I tjugo år var jag förskonad från döden. Min farfar dog när jag var sju, men jag upplevde ingen större förlust då. Jag kände honom inte. Men förra året dog min pojkväns pappa.
För första gången fick jag uppleva – och jag upplever fortfarande – sorg. Och saknad. Och en ihållande känsla av frustration, ilska och förvirring; hur kan en människa leva ena dagen och vara död den andra? Hur är det ens möjligt?
Så när jag läste Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion, som handlar om precis det här, så kändes orden i hela, hela mig.
Joan Didion är 72 år när hennes man John får en hjärtattack. De har precis kommit hem från sjukhuset där deras dotter ligger i koma, de har tänt en brasa, de har satt sig ner vid köksbordet för att äta. Och då händer det: John faller ihop och dör.
Dottern ligger i koma, maken är död och Joan Didion är ensam.
Boken följer Joan Didions första år efter dödsfallet. Vi får lära känna John, Joan och dottern Quintana genom återblickar och minnen. Och hela tiden skriver Joan att hon inte vill tänka på allt det som varit. Det gör för ont. Men ALLT påminner om det liv de har haft tillsammans. En gatukorsning, doften av en specifik maträtt, planlösningen i ett hotellrum. Det blir Joan Didions utmaning: Att tänka magiskt för att kanske kunna fungera igen.
Det tog Joan Didion 88 dagar att skriva boken. Hon skrev den i ett svep, mitt i sorgeprocessen. På dagen, ett år efter makens död, var boken klar. Ett år av magiskt tänkande är en saklig, plågsam och vacker bok. Den är mer som en dagbok än en roman. Men det är också en varm blick, en lång kram, en viskning:
Jag vet hur det känns.
Läs den, i synnerhet om du har förlorat någon. Tack Alexandra för att du gav mig den här magiska lilla boken i födelsedagspresent. <3
★★★★☆
Hur fin är hon inte liksom.
Andra böcker som jag har läst på sistone:
Jonas Hassen Khemiri – Allt jag inte minns
Julie Otsuka – Vi kom över havet
När hundarna kommer av Jessica Scheifauer.
Translation: A couple of weeks ago, I read One Year of Magical Thinking by Joan Didion. It’s a pretty amazing book about loosing someone you love.
Förlorade min älskade lillebror för en månad sen. Kan knappt nudda vid sorgen utan att jag blir bränd.
Köper boken till mig och min lillasyster.
Är den jobbig att ta sig igenom? <3
Tusen takk for tips flora !
Min pappa dog också för några år sedan och jag är så jävla livrädd för när det händer min partner eller mina vänner. Att en familjemedlem dör. Måste nog också läsa denna bok, trots tungt ämne.
åh gud känner ännu mer nu att jag måste få låna denna av dig när du kommer hem? dels för lässyfte men också för research <3 <3 <3
som samuel säger till vandad som har förlorat sin bror i allt jag inte minns: tur att du har ett så grymt minne. då har du ju kvar honom. han är inte död. han lever vidare. tack vare dig.
en av mina absolut bästa böcker! uppföljaren blå skymning är och en så himla viktig bok. trycker de i händerna på alla jag känner..
Kan tipsa om ”uppföljaren” runt samma tema, Blue nights om du orkar läsa mer.
<3
som samuel säger till vandad som har förlorat sin bror i allt jag inte minns: tur att du har så grymt minne. då har du ju kvar honom. han är inte död. han lever vidare. tack vare dig.
http://www.goldenthread.org/programs/new-threads-2015/
Flora, kolla! Tänkte på dig när detta sipprade förbi på Twitter.
Upplevde du att den var jobbig att ta sig igenom? Jag har också sorg inom mig efter en i min närmaste närhet har gått bort, men denna kan ju vara skön att läsa ändå.
Usch det här är så jobbigt för snart fyller jag 27 och jag har aldrig förlorat någon som stått mig nära (vilket jag såklart är otroligt tacksam för). Mina far och morföräldrar är alla i livet och i 60-års åldern. Det är så skrämmande att veta att det bara kommer börja ske så småningom. Det behöver ju inte ens vara de som är äldst som lämnar en först och att ha levt i så många år utan att behöva uppleva riktig sorg skrämmer mig så mycket. Hur tusan ska man orka hantera att någon man älskar inte finns längre. Hemsk tanke.