Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

NORRGÅRDEN | NÄR VI ÅKTE IVÄG FÖR ATT SKRIVA

Skärmavbild 2016-01-29 kl. 12.04.18DSC_3430

I måndags åkte jag och Yrsa till hennes landställe utanför Norrtälje. Hon pluggar skrivande på distans och jag redigerar ju min roman, så det passade fint att åka iväg ihop och bara skriva skriva skriva. Det där huset alltså. Knarrande trappor, sprakande vedspis och en 180-säng att sjunka ned i.

DSC_3393

Klockan ringde 07.30 om morgnarna. Både Yrsa och jag är överens om att vi skriver bäst innan lunch, så då är det ingen idé att ligga och dra sig. Vi åt lyxfrukost och satt och pratade tills Yrsa strängt sa ”nä nu får vi börja skriva”.

DSC_3419

Så då gjorde vi det. Redigerade. Läste. Skrev. Strök. Jag hade inte kopplat upp mig till wifi:t och hade mobilen liggandes i ett annat rum på stör ej-läge. Mycket viktigt för att få något gjort.

DSC_3372

Efter lunch gick vi på den obligatoriska halvtimmespromenaden. Jag får så sjukt ont i knäna av att sitta still (detta är något nytt, känner mig väldig ledsen över att min kropp säger ifrån) så promenader är superviktigt. Plus att frisk luft och blod som får rusa genom kroppen gör att kroppen får ny energi. Som ni vet.

DSC_3375

Här är hon. Yrspyrs <3

DSC_3382

Sedan satt vi och skrev en stund till. Vid femtiden får en ta ett glas vin och en kopp salta pinnar. Då kan det hända att skrivandet blir ännu bättre.

DSC_3389

Första kvällen improviserade vi ihop livets måltid: Kokosris och en gryta med sötpotatis, jordnötssmör, aubergine och andra goa grejor. Alltså jag och Yrsa är genier i köket! Det är sant! Jag ska försöka återskapa det här receptet så att ni kan få uppleva samma orgasmlika tillstånd som vi.   

Längtar redan tillbaka till denna magiska plats.

I SENSOMRAS GJORDE VI EN LIKNANDE RESA:
SKRIVRESAN TILL HÄLSINGLAND DAG 1
SKRIVRESAN TILL HÄLSINGLAND DAG 2

 

Translation: Yrsa and I went to her summer house to get some writing and editing time. It was just what I needed. 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
11kommentarer
  • alltså! varifrån kommer yrsas dunjacka med den gula randen?

    mich 2016-01-30 13:38:48
    Svara
  • Även om det kan kännas jobbigt att kroppen säger ifrån så är det bra att den gör det, då är det lättare att förstå att den behöver paus och lyssnar en är det större chans att den håller sig frisk och stark utan skador :) Mvh från en som haft en del krångel med ryggen men som är bättre nu :)

    Anna 2016-01-30 09:46:28
    Svara
  • mmmmmmmmm <3 saknar dig redan

    yrsa 2016-01-30 08:04:28
    Svara
  • ett litet skrivläger, så himla fint <3

    ISA 2016-01-29 23:47:29 http://isabyl.devote.se
    Svara
  • Åh fint!!
    Maten lät lite som detta; http://mobil.dn.se/mat-dryck/recept/kikartscurry-med-jordnotssmor-och-lime/ lagade i veckan och det var MAGIZZZKT gott!

    Hanna 2016-01-29 20:23:42
    Svara
  • Alltså floris jag måste få ventilera mig lite. Du verkar ha sån himla tur med vänner, att ni liksom klickar på alla plan, inte minst gällande värderingar och syn på vår planet Jorden, på djuren, på rättvisa. I o m min veganism har jag onekligen, sedan ca tre års tid tillbaka, blivit en mer arg person. Det är såklart på både gott & ont att känna till vekligheten, som med allt. Så är det ju. Vissa perioder är jag fruktansvärt arg på mänskligheten. Alla är dumma i huvet. Jag är inte aktivist, och jag ser heller inte till att ”få ur mig” ilskan på annat vis än att ibland gråta. Det kanske vore bra om jag fick ur mig min ilska, släppa lite på allt ibland, men vet inte hur. Jag känner mig som sexton fast jag är 25. Men jag låter bli att konfrontera människor i min närhet, eftersom jag vet att bland det värsta som finns är att bli iakttagen och ifrågasatt kring ens sätt att leva, så det är viktigt för mig att inte kasta åsikter på deras val. Jag älskar dem. Men på insidan är jag arg och ledsen, och mer påtaglig blir frustrationen när det är vänner och familj som inte fattar, som inte är med mig. Som inte lever som jag, eller, som inte ens försöker eller ifrågasätter. Mina vänner, dem som inte lever som vegan, vill jag aldrigaldrig lämna, men jag upplever varenda gång vi ses att det är något jag inte riktgt kommer kunna acceptera. Jag kommer föralltid vara lite sur på dem om de fortsätter leva som de gör. Ämnet berörs ju ganska ofta i o m att man lunchar, fikar, pratar & gör sånt som man gör när man hänger. Det går förstås upp o ner som med allt. Har även på senare tid märkt att jag är fruktansvärt avvisande när jag stöter på nya potentiella bekantskaper som jag märker är ickeveganer. Som nu när jag läser på universitetet tillsammans med en hel drös säkert goa underbara roliga människor som jag skulle kunna lära känna bättre och bli vän med, så har jag svårt att visa intresse för personen så fort det visar sig att vi inte delar livsstil och åsikter i frågor som ligger till grund gör veganismen. Jag ser inte hur vi skulle kunna bygga en djupare vänskapsrelation när vi inte delar åsikter i en så (för mig) självklar och viktig fråga, som om jag redan bestämt att vi inte klickar. Sorgligt, jag vet. Jag avföljer konton som postar köttbilder på instagram. Ok, om det är en nära vän till mig som postar så kanske jag bara låter bli att gilla bilden. Men var är detta påväg undrar jag? Kommer jag stänga varenda människa ute, som inte är på min sida? Hur hur hur hanterar man sina älskade vänner och familjemedlemmar och nya intressanta människor, som inte beslutat sig för samma ställningstagande? Du verkar somsagt ha tur med en mängd vänner & en familj som ändå är väl medvetna, men säkert har du en del kompisar som inte är det? Jag vill inte låta mina åsikter förstöra mina relationer men för mig känns det så svårt att acceptera att en människa inte väljer att leva som vegan, eller som överhuvudtaget inte ens reflekterar över att öppna ögonen litegrann.

    A 2016-01-29 16:55:23
    Svara
    • Svar på As kommentar.

      Samtidigt finns det säkert frågor som du själv inte är lika insatt i, eller bryr dig lika mycket om. Absolut är det många som gör, ur ens egen uppfattning, jättekonstiga och felaktiga val i livet, men man vill kanske inte stirra sig blind på enstaka detaljer. Det kanske finns andra egenskaper hos den och den köttätaren som gör den till en häftig och intressant människa, är inte det värt att ta reda på? Istället för att omedelbart avfärda den på grund av en enda sak.

      Någonstans går naturligtvis en gräns, jag skulle inte vilja vara kompis med en nazist. Man får dra den gränsen själv, men uppenbarligen verkar du missnöjd med var du har dragit den. Jag skulle i ditt läge börja med att sluta tex avfölja folk som postar köttbilder. Det kan vara lärorikt att följa människor som lever helt andra liv än en själv, för man för upp ögonen för att vi trots våra olikheter är mer lika varandra än vi tror, och att det kan vara tillfälligheter och yttre omständigheter som avgör vilka livsval man gör snarare än inneboende ondska eller godhet. Överhuvudtaget att försöka och vilja FÖRSTÅ hellre än att slå ifrån sig tycker jag har lett till mycket gott i mitt eget fall. Jag läser tex några bloggar skrivna av folk med en helt annan livsstil än min egen och som jag för ett par år sen såg på med avsmak, men idag har jag lärt mig att se det sympatiska i flera av dem och insett att varken de eller jag rår för alla val vi gör i livet.

      Sorry för utläggning, bara mina tankar!

      johanna 2016-01-29 18:03:43
      Svara
      • Svar på johannas kommentar.

        Ja, det är sant, vi alla har ju hjärtefrågor o vi brinner för olika. Andra anser med hundra procent säkerhet att jag missat något som berör dem starkt. Men jag anser att frågorna som grundar veganismen är såpass stora, dem inkluderar så mycket. Det är svårt att förbise att många blundar för det, när det är ett ställningstagande en människa faktiskt kan göra o därmed påverka. Att välja en gräns- helt klart en metod för mig att fundera över.Tack för dina tankar

        A 2016-01-29 18:54:13
        Svara
        • Svar på As kommentar.

          Men alltså, du måste ju inse att alla människor har exakt lika mycket rätt som du till att leva sina liv på sina egna sätt. Ja, jag förstår att det är frustrerande att de inte håller med om saker som för dig är helt obvious. Men du vinner inget på att vara trång i tänkandet och tycka att alla som inte är veganer är dåliga människor. Utgå inte alltid från att din sanning är den enda rätta. Var ödmjuk och bemöt människor med respekt – med lite skicklighet kanske du till och med, på ett fredligt sätt, kan övertyga dem att bli veganer! Heja!

          E 2016-01-30 02:00:45
          Svara
  • Hmm utanför norrköping? Inte utanför norrtälje? Vill minnas att du enligt insta befann dig på björkö?? Oerhört magiskt ställe om det var där du var :):)

    Amanda 2016-01-29 14:26:17
    Svara
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Josefines Yoga
Home
34 kvadrat
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Sophia Anderberg
Mode
Paulina Forsberg
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Sara Che
Lifestyle
Emelie Walles
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Evelina Andersson
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Emma Danielsson
Mode
Imane Asry
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Hälsa
Jenny Sunding