Flora Wiström

När jag såg att Amanda Svensson skulle komma med en ny bok var det bara att trycka på bevaka-knappen. Samma dag som den kom ut beställde jag den, i torsdags landade den på min dörrmatta och igår läste jag ut den. Fan. Jag skulle inte ha läst den så snabbt. Amanda Svensson är min största skrivförebild och jag har älskat hennes tidigare böcker, speciellt Välkommen till den här världen. Här kommer ett blogginlägg om Allt det där jag sa till dig var sant. Det är inte kritiskt alls faktiskt, Amanda Svensson får bara ros av mig. Sån är jag. Jag är helt såld på henne. Okej, först och främst utspelar sig boken på en folkhögskola. Inte nog med det, huvudpersonen går även i en skrivklass. Min igenkänningsfaktor når alltså den maximala kvoten. Jag skrattar åt sånt här, när skrivläraren Sarah lär ut hur det korrekta användningsområdet för förkortningar. Eller när eleverna diskuterar huruvida Jonas Hassen Khemiri är snygg eller inte, då skrattar jag också. Skrivarklasshumor.Huvudpersonens riktiga namn vet vi inte, men vi förstår i alla fall att hon inte har så många vänner i skolan. När korridorsgrannarna har fest sitter hon på sitt rum och skriver. Och ganska ofta sitter hon uppe på taket och söker med blicken efter den där killen hon gillar.
Han kallar sig själv Vladimir Majakovskij och namnger henne Lilja Brik. Hon är hans musa och älskarinna. Han berättar vem hon är och hur hon ska bete sig, han tar henne både fysiskt och psykiskt. Tillsammans blir de en enhet, han formar henne så att hon ska passa in i hans historia. Men deras förhållande blir mer och mer destruktivt. Så kommer Ilse och rör om alltihop. Världens bästa Ilse. Tillsammans blir de Mary Read och Anne Bonny, piratdrottningar, tjuvfittor och vildhjärtan. Så mycket girlpower att det inte är klokt.Det är en historia om hur berättelsen kan dra ner en i fördärvet eller vara det sista hoppet för överlevnad. Om vänskap och kärlek och hur det är att inte förstå värdet av sin egen existens. Språket är helt briljant dessutom.

Jag ska inte säga så mycket mer om handlingen, jag beordrar alla att läsa den här boken i stället. Lyllos er som inte har gjort det än.

Translation: About the book Allt det där jag sa till dig var sant by Amanda Svensson. I loved it.

På fredagen vaknade vi i ett regnigt Paris.Men det var förstås vackert som vanligt i alla fall.  Vi klädde på oss, Och sjöng lite framför spegeln.Tanken var att vi skulle hitta något nytt, mysigt frukostställe men det slutade med att vi gick till St Regis igen. Den här gången beställde jag myntate och det var SÅ gott. Det serverades i den här gulliga silverkannan, bryggt på färska myntablad. Så jag var nöjd! Sedan gick vi tvärs över gatan till Notre Dame. Där var det förstås otroligt vackert. Nästa ställe att besöka var Shakespeare and Company. Vi tittade på vackra bokomslag, bläddrade bland böcker, gick i den knakande trappan, och tittade i en Wes Anderson-bok. Sedan promenerade vi bort mot Saint Germain. Detta är typ världens finaste passage. Vi kom ut på den här gatan, rue de Buci, och tittade i Taschens bokhandel. Så jäkla mysigt. Vår! Prisa gudarna!♥ Jag var helt slut eftersom jag ju var förkyld och hade en halsinfektion, men vid lunchtid hittade vi en bistro som badade i solsken. Vi beställde varsin croque madame och lutade oss tillbaka. Av en slump råkade vi gå för bi Ladurée och jag släpade med mig Felix in i butiken.Vi köpte varsin macaron. Han: citron, jag: kokos.   Vi bodde alldeles intill rue Mouffetard som delvis är en matmarknad, så vi gick runt bland diskarna och köpte med oss middagen hem. Skaldjur blev det dock inte, men vid grönsaksdisken köpte vi vindruvor. Såhär blev middagen! Vindruvor, baguette, oliver, comté- och brieost, korv samt Orangina till sjuklingflora och bubbel till Felix. Dödsgott i sin enkelhet. Och det var vår sista dag i Paris! Morgonen därpå flög vi hem till Stockholm igen.

Translation: Our last day in Paris. Breakfast at St Regis, a visit to Notre Dame and Shakespeare and Company. A walk in Saint Germain, croque monsieur for lunch and dinner from the foodmarket.

Här kommer andra drösen outfitbilder som ni har skickat in.  Ni är så bra hela bunten, älskar vårt systerskap!

Kommentar:
Blir så himla ledsen när du skriver att du är trött på ”vita och spinkiga” tjejer. Jag hade också gärna varit med i detta men känner att jag inte är välkommen. Och detta är inte det första sammanhangen där man som spinkig får skämmas. Som att man är dålig för sammanhället. Alla blickar, alla frågor i kodspråk, och så nu detta: det här med att man vill försöka få fram att spinkigt inte är normalt, att ingen kan se ut så naturligt (ja du har skrivit något liknande innan). Varför ens nämna vit och spinkig i en sådan negativ bemärkelse? Varför inte bara säga att du är trött på att fler kroppsformer lyft fram? UTAN att nämna de vita och spinkiga. Det finns fler som faktiskt kämpar varje dag för att försöka se ut som er ”normalviktiga”, just för att de ofta får höra att ”det är såhär samhället EGENTLIGEN ser ut”. Jag är så trött på det.

Mitt svar:
För det första så skriver jag inte att jag är trött på vita och spinkiga tjejer, utan att jag är trött på att vita och spinkiga tjejer är de enda som blir representerade i modebranschen (i 99% av fallen). För det andra är det SJÄLVKLART att jag vet att vissa är smala naturligt, men alla de andra som inte är det då? Som matas med budskapet att det bara finns ett enda sett att se ut på, och det är att vara just vit och väldigt smal, måste inte de också få bli representerade i åtminstone ett sammanhang? Jag förespråkar en mångfald och därför låter jag alla som skickar in bilder få sin bild publicerad. Även de som är väldigt smala, såklart. För att det är så samhället ser ut; en mångfald.

Anledningen att jag nämner ”vit och spinkig” är för att få fler människor att se hur homogen modebranschen är. Det tål att upprepas.

Ps. Jag är själv vit och rätt spinkig. Ds.

Kommentar:
Bara jag som blir besviken över detta?. Konceptet skulle kunna bli så himla bra – men olyckligtvis är det samma vita och smala kroppar ögat får skåda. Det är inget fel med det, men det är liksom dessa kroppsformen vi är vana att se varje dag…
Varför kan inte normen, den vita smala kroppen, ta sin privilegierade plats i samhället för en stund och låta alla andra vackra individer komma fram?. Nä, till och med i ett koncept där vi äntligen blir lovade att få se olika kroppsformer så är det den vita och smala kroppen som tar plats……………

Mitt svar:
Jag lägger upp alla outfitbilder som skickas och gör alltså inget urval – tyvärr skickade inte särskilt många personer som inte är vita in bilder men jag hoppas att fler ska göra det! Tråkigt att du blev besviken.

Kommentar:
Jag är lite större än ”verkligheten”, är det okej ändå?

Mitt svar:
Skicka en bild till mig så lägger jag upp den i kollaget! Jag publicerar alla bilder som skickas och väljer således inte ut vilka bilder som hamnar på bloggen, men jag uppmanar alla – oavsett kroppsform, kön eller hudfärg – att skicka bilder. Självklart är det okej, det förstår du väl att jag tycker? Kram

Translation: More of your outfit pictures, and some answers to your comments. You guys are the best!