Sista dagen på Island, som var en söndag i mars, vaknade jag upp i en instängd och elementvarm lägenhet tillsammans med dessa fyra morgongrusiga personer.
Vi lät våra bakishungriga magar styra oss ut på Reykjavikgatorna.
Där ser det ut såhär,
och såhär,
och såhär. Ser ni det isiga där mellan husen? Det är berget Esja. Liksom helt okej stadsutsikt.
Sol sol sol.
Vi gick till Bergsson för att äta frukke.
Jag vet inte om det berodde på lågsäsong, om det är för att invånarantalet i Reykjavik är så lågt, eller om vi bara hade tur, men vi fick liksom bord var vi än gick. Trots att vi var fem personer och kom i rusningstid.
Vi beställde in stora frukosttallrikar med ugnsrostad potatis, bröd, grönsaker, chiapudding, frukt, hummus och guacamole. Plus obegränsade mängder kaffe, juice och jordnötssmör.
Dagen efter-lockig person.
Efter långa samtal om alkohol och vad det gör med oss, gick vi ut i ljuset igen.
För att kliva in bland islandströjorna, Frozenstrumpbyxorna och antikviteterna på Kolaportið loppmarknad.
Där kände vi på fårskinnsfällar,
och somliga åt rutten haj. SERIÖST. RUTTEN HAJ. Det är tydligen en delikatess?!?!? Det luktade som jag tänker mig att möglig mensbinda luktar. :(((((
Men något att berätta för barnbarnen i alla fall!
Nästa stopp var Harpan, som är ett konsert- och operahus skapat i samarbete med konstnären Olafur Eliasson.
Bakiströttisar.
Jag såg ut som en medlem i Bounce. Fast töntigare.
<3456789
Sen tittade vi på svindyra second hand-plagg till ljudet av Zara Larsson och isländsk hiphop.
Och promenerade runt.
Och sen: dags för det dagliga badet! Vi varvade dyk i bassänger med ångbastu och 40-gradiga pooler. Jag har aldrig varit superförtjust i badhus fram tills den här resan, men det är något speciellt med de isländska baden. Bara en sådan sak som att kunna bada under bar himmel när det har blivit mörkt ute – ahhhh.
På kvällen lagade jag och Sarah sötpotatisgryta med kokosris medan de andra städade i ordning lägenheten, och så spelade vi spel och pratade till klockan 1 på natten – trots att vi skulle åka till flygplatsen två timmar senare.
Den här resan alltså. 100% bra. Längtar tillbaka.
MER ISLAND:
ISLANDSSYSTRAR BESÖKER KRÝSUVÍK
ISLANDSSYSTRAR ANDAS HAVSLUFT OCH GÅR PÅ BADHUS
ISLANDSSYSTRAR KLAPPAR HÄSTAR & TITTAR PÅ ERUPTERANDE KÄLLOR
ISLANDSSYSTRAR TITTAR PÅ VATTENFALL & HÄNGER I TAKBJÄLKAR
Några av bilderna i inläggen ovan är fotograferade av briljanta Sarah Yasdani.
Translation: Last day of our trip to Iceland. We had breakfast at Bergsson, went to Kolaportið flea market and the opera house Harpan, walked around on the streets of Reykjavik and made dinner at our apartment. I miss it all.
OMG, drömmig bild på dig. Den svartvita. Var tvungen att pinna! <3
asså måste bara säga en sak om den maträtten, lagade den med några i min klass för att par veckor sedan och sedan dess har det receptet gått runt i hela klassen, bästa grejen att göra storkok ju och alla är lika mindblown när dom smakar på den! tack tack!
Rensar Felix bort sina mönstrade tjocktröjor? Såg ut så på snapchat! Dom måste han ju behålla!!
:) Han rensade ut ett par stycken bara. Gullig!!
Alltså så himla sugen en blir på att åka till Island! Och ni verkar ha haft det fantastiskt härligt tillsammans!
Hej alla coola, jag har en fråga som handlar om nåt annat om det är ok, behöver lite råd. Förra året blev min kompis utan lägenhet så vi delade min minilägenhet ett tag tills jag hittade en trea åt oss två där vi bor ihop nu. Emellan allt detta har jag träffat och blivit tillsammans och dödskär i en kille som ska flytta till min stad snart och vi har pratat på att flytta ihop. Hur ska jag ta upp detta med min kompis? Jag gjorde det lite försiktig förra veckan, men hon verkade inte så glad och frågade inte direkt något och sa i princip ingenting alls. Jag tänker isf hjälpa henne hitta en ny inneboende eller vänta med att flytta ihop med min kille tills hon hunnit hitta nåt nytt, jag tänker inte kicka ut henne eller nåt. Men ändå. Jag är sjukt rädd för konfrontation och hade nog hoppats att hon blivit lite gladare för min skull, men det kanske är själviskt tänkande? SOS kompisakuten :(
Kompisakuten – först och främst måste jag bara säga att du låter som en helt förträfflig vän, liksom dela en minilägenhet och allt och nu all denna oro, det märks att du är en omtänksam vän! Och så till det du vill ha hjälp med – börja med att tänka dig in i din kompis situation (du har säkert redan gjort det men bear with me) : först blev hon av med sin lägenhet, vilket såklart måste ha varit superjobbigt och sedan flyttade hon i din minilägenhet vilket säkert också var rätt jobbigt då hon kanske kände sig till besvär/tog plats etc. Det kan ju mycket väl vara så att din kompis känner att hon är en last. Detta behöver inte stämma utan handlar om vad hon känner p.g.a. inte ett jättelätt år. Om det är så att din kompis haft tvivel angående sin roll i ett boende med dig kan den nuvarande situationen vara extra pressande. Nu kanske hon känner sig ivägen för ditt förhållande? Då kanske en kan tänka att allt vore löst, men vi människor gillar ju inte alltid att möta det som oroar och pressar oss utan har en tendens att förneka sådant. Att hon inte sa så mycket när du tog upp detta med henne kan bero på en försvarsmekanism helt enklet – hon kanske har gått och funderat på att hon är ”till besvär” under en tid och så kommer du och lite antyder att det kanske är dags för en förändring! Då kan det bli kortslutning och tystnad och att en vänder sig emot något som kanske egentligen är bra! Nu säger jag inte att du tycker att hon varit till besvär men OM det är något hon har känt kan ditt förslag ha konfirmerat hennes oro trots att det inte alls var din intention. Om du inte tycker att detta stämmer alls – strunta i det! Men om det kan finnas något i det så tycker jag att du ska prata med henne om hennes känslor angående att hon flyttade in hos dig från början och berätta för henne vad du tycker och tänker och det kanske kan vara en hjälp på vägen.
Sen så kan det ju helt enkelt vara så att din kompis känner sig orolig inför att hitta nytt boende, en ny flytt och förändring. Om ni har bott ihop ett tag har ju rutiner etablerats och er vänskap har utvecklats och hon kanske är rädd att förlora detta. Här kommer du in i bilden på ett mer framträdande sätt – jag personligen anser inte att nu är rätta tiden att älta att din kompis inte var så glad för din och din killes skull utan nu handlar det om att ta din och din kompis vänskap i beaktande. Hur hade du reagerat om du var i hennes skor? Det är en svår fråga men jag tror de flesta av oss ogärna vill höra att vi kanske borde flytta, för att göra plats för en annan! Återigen är det ju säkert inte din intention att ersätta och byta ut henne men det är ju som att familjen utökas eller en ny människa kommer in i kompisgänget – det påverkar dynamiken och kan göra att de sedan tidigare inblandade tvivlar på sig själva och framtiden för ”gruppen”. Du har ju redan förståelse för din kompis, vilket märks i och med att du vill hjälpa henne (detta kan apropå det jag skrev ovan dock vara kontraproduktiv ifall din kompis känner sig som en börda etc.) men ingen är perfekt och jag tycker därför du ska tänka efter lite. Är det verkligen nödvändigt att flytta ihop med din kille nu/inom en snar framtid? Om ni inte har bott ihop innan kanske det är bättre att vänta tills ni umgåtts mer i samma stad? Det kanske t.o.m kan vara bra för din kille att först ”settle in” i stan utan att ha support fem meter bort? Skulle ni inte kunna flytta ihop när din kompis har flyttat på sin egen vilja snarare än att hon måste flytta p.g.a. ditt förhållande. Du lever i en livssituation där du bor med din kompis, det är något som ni båda har gett er in på och som kanske inte bara kan förändras för att du skaffar en pojkvän. Jag menar ju inte att du tvingar din kompis att flytta men det kanske vore bättre att vänta med att pusha din kompis/hjälpa henne till boende så att förändringen sker naturligt – som den gör i många situationer – vänner lever ihop ett tag men successivt förändras detta på deras egna villkor.
Gud nu blev detta VÄLDIGT långt men jag kände bara så extremt för din kommentar då jag varit med osäkerhet angående boende och framtid och ville hjälpa till lite. Det är svårt att hjälpa dock utan att veta all fakta om åldrar, övrig livsstituation med plugg, jobb etc., men jag hoppas att jag kunnat hjälpa en smula i dina funderingar. Tänk på att inget jag skrivit borde tas elakt ämnat ifall det är något du tycker jag har fått helt om bakfoten utan jag ville bara ge en liten nyansering! Jag hoppas din situation löser sig för alla inblandade och kom ihåg, vänskap och kärlek är något av det viktigaste vi har!
Å tack för svar. Jag tror inte min vän har känt sig i vägen, möjligtvis i minilägenheten just för att den var mini (men jag vet att hon hade gjort detsamma för mig) men lägenheten vi har nu uppfattar jag att hon också tycker känns lika mycket hennes som min. Och jag tänkte att hon skulle få bestämma hur det blir, så kanske det skulle kännas lättare (och inte som att hon blir utsparkad): om hon vill ha kvar lägenheten med nån annan kompis är det okej, om hon inte vill det är också okej. Men du kan nog ha rätt, min vilja att verka hjälpsam kanske har verkat stressande istället, vilket inte var min mening alls. Jag och killen har inte satt nåt datum för när vi vill flytta ihop annat än typ… i år. Men det är något jag vill, han också. Vi har känt varandra länge och liksom gått om varandra av olika anledningar, så nu när vi är ett par vill jag göra allt med honom, jag vill leva och växa upp med honom. Jag fattar själv att det låter grymt naivt men det är svårt att ta av sig dom förälskade glasögonen hehe. Jag vet inte om åldern spelar roll men vi tre är runt trettio, nån lite äldre, nån lite yngre (jag yngst). Ja ja. Jag ska nog backa lite. Nu vet hon i alla fall att jag tänker på det så ska det väl få ta lite tid liksom.
Åh vartifrån är ryggsäcken på bilden efter äta rutten haj bilden? :)
Hahahahah skrattade så åt ”medlem i Bounce”
Ser så himla härligt ut! älskar den varma kompisstämningen som liksom flödar mellan raderna och på bilderna och hur du beskrivit så fint att ni liksom lärde känna varandra just av den här resan.
och den där grytan är på min ”att-laga”-lista, kanske idag när jag och min fyraåring ska laga mat tillsammans. ser mycket fram emot att testa den!