Flora Wiström

Emmaboda 2010.

Jag har inte gått på festival på fyra år, men när Swebus hörde av sig till mig och frågade om jag ville åka till Bråvalla kändes det helt självklart, med tanke på hur grymma bokningar de har. Så i juni åker jag och My dit ihop! Är så peppad att jag nästan smäller av.

Jag har fått chansen att tävla ut biljetter till en av mina läsare som får ta med sig en vän! Hur fett? Allt ni behöver göra är att skriva en motivering i kommentarsfältet om varför just ni ska få åka. Tävlingen slutar på lördag. Glöm inte att skriva var du bor och vad du har för mailadress. Lycka till!

Det ni vinner är:
Bussresa tur och retur med Swebus
Pass till Bråvallafestivalen (VIP-pass till de som är över 18 år och vanliga pass för de som är under 18)
Tältcamping ingår

Jag har fått långt fler motiveringar än jag hade trott så för att Swebus ska ha en chans att välja ut en kommentar stoppar jag nu. Tack till alla som har varit med och tävlat!

Translation: In june, My and I will go to BrÃ¥vallafestivalen (a music festival) here in Sweden. Now you can win tickets for you and a friend! Just write a comment where you motivate why you should win this, and don’t forget to add you e-mail and adress. The price includes: Bus ride round trip with Swebus, passes to BrÃ¥vallafestivalen (VIP passes to those who are over 18 years old and ordinary passes for those under 18) and tent camping.

Jag fick en förfrågan om att visa hur min studentdag såg ut, när jag sprang ut 2012. Det här inlägget har jag kopierat rakt av från då, hoppas ni tycker att det är kul att se
Vi började med att ha champagnefrukost i Humlegården, det var så sjukt pepp och overkligt och fint på samma gång. Här är John och Sara.

Jag såg ut såhär, i klänning från TBA.

Lukas och Kajsa!

Maja, Rebecca och Kajsa.

Lollo och Signe, supertaggade!

John och Sara, döfina ju.

Rebecca <3

Sedan gick vi till Jarlaparken (vår skolgård typ) för att äta lite frukost och skriva i varandras mössor och så.

När jag läste alla fina ord i min mössa dagen därpå ville man ju bara gråta.

Superfin Sara!

Tjusiga fötter tillhörandes Alessandra och Felix.

Lisen.

Maja. Sen åt vi lunch och lyssnade på tal, hängde en stund med klassen medan vår mentor läste sista kapitlet ur Nalle Puh och sedan blev det dags för att krama lärarna hejdå och slutligen springa ut. Sekunderna innan utspringet var förmodligen de mest taggade i hela mitt liv, mitt hjärta bankade otroligt hårt och jag hade svårt att andas, så lycklig var jag. Vi sjöng tillsammans och runtomkring mig rann tårarna på mina fantastiska vänner. Sedan sprang vi ut och skrek av lycka, sjöng studentsången och kramades.

Efter en stunds letande hittade jag min taggade familj som hängde ett tjugotal band runt halsen på mig, plus den obligatoriska badringen som mina bröder också har fått på studentdagen. Knäpp familj jag har.

Jag, mamma, pappa och mina bröder Viggo och Froste. Det pirrar i hela mig när jag ser de här bilderna, för jag minns exakt hur otroligt lycklig jag var.

Felix med sin bästis/kusin Rasmus.

Sedan sprang vi in i skolan igen för att byta om till oömma kläder, det var ju dags för flak!

Ranelid-citat som dekoration!!

Cornelia, peppad på ölregn.

Jag blåste såpbubblor.

Pappa hade tagit över badringen under tiden.

SÃ¥ taggad!!

Och sedan bar det av och det var så sjukt roligt trots kissnödighet och kyla. Vi dansade och hade lyckorus och åh! Älskar mina vänner!
Efteråt åkte jag hem, slängde mig in i duschen och blev precis klar när mina första gäster dök upp till min studentmottagning. Och jag har inte en enda bild från mottagningen, inte en enda! Men det var i alla fall så himla fint att ha alla familjevänner, släktingar och kompisar samlade och vi åt gott och hela min familj plus My höll tal.

På kvällen hamnade vi, efter mycket om och men, i Felix trädgård där vallmon precis slagit ut.

Rikard hade rolig frisyr efter att ha burit studentmössa hela dagen.

Där satt vi tills det blivit såhär ljust och åt jordgubbspaj och sådär. SÅ HIMLA BRA DAG!!!!

Translation: This is what my graduation looked like, two years ago. Such a beautiful day!

A Knight’s Tale var min absoluta favoritfilm pÃ¥ högstadiet. Jag sÃ¥g den säkert en gÃ¥ng i veckan och var oerhört kär i Heath Ledger. Häromdagen sÃ¥g jag den igen och jag tycker fortfarande asmycket om den. Filmen utspelar sig pÃ¥ medeltiden (bli inte skrämda av det) och handlar om William som utger sig för att vara riddare för att kunna tävla i turnerspelen. En rolig kärlekshistoria som kommer göra dig hutlöst kär i Heath Ledger och/eller Shannyn Sossamon.  Dallas Byers Club är en sann historia om den homofoba Ron Woodroff som insjuknar i aids. Han börjar smuggla in aidsmediciner till USA för att hjälpa andra människor, men har hela tiden polisen hack i häl. En väldigt bra film som ocksÃ¥ är problematisk. Här är en superviktig krönika som ifrÃ¥gasätter varför Jared Leto fick spela den transsexuella kvinnan Rayon, och varför en transkvinna borde gjort det i stället. I am Sam handlar om Sam och hans dotter Lucy. Sam har en intellektuell funktionsnedsättning och har en intelligens som en sjuÃ¥ring, är alltid den som dansar vildast pÃ¥ barnkalasen och älskar att leka med sin dotter. Men när socialen inser att Lucy snart kommer gÃ¥ om sin pappa rent intellektuellt hotas Sam och Lucy att splittras. Sam tar dÃ¥ hjälp av en advokat för att försöka fÃ¥ tillbaka vÃ¥rdnaden om sin dotter. En sanslöst fin/grÃ¥tig/underbar liten historia om kärleken mellan en dotter och en pappa. Her utspelar sig 2025 och handlar om Theodore (Joaquin Phoenix) som är en mycket ensam, introvert man. Ett nytt, artificiellt och intelligent operativsystem släpps, och Theodore köper ett. PÃ¥ sÃ¥ vis lär han känna Samantha (Scarlett Johansson). Hon är ett operativsystem med ett psyke som en människa, designad för att anpassas och utvecklas, men finns alltsÃ¥ bara i hans telefon och dator. Samantha och Theodore utvecklar en kärlekshistoria. Men gÃ¥r det att ha en relation med ett operativsystem? Filmen är otroligt snygg och jag tycker mycket om handlingen ocksÃ¥, men tyvärr verkar inte könsrollerna ha ändrats nÃ¥gonting pÃ¥ elva Ã¥r.   Mean Girls har förmodligen de flesta av er sett, men jag tipsar om den i alla fall. Filmen handlar om Cady som flyttar till USA efter att ha växt upp pÃ¥ olika ställen i Afrika. Hon har blivit hemundervisad hela sitt liv och för henne är high school en helt ny värld. I skolan lär hon känna Janis och Damian som utmanar Cady att börja umgÃ¥s med the plastics, skolans elaka tjejliga. Det börjar som en lek, men Cady dras mer och mer in i tjejligans regler och jargong.

Styrkan med Mean Girls är att det är en satir pÃ¥ hur ”tjejvärlden” är och de regler som finns inom den, dessutom är den otroligt underhÃ¥llande. Tyvärr exotifierar filmen Afrika (som om Afrika bara skulle bestÃ¥ utav vilda djur och olika stamfolk), vilket inte känns okej. Vid ett tillfälle försöker Cady fÃ¥ tjejligans ledare, Regina, att bli tjock. Regina gÃ¥r upp nÃ¥gra kilo – är inte ens i närheten av att vara överviktig – men Cady, Janis och Damian konstaterar att hon inte längre har en het kropp. Ni fattar, den här filmen är lÃ¥ngt ifrÃ¥n perfekt. Med det i Ã¥tanke, se den. The Truman Show handlar om Truman (Jim Carrey) som redan som nyfödd blev vald att bo och växa upp i en jättestudio som är byggd som en stad. Alla andra i staden är statister och Trumans familj och vänner är skÃ¥despelare, och överallt finns det kameror som filmar Truman dygnet runt. Han är alltsÃ¥ huvudrollen i en dokusÃ¥pa utan att han vet om det. Men snart börjar han misstänka att nÃ¥got är fel. Den här filmen har pÃ¥ nÃ¥got vis fÃ¥tt en klassikerstämpel. Det är inget mästerverk och filmen är ganska B egentligen, men den är underhÃ¥llande och ifrÃ¥gasätter reklambranschen, dokusÃ¥pebranchen och hur lÃ¥ngt vi är villiga att gÃ¥ för att tjäna pengar.

Translation: Six movies I’ve seen and liked. A Knight’s Tale, Dallas Buyers Club, I am Sam, Her, Mean Girls and The Truman Show.