Igår var det söndag, och jag gillar söndagar, för på söndagar kan man äta stor frukost till ljudet av Studio ett och man kan vrida bordet och ställa stolarna bredvid varandra som om utsikten vore en teaterscen, och man kan strunta i att bädda sängen för man vet att man snart kommer att krypa ner där igen, och man kan göra två omgångar kaffe. Och sen, när klockan blivit tolv eller något sånt, kan man gå ut på stan tillsammans.

Vi gick genom Vasaparken och där gjorde han sina bästa krycktrix.

På S:t Eriksplan har inredningsbutiken Perspective Studio precis öppnat, och där ville vi ha precis allt.

Och sen gick vi (eller okej, somliga hoppade) över bron till Fridhemsplan. Jag provade exempelvis en dunjacka från Brixtol som jag kan dö för.

Jag hade pÃ¥ mig skor frÃ¥n Vagabond, jeans frÃ¥n Levi’s, jacka frÃ¥n Weekday, loppisväska, solglasögon frÃ¥n Sunbuddies och halsduk frÃ¥n Softgoat.

När vi hade klämt på diverse tavelramar och soffkuddar så blev vi hungriga. Då gick vi till Ikon, som är ett nyöppnat café vid S:t Eriksplan som jag har velat testa ett tag.

Åt detta goda! Han tog eggs benedict och jag åt någon slags breakfast bowl och drack rödbetsjuice. Kommer lätttt gå tillbaka dit igen.

Sen tittade vi på mer kläder. Eller, jag tittade på honom när han tittade på kläder.

Innan vi mötte upp hans familj för middag. Klart slut på en svinfin söndag i solen!

Translation: A sunday in the city with the guy I like. 

IgÃ¥r stod jag på flygplatsen i Nice och krÃ¥nglade mig in pÃ¥ Free Airport Wifi när en notis pÃ¥ mobilen poppade upp. Det var ett mail frÃ¥n mamma med rubriken ”recension i dn!”

Jag tappade tröjan pÃ¥ det blanka golvet och handen flög upp till munnen, och My stod en bit bort och frÃ¥gade ”vad är det som händer, vad är det som händer?”. Jag kunde inte svara henne för jag hade fullt upp med att andas. Sedan lutade hon hakan mot min axel när jag letade fram recensionen pÃ¥ DN.se. Mina händer var sÃ¥ skakiga dÃ¥.

Att bli recenserad i Sveriges största tidning är ju allt man vill. Och samtidigt, om recensenten sågar boken kan det påverka försäljningen och den allmänna synen på boken väldigt mycket. Den nervositeten. Så när jag läste texten och insåg att ja, det är en bra recension, konstruktiv och bra, så kunde jag inte sluta flina.

Efteråt gick jag raka vägen till taxfreen och köpte en flaska gin.

”…Flora Wiström fokuserar pÃ¥ den närmast yrselframkallande förälskelsen genom att berätta det som händer runtom: hur Ester försummar sin bästa kompis, färgstarka Hanin – som för övrigt kanske är romanens mest levande karaktär, bÃ¥de i sin gestaltning och i sin natur – och hur allt blir fixerat och lÃ¥st till Esters och Elis värld när Elis mamma blir svÃ¥rt sjuk.”

”När det är som bäst skildrar hon det fula och brokiga, känslan av att vildvin har klättrat in under huden och slÃ¥r mot de inre organen. I det sprÃ¥ket vill man stanna.”

LÄS ÄVEN:

MIN FÖRSTA RECENSION (BIBLIOTEKSTJÄNST)
RECENSION I GÖTEBORGSPOSTEN & TIPS I DAGENS ETC

Jag läste en så bra bok igår. Tripprapporter av Tone Schunnesson.

Bokjaget har lämnat Sverige för Thailand. Hon flyter runt mellan stränderna, barerna, hotellrummen. I fickorna finns kvitton med nedklottrade diktrader. I Sverige finns vännerna hon aldrig orkar höra av sig till, där finns pappan och där finns Andreas, Joar, Jani och Nikita. Männen som hon inte kunde älska – eller som älskade henne för mycket.

Men jaget älskar sig själv högst av allt, och på andra plats kommer ruset.

Texten är skriven som i ett berusat tillstånd, minnen från förr blandas med nuet och den tryckande värmen i Thailand. Språket är lyriskt och aldrig förskönande; jag kan känna lukten av spyorna, se hur låren är fläckade av babypuder, lyssna till hur hon höjer rösten utan att bli hörd.

Tripprapporter är en suggestiv berättelse om en tjej i missbruk. En längtan efter att komma åt sin egen kärna, men samtidigt, njutningen i att alltid vara fyra glas bort från sig själv.

Läs boken. Den är, trots en viss avsaknad av driv och dramatisk kurva, medryckande och skapar filmiska bilder. Och efteråt lämnar den efter sig ett obevekligt men på något sätt ändå behagligt tryck över bröstet.
★★★★☆

Liknande böcker som jag har bloggat om:
Lollo
Beckomberga: Ode till min familj