Min andra, och enda hela dag i Hälsingland började med att jag klev upp klockan 8. Jag gick ut i vedboden för att fylla två korgar med ved (att börja dagen med det är ju dreamy) och sedan gjorde jag en brasa i vedspisen.
Jag kokade amaranthgröt (testar glutenfria alternativ eftersom min mage knasar), vilket är SÃ
gott. Tips till alla där ute. Gröten toppades med hemmagjort äppelmos, banan, paranötter (älskarom) och rostade pumpafrön.  Sedan klämde jag några kapitel i en bok som jag lånat på bibblan, nämligen Francesca av Melina Marchetta (som ju även har skrivit Jellicoe Road som jag gillade massor).
Om du, precis som jag, är svag för ungdomsböcker sÃ¥ borde du läsa den här. Men gör dig besväret att läsa den pÃ¥ engelska i stället, eftersom det är sÃ¥ mycket som blir löjligt och fel i översättningen. Boken handlar om Francesca som börjar St Sebastian, en skola som tidigare varit en pojkskola men som nu även tar in flickor. Francesca mÃ¥ste parera sin tillvaro där, samtidigt som hennes mamma slutar gÃ¥ upp ur sängen. SÃ¥. En kärlekshistoria med svärta, roliga karaktärer och fina scener. Den är lite fÃ¥nig ibland – den utkom 2003 vilket märks – men ändÃ¥ helt klart läsvärd. Det fÃ¥r bli dagens boktips.
Efter frukosten tog jag en promenad. 
Vad är promenaderna runt Kungsholmen när en kan ha det såhär, kan en ju fråga sig.
Vid ett ställe, som är min favoritpassage, måste en gå över vattnet på en sådan här spång.
Och sen är det bara att titta ut över omgivningen och mötas av älven som är spegelblank, himlen som är klarblå och tallarna som är glödande.
Inne i skogen fanns det en massa lingon!
När jag kom tillbaka till huset hade jag rosiga kinder och kände mig så himla pigg. Så jag kokade en kopp te och satte mig i köket för att skriva. Och jag skrev och skrev och skrev. 
Med jämna avbrott för att mata in ett till vedträ i spisen. 
Vid tolvtiden svängde jag ihop en rödbets- och bönsallad och satte mig ute i solen. 
Jag tycker att rönnbär fötjänar lika mycket uppmärksamhet som körsbärsblom. Typ världens finaste grej ju.  
Sedan skrev jag fram till tretiden. 
Då tog jag en till promenad, för en kan inte vara i Hälsingland utan att utnyttja alla vackra vyer. Först sa jag hej till fåren som bor på min släkts gård. 
Hej hej! Jag kan inte lÃ¥ta bli att bli lite rädd när de kommer springande efter mig, trots att de bara vill bli klappade och fÃ¥ lite mat. ÃndÃ¥ börjar hjärtat ticka som om faran vore pÃ¥ väg, trots att de bara är honor. Men det är ju sÃ¥ svÃ¥rt att avgöra ifall blickarna är snälla eller onda?!
Jag gick till ett ställe där vi badar ibland om somrarna. 
Klättrade upp i hopptornet och dinglade med benen.
En annan bra grej med min Hälsinglandsvistelse var min minimala packning. Ett par jeans (från Monki), tre par t-shirts (så vanliga jag kunde hitta), en tjocktröja (från Jumperfabriken), en dunjacka (från Uniqlo) och så mössa, vantar och halsduk. Och inget smink förstås, utan bara det enklaste möjliga.  
Knappt så att jag kan hantera hur fint det var. 
Sedan promenerade jag hemåt igen. 
Och om ni tycker att jag romantiserar så måste jag säga att det är berättigat. Det VAR helt fantastiskt att komma iväg alldeles själv i några dagar. Jag fick så mycket styrka och lyckokänslor av det.  
När jag kom tillbaka från min lilla promenad låg fåren och hade det skönt i eftermiddagssolen.
Rubrikcitatet tillhör Hemingway, för övrigt.
Translation: Day 2 in Hälsingland. Ate amaranth porridge for breakfast and read Saving Francesca, went for a walk, got a lot of writing done, had lunch in the sun, wrote some more and then took another walk. I just love it there. The piece and quite, the nature and the autumn colors.
