För någon månad sedan publicerades mitt debutantporträtt i Svensk bokhandels katalog. Ett debutantporträtt är kort och gott en personlig text som presenterar debutanten och hens skrivande.

Såhär skrev jag:

En dag vaknade min vän av att han hörde pip under altanen. När han böjde sig ner och kikade mellan springorna mötte han två blanka ögon. Han bände upp brädorna och lyfte ut kattungen med trädgårdshandskar för att inte få rivsår på händerna. Genom lager av tyg och tovig päls kände han hur den lilla kroppen darrade. Han döpte henne till Kotten.

Jag tänker på mitt skrivande som en förvildad katt som jag med mycket möda och kärlek lyckats tämja. Jag tänker på Kotten.

Jag har lärt mig att närma mig henne från sidan och inte bakifrån. Att tala lugnande och röra mig långsamt och tyst i hennes närhet. Ibland, när jag har glömt bort att mata henne, sticker hon iväg. När jag hittar henne igen är hon mager och har svansen krökt. Hon tittar på mig med knappnålssmå pupiller, fräser och blottar vassa hörntänder. Jag måste använda avmaskningsmedel och klippa bort tovor från pälsen, muta henne med leverpastej och sardiner.

När jag skrev de första orden på det som skulle utvecklas till Stanna hade jag precis flyttat hemifrån. Jag och min dåvarande kille köpte möbler på Myrorna och tog hem dem på tunnelbanan, satt mitt i vagnen på varsin pinnstol och läste. Vi åkte och storhandlade med hans pappa för att fylla upp skafferiet. Vi fick välja vad vi ville. Men när vi stod där i lysrörsljuset vid kassorna märkte jag att hans pappa fumlade med matkassarna. Vänsterarmen hängde som ett lod från axeln.

Han försökte gång på gång, men det gick inte att lyfta dem. Han kunde inte.

Jag var arton år och pluggade kreativt skrivande vid universitetet. Jag kände livet som ett glödande eldklot i mig. Samtidigt svävade hans pappas sjukdom ogenomtränglig över oss. Jag ville inget hellre än att vara en bra flickvän. Jag ville räcka till. Men hur? Jag skrev en anteckning på mobilen då:

När jag känner hans tårar på min hud kommer jag på mig själv med att tänka: Nej. Snälla. Inte nu.

Den mobilanteckningen var mitt pip under altanen.

Och nu. Nu stryker hon sig mot mina ben, hoppar upp och lägger sig i mitt knä. Hon drar klorna över tyget på mina jeans så att det knastrar, och jag låter henne. När jag stryker henne över pälsen spinner hon som en liten motor. Och ganska ofta skuttar hon upp i min säng när jag sover, lägger sig i utrymmet mellan arm och sida, och vilar med den blöta nosen tryckt mot min hud.

Här kan du förhandsbeställa Stanna. (annonslänk)

MER OM BOKEN:

ETT AVSLÖJANDE – NU KAN JAG DÖ LYCKLIG OSV
OM ATT REDIGERA ETT BOKMANUS

TITELN PÅ MIN ROMAN

SKRIVA DEBUTANTPORTRÄTT OCH ANDRA BOKRELATERADE GREJOR
FORMGIVAREN TILL MITT BOKOMSLAG ÄR…

 BOKOMSLAGET

FÖRFATTARPORTRÄTTET

UTDRAG UR STANNA

 

Pyntar denna tisdagsmorgon med en låt som jag har valt ut till er i samarbete med Sony. Final Song av Mø (på bilden), Ni vet hon som gjorde Lean on? Tycker att hon är så jäkla vettig och kickassig. Klicka på länken och tryck på play så ska jag berätta om vad jag ser fram emot den här sommaren:

1. Åka ut till en skärgårdsö.
I packningen: böcker, rödvin, solkräm, regnjacka och yatzy. Plus några polare.

2. Skriva tjugo nya sidor. Minst.
Samtidigt som att det är skönt att ta en liten paus från bokskrivandet så är jag ju så himla taggad på att komma igång ordentligt. Disciplin. Måste se till att ha disciplin.

3. Gå på Gröna lund.
Detta händer i helgen! Sockervadd! Öl! Slänggungorna! Inte Frittfall eller Insane eller något annat vanvettigt!

4. Vara i Bohuslän med bokklubben.
De besöker mig pÃ¥ mitt landställe i nÃ¥gra dagar! Pirr! Där ska vi…

5. Snorkla!
Och fiska krabbor och få saltigt hår.

6. Plocka blåbär och göra paj.
Det älskar vi ju.

7. Åka M/S Trädgården.
Klubb på en skärgårdsbåt? Pax.

8. Paddla kajak i Stockholm.
Okej vet inte hur stor sannolikheten är att detta kommer ske, men erkänn mysigt?

9. Bruncha. 
Varje helg. Finns nästan inget härligare ju.

10. Bli grym på att göra inbakade flätor.
Ändå relativt bra på detta redan! Men tänker bli proffs.

Du då, vad vill du göra?

I lördags mötte jag upp My.

Vi gick till Pom & Flora för att bruncha. Älskar grejen med att sitta länge, länge på en uteservering med en asstor frukost och känna helgstämning i hela kroppen.

Det regnade, men vi lyckades norpa ett bord under tak.

Kolla gott.

Sen danspromenerade vi runt på ett tjugogradigt Södermalm.

Och pratade om heta kändisar, de fucking fruktansvärda Bråvallavåldtäkterna och hur vi vill tillbringa den här julimånaden (bruncha skriva bada dansa).

Drömtjej ju.

Resten av lördagen var att dricka kaffe med Daniel på Babylon, att äta falafelmiddag hos Kajsa med Rae, Rebecca och Bea, att dansa på marknivå till Rihanna på ett kvavt Celeztedansgolv med fukten som en hinna över kroppen, att få tafsande snubbar utslängda och att äta avokadomackor vid matbordet medan solen gick upp över Karlbergskanalen.