Flora Wiström

Hej hej hallå! Följ med på min New York-söndag. En sjukt fin dag faktiskt.

Bästa brunchtipset i New York kommer lastat: The Butcher’s Daughter. Tipstack till Frida.

Det var svajnigt kallt utomhus, så vi bad om att få ett bord inne. Så himla knäppt att det var 25 grader ena dagen och 8 grader den andra.

Maten där är lakto-ovo-vegetarisk (antar att slaktarens dotter gjorde revolt) och serverar juicer, smoothies och smarriga frukosträtter.

Felix tog exempelvis french toast, som kort och gott är toasts stekta i pannkakssmet.

Mamma tog en äggmacka,

och jag en banan- och jordnötssmörsmoothie plus en avokadomacka. Meget smakligt, och lätt att härma hemma.

Mitt gullia frukostgäng. Froste och Dana hade flugit hem till Kalifornien samma morgon </3.

När vi var mätta och belåtna kramade vi päronen hejdå och började vandra gata upp och gata ner. Vi hade kommit till en punkt på resan då vi kände ”men nurå?”. Lyxen av att vara i en stad så pass många dagar att en börjar längta efter att bara sitta på ett café och läsa, och inte turista något alls.

Så när vi passerade en restaurang där mimosaglasen glimrade som stjärnor, tittade vi på varandra och sa ”vi kör”.

Asfint var det där! San Marzano hette det. I menyn stod det Bottomless mimosas, $10.

Vi fick ett bord allra längst in i hörnet och frågade hur det här mimosakonceptet fungerade. De förklarade:
– Om du beställer mat får du mimosas (alltså apelsinjuice blandat med bubbel) för 10 dollar.
– Under 1,5 timme kommer vi och fyller på ditt glas så fort det tar slut.

Livsfarligt, tillika fantastiskt.

Vi beställde in mat. Felix tog ravioli med päron, gruyereost och mandlar som var helt insane. Min rödbetssallad var dock astråkig.

Finaste grejen med den här restaurangen var att de hade gamla arkivlådor längs med väggarna där folk hade lämnat små lappar. Visdomsord, skämt och tankar nedklottrade på baksidan av kvitton och servetter.

Typ som denna. Please send HELP! I have been trapped behind this wall for 10 years. 

1. Give your woman more oral sex. #justdoit
2. In a society that profits from your self doubt, loving yourself is a rebellious act.
3. The only way to get over someone is to get under someone else.
4. Save this signature, I’m gonna be famous in a second.
5. Have you ever seen a pilot with dreads? Nope, that wouldn’t fly.
6. Bonus: Cheezy grej som jag skrev till Felix när jag var tipsy.

Vi skrev också några.

Sen var vi toklulliga och gick runt på stan med skratt som liksom rann ur oss. Vi hämtade upp våra väskor på hotellet och åkte norrut till Bronxville (Felix mammas kompis bor där), där vi skulle sova de kommande fyra nätterna. Där åt vi middag, för att sedan somna i livets mjukaste säng.

Läs fler NYC-inlägg genom att klicka på New York-taggen.

Translation: Our Sunday in NYC consisted of brunch at The Butchers Daughter and bottomless mimosas and words of wisdom at San Marzano.

Hej hörni! Jag sitter på en innergård i frikkin t-shirt och skriver detta, i sällskap med Dana och ett glas rosévin. Plus huvudvärk, men det behöver vi inte låtsas om. Jag tänkte att vi skulle kika på hur vår New York-lördag såg ut. Häng på.

Dagen började med att jag och Felix klev upp klockan 6. Japp, på vår semester. Vi var rätt jäktade över saker vi behövde fixa (han: podcastklippning, jag: bloggen) och bestämde oss för att göra vår morgon till en jobbmorgon.

Tunnelbanan var avstängd så vi hoppade in i en taxi och åkte över Williamsburg Bridge i gryningen. Så sabla vackert.

Det enda fiket som var öppet i närheten var ett litet hippielikt ställe på Bedford Ave där personalen tycktes ha gjort en klassisk wake and bake, med tanke på deras slow motion-rörelser och sega artikulering. Jag åt gröt och Felix åt french toast med bär och lönnsirap, och så satt vi där i flera timmar och lyssnade på ljudet från vägarbetet utanför. En bordsgranne sa att det var typiskt New York –  att låta dörren stå öppen trots att det bullrar så mycket på gatan.

Sedan gick vi runt i kvarteren. Williamsburg kändes lite som Södermalm 2008? Rättså överhypat kan jag tycka, med dålig second hand och halvtaskiga matställen. Eller så rörde vi oss bara på fel gator. Är mycket förvirrad över detta.

Jag provade i alla fall den här tröjan från butiken ovan men köpte den inte. Fasiken. Jag får väl göra en egen.

Jag och Felix var superhippa och drack varsin macha latte, som är gjord på antioxidantspäckat grönt te. Dvs det som Frida ofta pratar om i vår podcast och benämner som ”äckligt hälsote”.  Men jag tyckte att det var gott! True story.

Sen skulle vi åka till Queens för att möta upp resten av familjen på ett museum. Dags att hoppa på tunnelbanan alltså.

Vi hamnade på Long Island och var tvungna att promenera i en halvtimme för att komma fram till vårt mål. Vi gick igenom skumma och tomma industriområden (kändes som att jag var Abbi i Broad City, när hon letar efter postkontoret mitt i ingenstans), vackra husfasader och ledsna hundar.

När magarna började kurra inbilskt så stannade vi till för varsin pizza slize. Mozzarellan såg ytterst konstgjord ut, men okejrå.

Puss.

Sen kom vi ÄNTLIGEN fram till Noguchi Museum. Fifan vad vackert det var där, lokalerna var helt sjuka.

Jag skulle kunna återberätta vad vi såg men ni skulle inte förstå någonting, för utställningen handlade om stenar. När jag hörde hur guiden började prata om en sten så tänkte jag ”Hur kan stenar vara konst? Detta är ett skämt”, men trettio sekunder senare var jag helt hänförd. Vår guide var fantastisk och fick oss att se sambandet mellan naturen och konsten och jag kunde knappt få nog. Åk dit om ni är i NYC. Och se till att ta en guidad tur.

Sen blev jag lite osams med min familj. Inget allvarligt, vi var bara så himla i osynk och ibland är det så himla jobbigt att resa ihop i en så stor grupp. Alla har olika viljor och olika behov, ni vet. Och inte blev det lättare av att det var svinkallt ute och alla hade klätt sig för tunt.

Men alla vet ju att konflikter och tjafs är en självklar del av en familjeresa.

Jag och Felix åkte tillbaka till Williamsburg och promenerade runt en stund. Sedan gick vi in på DuMont Burger för att mätta hungern. Vi beställde varsin burgare (min vegovariant bestod typ av en enda stor falafel = ej så gott) och en chokladmilkshake.

Sen försonades den lille familjen! Skönt! Vi gick i samlad trupp till Giorgione, där vi åt italienskt. Jag tog eggplant parmesan som var helt okej, men efterrätten – vinkokta päron – var helt sjukt goda. Smakade julafton.

Sen gick vi tillbaka till hotellet, där Froste smälte in i omgiven. Slut på lördag!

Translation: Saturday in New York. Work + breakfast in Williamsburg, a visit to the Noguchi Museum, burger lunch and family dinner at Giorgione. 

Och så är jag här. I Kalifornien.

Min första morgon springer jag genom Golden Gate Park med ett tryck över trumhinnorna. Jag hoppar undan för jordekorrar, passerar bisonoxar. Längs vägen ligger kottar stora som dubbla knytnävar. Träden åmar sig i dimman, grenarna skapar loopar genom lövverket. Barken är vriden runt sin egen axel, ser ut som åldrad hud. 

Mellan träden står en prärievarg och stirrar på mig. Öronen vädrar i luften, svansen är buskig. En prärievarg. Mitt i San Francisco.

En grupp kinesiska damer lyfter armarna mot den mjölkvita himlen och bugar i en gemensam suck. Morgonluften är sval mot mina kinder. Efter att jag har duschat smsar jag Felix. Hos honom är det kväll, han ska snart gå och lägga sig i vår gemensamma säng.

Husen radar upp sig i backarna som ojämna tänder. Gult. Grönt. Rött. Blått. Gult igen. Elledningarna korsar himlen som baksidan av ett broderi. Mina vrister ömmar. Jag promenerar till ett café i sällskap av Dana. Vi diskuterar huruvida ett perfekt yrke existerar, eller om det bara är en utopisk tanke. Fastställer: Alla jobb har sina baksidor. Alla jobb är tråkiga ibland.

Vi dricker drip coffee på ett café med betonggolv och taket fullt av synliga lufttrummor. Det rosslande ljudet från kaffekvarnen blandas med Jackson 5 ur högtalarna. Jag går igenom mailinkorgen. Läser igenom avtal. Skriver blogginlägg. Pratar om vad vi ska göra samma kväll. En brasa på stranden, med pizza och öl?

Luften är lätt att andas här.