Flora Wiström

Bildkälla: On the road to find out.

Bildkälla: okänd.

En kompis till mig hörde av sig och skrev att hon kände sig ensam i sin nya stad. I sitt nya land. Att hemlängtan då och då tar över allt annat, trots att det är spännande att flytta iväg.

Så nu tänker jag såhär: Ni är säkert ganska många där ute som längtar efter att hitta nya vänner i era nya städer. Kanske att ni lär er franska i Paris, torkar bord på en bar i Dublin, pluggar på Stockholms universitet eller jobbar på en skola i Kapstaden. Kanske att ni tycker att ert nya liv är spännande men att ni ändå längtar efter en vän att äta middagar, gå på bio eller dricka öl med. Fyll i formuläret nedan i kommentarsfältet, så kan ni hitta varandra där. Hoppashoppas att det funkar! Puss och lycka till!

Stad:
Om mig:
Mailadress:

Ps. Sandra har gjort flera inlägg om brevvänner, för er som vill ha någon att skriva till. Missa inte.

Translation: Do you need a friend in your new city? Write a comment below in which you state your city, your email and some things about you. Hopefully you can find someone out there who’s lonely too. 

God morgon från kontoret! Här är en person med sömniga ögon och sjuttiotalskrage.

Cia, som jag hyr kontorsplatsen av, har hängt den här fina adventsstjärnan i fönstret. Mysigt.

Detta låg framme på mitt skrivbord när jag kom hit. Min bokklubbsillustration. Som ni ser var bakgrunden gul i originalet, men det korrigerade jag i photoshop för att tona ner barnbokskänslan.

En annan sak som hade kommit på posten är dessa silverörhängen med kvinnosymbolen från feministsmeden. Älskarom! Ser ni förresten det lilla jacket som jag har uppe i örat? Min pappa föddes med kejsarsnitt och läkaren råkade klippa honom i örat vid förlossningen så att han fick ett jack precis där. När jag föddes så hade jag också ett jack på samma ställe, trots att det inte var några missöden med en sax. Så himla skumt??? Här ser ni även min acne i close up, kände att det var på tiden.

Varje eftermiddag när jag går från kontoret så skriver jag en lista på vad jag ska göra nästa dag. På så sätt kommer jag snabbt igång på morgonen. Det viktigaste idag är att blogga, lämna in min bokföring, skriva, ringa farmor och skicka iväg ett par bröstillustrationer. Resten kan vänta till en annan dag.

Translation: Monday morning at work. 

Allt känns så mycket i mig nu. Sedan den där viktiga personen dog. Det är som att hjärtmuskeln måste kämpa lite hårdare nu, som att känslorna sitter utanpå huden. Jag översvallas av kärlekskänslor till vänner och familj ena sekunden, för att känna rivande ångest och sorg den andra. Jag känner väl livet helt enkelt. Den här dagen har varit upp och ner, men mestadels fin. Såhär har min första advent sett ut:

Vi bor hos Felix familj just nu så jag hänger ganska mycket med den här lilla personen. Den här morgonen var han mycket fokuserad på teveprogrammet och lite svår att få kontakt med. Gullig vilket som.

Jag gjorde frukost till mig och Felix. Det fick bli mannagrynsgröt med krossade linfrön, vanilj och muskotnöt (improviserade men det blev gott), ägg, juice och te. Fick ropa på Felix en triljard gånger innan han kom så gröten kallnade men men.

Sedan gick vi ut på stan.

Vi klev av tunnelbanan vid Gullmarsplan och promenerade in till Söder.

Först en sväng till Skrapan för att kika på möbler på Habitat. Där fanns det ganska mycket fint faktiskt.

Jag såg ut såhär i en mjuk mössa från Cos, halsduk och kappa från Monki samt skor från Dr Martens. Här kommer mina bästa tips för att överleva kylan men ändå vara rätt fin: att ha en tunn dunjacka under kappan samt att bära tights med fleecefoder (finns på Åhléns). Båda dessa saker kan vara det bästa som har hänt mig (på andraplats efter menskoppen).

Cheerleadingkjol från Beyond Retro inunder!

Jag och Felix traskade vidare till Papercut.

Och klämde lite på tidningar och böcker. Bästa butiken i Stockholm för det ändamålet.

Sedan åt vi vegetarisk buffé på Legumés vid Bysistorget. Inte i klass med Hermans men prisvärt (80 kr). Dock ganska omysigt.

Sedan beslutade vi oss för att åka till Sven-Herrys konsthall och titta på Estrid Ericsson-utställningen (det var hon som startade Svenskt Tenn).

Or she.

Där var det fint men det kändes ändå helt onödigt att betala 80 kr för att titta på möbler som vi lika gärna hade kunnat se gratis på Svenskt Tenn. Vi konstaterade att det kändes som en PR-grej från deras sida.

Det här mönstret är hon mest känd för.

Sedan köpte vi godis och gick och såg Interstellar på bio. Herre min jävla gud vad bra den var, förstår inte hur jag någonsin ska kunna ha en så stark bioupplevelse igen. Jag gapade mig igenom den tre timmar långa filmen, grät så mycket att jag fick torka snoret med tröjärmen och höll Felix hand krampaktigt. Som sagt, allt känns så mycket i mig nu.

Translation: Since that person died, every feeling inside of me is so strong. One second I’m filled with happiness and feelings of love, the other second I only feel sadness and anxiety. This day has been both up and down, but mostly good. Felix and I went into town, looked in shops and had vegetarian buffet for lunch. Then we saw Interstellar at the cinema, which was probably one of the most magnificent movies I have ever seen.