricoverts med äpple, parmesan, rostade valnötter. Plus pommes frites. Eggstremt gott.

Mamma åt moule, vilket enligt henne var bland det bästa hon ätit i hela sitt liv (!).

Dana var en jäkla fighter och medlade mellan potentiella lägenheter, hotell och Airbnb’s kundservice. Hela tiden med rädsla för att mobiltelefonen skulle ladda ur. Vi tröstade henne med kaffe och en plommon- och mandeltarte.

Sen vinkade vi hejdå till Dinern och promenerade söderut. Stämningen = ;-(

Vi gick genom de judiska kvarteren, där det myllrade av tinningslockar, höga hattar, knälånga kjolar, peruker, barnvagnar och hebreiska reklamskyltar.

Efter mycket om och men så hittade vi en ny lägenhet att hyra.

Vi stuvade in sju resväskor i en taxi och for in till Manhattan. Men när vi klev in i den nya boendet fick vi svårt att andas. Det var SÅ trångt och sunkigt. ”Nej”, sa vi, ”här kan vi inte bo. Inte för såhär mycket pengar.” Så vi gick ut på gatan igen, tog ett djupt andetag och började leta upp nya alternativ. Ångesten låg som ett fuktigt täcke över oss. Fan. Vi ville ju uppleva den här enorma staden, inte sitta hukade över våra telefoner och leta boenden hela dagen.

Tillslut hittade vi ett relativt billigt hotell på Times Square. I samma stund som vi  lastade av väskorna där så fick vi ett sms från Froste, som precis slutat jobbet för dagen. ”Kom till Pod 39 och åk upp till takterassen.” Vi löd honom och begav oss dit.

Och när vi klev ut ur hissen så fick vi nästan svårt att andas. Det var så jävla, jävla fint där. Kolla bara.

Och Froste och min morbror Buster (som råkade vara i NYC samma datum) hade beställt in pints med margarita och nachos med guacamole. DEN KÄNSLAN.

Och så satt vi där och drack drinkar och moffade i oss tacos och blev fulla tillsammans.

Mamma och morbror Buster = ändå gulliga syskon!

Vid elvatiden stuvade vi (Froste, Dana, Felix och jag) in oss i en taxi och åkte till East Village där Rasmus råkade ha en spelning. Vad är oddsen att vi är i Amerikatt samtidigt?

Han spelade tillsammans med Johanan (det är det du lyssnar på om du klickade på play i Spotifyspelaren högst upp i inlägget). Mitt sällskap vrålade högst och dansade vildast och det var så himla fint alltihop.

<3

Och någon gång vi fyratiden ramlade vi in i hotellrummet igen. Och så var den tumultartade tisdagen över.

Translation: New york, day 2. The day when we had to evacuate our Aribnb-apartment due to a construction accident, had lunch at Diner, finally found a new place to stay, drank margaritas at Pod 39 rooftop and listened to Johanan in East Village.