När jag såg att Amanda Svensson skulle komma med en ny bok var det bara att trycka på bevaka-knappen. Samma dag som den kom ut beställde jag den, i torsdags landade den på min dörrmatta och igår läste jag ut den. Fan. Jag skulle inte ha läst den så snabbt. Amanda Svensson är min största skrivförebild och jag har älskat hennes tidigare böcker, speciellt Välkommen till den här världen. Här kommer ett blogginlägg om Allt det där jag sa till dig var sant. Det är inte kritiskt alls faktiskt, Amanda Svensson får bara ros av mig. Sån är jag. Jag är helt såld på henne. Okej, först och främst utspelar sig boken på en folkhögskola. Inte nog med det, huvudpersonen går även i en skrivklass. Min igenkänningsfaktor når alltså den maximala kvoten. Jag skrattar åt sånt här, när skrivläraren Sarah lär ut hur det korrekta användningsområdet för förkortningar. Eller när eleverna diskuterar huruvida Jonas Hassen Khemiri är snygg eller inte, då skrattar jag också. Skrivarklasshumor.Huvudpersonens riktiga namn vet vi inte, men vi förstår i alla fall att hon inte har så många vänner i skolan. När korridorsgrannarna har fest sitter hon på sitt rum och skriver. Och ganska ofta sitter hon uppe på taket och söker med blicken efter den där killen hon gillar.
Han kallar sig själv Vladimir Majakovskij och namnger henne Lilja Brik. Hon är hans musa och älskarinna. Han berättar vem hon är och hur hon ska bete sig, han tar henne både fysiskt och psykiskt. Tillsammans blir de en enhet, han formar henne så att hon ska passa in i hans historia. Men deras förhållande blir mer och mer destruktivt. Så kommer Ilse och rör om alltihop. Världens bästa Ilse. Tillsammans blir de Mary Read och Anne Bonny, piratdrottningar, tjuvfittor och vildhjärtan. Så mycket girlpower att det inte är klokt.Det är en historia om hur berättelsen kan dra ner en i fördärvet eller vara det sista hoppet för överlevnad. Om vänskap och kärlek och hur det är att inte förstå värdet av sin egen existens. Språket är helt briljant dessutom.

Jag ska inte säga så mycket mer om handlingen, jag beordrar alla att läsa den här boken i stället. Lyllos er som inte har gjort det än.

Translation: About the book Allt det där jag sa till dig var sant by Amanda Svensson. I loved it.

Jag läste en ganska gullig bok häromdagen. Det här är en sån där bok som bara tar en kväll att läsa ut, och lämnar en med känslostormar i bröstet. Men! Jag tror att den gör sig bättre på engelska, ett tips bara. Boken är skrivet på ett prosalyriskt – men väldigt konkret – sätt. Språket är inte speciellt, kanske till och med banalt, men det är något alldeles särskilt med böcker som är såhär fåordiga. Karaktärerna känns komplexa och helgjutna, eftersom så mycket sägs mellan raderna. Boken är en historia om den australiensiska tonåringen Jen och hur hon tar sig fram efter att hennes pojkvän dör. Hur hon förvandlas till Jinx, olycksfågeln. Perspektivet skiftar mellan de olika karaktärerna – Jens kompisar, familjemedlemmar och anhöriga till den avlidne. Om döden, om en utvecklingsstörd och gränslöst älskad lillasyster, om att supa sig full när inga andra smärtstillande hjälper och att bli kär. Flera gånger.

En väldigt lättläst och stark liten historia.

Translation: About the book Jinx by Margaret Wild that I liked.

Först och främst: TACK för era komplimanger angående håret! Ni är ju för fina! Jag har fortfarande inte vant mig. Konstigt att inte längre behöva oroa sig för att lägga håret i maten. Konstigt att frysa om nacken.

Nu tar vi en titt på en bok jag läste för någon vecka sedan:Anna i min klass tipsade mig om den här boken, Fara Vill av Elin Ruuth. Den kom ut 2010 och finns inte längre att köpa. Vad är det för dumheter? Klart den här boken måste tryckas i fler exemplar! Jag köpte mitt ex på Bokbörsen (det finns sex stycken kvar, skynda!), i värsta fall kan ni provläsa 13 sidor ur boken här. Eller låna på bibblan förstås! Fara Vill är en samling prosalyriska texter med ett och samma jag.
De kan läsas i ett svep eller en och en. Boken har ingen direkt handling utan jag ser det som utdrag ur ett mänskligt liv. Vackra små betraktelser och knepiga reflektioner. Jag märker att jag framförallt gillar de uppslag där jaget är mest framträdande. Andrahandslägenheten i Malmö. Livet i Luleå. Känslan av att vara ung. Vissa sidor läser jag mindre uppmärksamt, boken tappar mig där det blir för abstrakt och svamlande. Andra sidor läser jag om och om igen.Elin Ruuth har en sarkastisk och seriös ton som går hand i hand, det gör att hennes språk hela tiden känns lekfullt och opretentiöst.Gillar ni prosalyrik ska ni absolut läsa den här boken. Så är det bara.

Translation: A Swedish prose-poetry book that I read and liked. Fara Vill by Elin Ruuth.