Vår söndag i London började med stora tårar som rullade ner för mina kompisars kinder. De tittade på performancekonstnären Marina Abramović, som i ett verk 2010 satt på MoMa i åtta timmar om dagen för att titta i främlingars ögon. Och så ba BAM, där är hennes exmake Ulay. De hade inte träffats på flera år, men plötsligt sitter de öga mot öga. Så jävla vackert. Det här är bakgrundsbilden på min telefon för övrigt.
Sänghäng forever.
När tårarna var torkade åkte vi till Columbia road flower market.
Och trängdes bland alla hipsters som köpte blommor.
Sedan gick vi på lunchjakt. Vi hamnade på Pizza East och det var ungefär här som jag ba VÄNTA VAR ÄR MIN MOBIL. Och så började jag rota i alla fickor utan att hitta den. Några minuter av panik senare insåg jag att jag hade mobilen i bakfickan, men då hittade jag inte min plånbok. Den var bestulen! Så konstig grej???
Vi gick och dränkte mina sorger i kaffe.
Jaana hade klättrat över ett staket natten innan och såg ut som att hon varit i tigerkamp.
Mmmmm dessa girls <3
På måndagmorgonen gick Jaana till skolan (hon pluggar konst på Central Saint Martins), medan jag och Yrsa begav oss till Redchurch street.
För att äta livets frukost på Counter Albion. Där hängde jag mycket när jag var i London förra våren.
Mätta och belåtna gick vi runt på stan en stund.
Och tittade i sådana där butiker där en vill ha allt men inte behöver något.
Sedan mötte jag upp mina gulliga kusiner på lunch. De kommer från Skottland och bor i London nu mera, så det gäller att passa på att ses när vi kan. De poserade så självklart när jag tog upp telefonen. Naturals.
När jag kramat dem hejdå mötte jag och Yrsa upp Sofie en snabbis för att botanisera på Wholefoods tillsammans :-)))
Och sedan åkte jag och Yrs till flygplatsen. Klart slut på Londonresa!
Hejdå gulliga Londongänget <3
Translation: Last days in London: Colombia Road Flower Market (where my wallet got stolen :(((), breakfast at Counter Albion and lunch with my cousins.
hallå, språknörd som jag är reagerade jag lite på när du skrev att din plånbok blev bestulen så jag googlade lite och tror att enligt ”korrekt” (vad det nu är kan ju diskuteras vidare men ja) språkbruk är det framför allt personer som blir bestulna på något, så du blev bestulen o din plånbok bara stulen. https://sv.wiktionary.org/wiki/bestj%C3%A4la där kikade jag. intressant om du tänkt på nåt annat vis o jag vill inte märka språk eller så jag bara reagerade på det! kram kram o fin torsdag.
det har du förstås rätt i :) ändrade nu! kram!
Hej fina Flora! Jag har precis flyttat till London från Kungsholmen och är 21 år. Allting är kul här I London och så, jag har fått job på houzz.se och ska börja plugga grafisk design på Central Saint Martins.
MEN trots allt roligt, så känner jag mig lite ensam, bortglömd och liten i denna stora stad. Så jag tänkte, nästa gang du är i London, vill du ses kanske för en fika? ELLER, om dina (efter bloggen bedömt hehe) trevliga londonvänner kanske vill ses för häng/hip-hop high tea/meditation/bokklubbsmöte/konstutsällningar osv osv, så kanske du vill ge de min e-mail (eller nummer).
Keep up the good work med finaste bloggen i stan!
Minna
faaast det som framkommer i dokumentären är väl att det inte är sant att de inte setts på flera år, de sågs rätt ofta månaderna innan och t.o.m samma dag som hon genomförde verket. sen tar det väl bort lite av det ”romantiska” att han nu har stämt henne för att han inte får lika mycket pengar för deras gemensamma projekt hehe
Columbia Road flower market* :)
wooops tack!!
den dokumentären om den utställningen var absolut helt och hållet magiskt. Vet du hur hon och mannen gjorde slut? De gjorde ett performanceverk av det. Det gick från vars ett håll på kinesiska muren. Och när de möttes på mitten passerade dem bara varandra och så såg de aldrig mer varandra, förrän där på MoMa. Alltså snyft!