För några veckor sedan var vi fem personer som åkte till Saras familjs landställe i Småland. Helt sjukt lyxigt att så många av oss har landställen som vi kan åka till. Så glad för det.

Vi åkte bil dit. Handlade mat på Matdax, skreksjöng till Markus Krunegård, tog ett obligatoriskt lunchstopp på Max och kom fram till Sågis vid femtiden. Det här var känslan ↑.

Efter husesyn tog vi filtar och snacks i famnen och traskade upp på åkern.

Det var nämligen bara där som solen fortfarande sken. Och kvällssol i september vill man ju inte missa.

Jag fick poppa bubblet-ansvaret.

Den här idyllen ähhhh det kliar i mina ögon!!! ♥

Jag. Det syns inte här, men jag hade utslag över hela armarna efter att jag (med flit obs) rullat ner för en brant backe som var full av tistlar och brännässlor. Det är alltid värt det att få sig en go rull.

Ante.

Maria.

Sara.

Yrsa.

Och jag.

Vi blir en enda stor kötthög när vi umgås. Alltid fingrar i någons hår, naglar längs med någons arm, huvudet i någons knä.

Sen: tillbaka till huset.

Men först en liten cykeltur.

JC ni kan få köpa den här bilderna för dyra pengar.

Sara gjorde drinkar, och så lagade vi mat. Någon rev gurka, en annan formade biffar, en tredje skalade potatis, en fjärde vattnade ur auberginen och en femte skar upp rödbetor.

Det blev majsbiffar med ugnsrostade rotfrukter, tzatziki och eine kleine salat. Och massa koriander.

Vi lekte lekar också. Många.

Jag gick och lade mig i soffan efter en stund, var så trött och ville bara lyssna på de andras röster. Efter en stund kom Yrsa och knölade in sig bakom mig, och så kliade hon mig i håret i säkert en timme.

De andra var också trötta.

Och sen gick vi och lade oss i ett rum fullt av sängar och ingenting annat. Andrea berättade spökhistorier medan jag föll in och ur sömnen. Till slut reste jag mig upp på armbågarna och bad: Kan ni prata lite tystare, bara lite? Kändes precis som när jag hade pyjamasparty som liten kiddo.

Slut på Sågistorsdag. Vad fin den var.

---

 

Sara, Andrea, Maria, Yrsa and I went to Sara’s summer house in Småland. We had prosecco in the afternoon sun and cooked dinner for hours.

Låter en pyjamasyrsa hälsa er välkomna till det här blogginlägget. Här på en trappa vid ett gammalt hus i en skog utanför Norrtälje.

Om jag fick bestämma skulle jag äta trappfrukost med henne flera dagar i veckan.

Här med smoothie, mango, fikon, Yrsas hembakade bröd, jordnötssmör, tahini och sylt. Och kaffe.

På förmiddagarna satt vi och jobbade/pluggade eller skrev. Sedan tog vi en promme efter lunch.

Efter ett par kilometer kom vi till havet. Där kastade vi kläderna i en hög i vassen och gick i.

Känslan efter septemberbad: tankarna är lite mer fokuserade, som att ställa in skärpan i en kikare.

På eftermiddagarna satte vi oss på verandan och skrev.

Yrsa gjorde drinkar på sommarhallon och så tog vi upp en massa snacks, för jag blir alltid nojig att det ska finnas för lite.

Yrs festsnusar och har lite olika dosor för olika tillfällen. Kaliber blidde det denna gång.

Godsägarinnan.

Nere i köket puttrade en gryta på spisen, och så Markus Krunegård som puttrade ur högtalarna. Eller Amason kanske.

Hon skulle kunna öppna restaurang hon.

Efter maten-skrivet.

På morgnarna sträckte vi ut våra skrivstela kroppar. Hon yogade och jag studsade runt och gjorde mitt morgongympapass. Vi får båda väldigt ont i kroppen av att sitta still framför en dator länge, så då är sånt här extra viktigt. Plus, på landet finns det tid för allt.

Sen kom Veronica Maggio på besök.

Hon var rätt aggressiv :/

Sista kvällen lagade jag pasta med en sås gjord på solrosfrön, som ska likna tonfisksås. Väldigt god.

Slut på Norrgårdentillvaron för den här gången. Nästa gång vi är där är det nog vinter. Då får vi kura upp ännu närmre varandra i soffan.

---

Translation: We spent a couple of days at Yrsa’s summer house, writing, eating, walking, writing, eating. 

Häromdagen mötte jag upp Yrsa för att caféjobba. Efter ett par timmar smällde vi ihop datorerna och tog en AW. Ostrukturerad sommartillvaro i all ära, men vad härlig fredagskänslan är ändå.

Hon bjöd mig på öl, och så satt vi i eftermiddagssolen och ba NJÖT.

Puss till dig med min lilla lurk.

Sedan blev det middagstid och då åkte vi hem till Ellen!

Vi var väldigt hungriga som ni ser.

Tur att hon hade gjort aaaasgod mat. Någon slags asiatisk gurksallad, glasnudelsallad, zucchinibiffar och marinerad svamp. Geni.

Mysan var där också.

Vet inte vad Ellen pratade om, men jag kan höra My säga ”NÄÄÄÄ” här.

Bubbel tack!

Mer mer mer!

Fank you.

Vi var lite sköra den här dagen och behövde torka några tårar också. Det är det viktigaste med kompishäng tycker jag, att man alltid ska ha utrymme att få vara lite off eller utzonad eller ledsen, utan att vara rädd för att någon ska tycka att man är tråkig. Det måste vara tillåtande och snällt. Sparkar kanske in en öppen dörr genom att skriva så, men tycker ändå att det är viktigt att komma ihåg.

Yrsa med sin food baby och sitt bubbel. ♥

Sen lyssnade vi på ny musik som Ellen och David (LNKAY) har gjort. Det var sätta-handen-framför-munnen-bra.

Yrsa fick smink.

Och sen dansade vi såklart.

Några timmar senare kom David. Då började vi läsa upp våra mobilanteckning för varandra. Det kunde bli alltifrån låttexter, till fyllepoesi och handlingslistor. De enda reglerna som finns är att man inte får leta igenom sin mobil efter en anteckning under tiden någon läser, och att man går i turordning. SÅ fint var det.

Slut på fredag!