Förra måndagen gäspade vi djupt och begav oss till tågstationen i morgonsolen.

Vi skulle norrut, eller – om jag får vara riktigt filmisk – upstate New York.

Tågresan längs med Hudson river var helt jäkla magisk. Det här landet slutar tydligen aldrig inte att överraska.

Det första vi gjorde när vi anlände till Beacon (i sällskap med mamma och Calle) var att äta lunch. Jag och Felix delade på en hummustallrik,

och en bönburgare som var så-å god. Mamma bjukkade och frågade om vi inte ville ha ett glas rosé till maten. Det ville vi.

Dia är ett museum som ligger i Beacon, 1,5 timmes tågresa från New York City. Vi var mycket spända.  

Museum-Flora.

Utställningssalarna var sjukt stora och ljusa. Felix gick runt och ba ”tänk om vi bodde här, då hade vi kunnat ta oss genom rummen med varsin sparkcykel.” Den här utställningen av Jon Chamberlain var för övrigt meget bra. Tänk att skrot kan vara så vackert va.

Den här människan är 8631 km bort. Saknar honom.

”Visualisera hur den här stenen känns.”

Det fanns ett helt gäng Louise Bourgeois-skulpturer också. Henne gillar vi ju.

Vi klev in i enorma, rostiga cylindrar, och gjorde oss bekväma.

De funkade finfint som backdrops.

Några timmar senare hade vi nått maxpunkten för hur mycket konst vi kunde insupa, så vi promenerade ner till tåget igen.

Mamma, Calle och jag pratade om recensioner och hur sjukt det är att något som en person kan skriva ihop under en eftermiddag kan förändra en annan persons liv (om en författare blir sågad exempelvis). Vi grät lite, skrattade lite och jag satt tryckt mellan dem, medan Felix satt på bakre raden och sov.

När vi rullade in i NYC höll solen på att gå ner.

Felix och jag vandrade mot vår middagsdestination. Passerade The Tonight Show-studion och ba omg omg.

Sen gick vi till ett vegansk sushiställe: Beyond Sushi. Prisa gudarna! Så himla goda grejor, med sötpotatis, svamp, mango och sparris. Kan någon öppna detta i Stockholm omedelbums?  

Läs fler NYC-inlägg genom att klicka på New York-taggen.

Translation: Monday in NYC. A train ride along the Hudson River took us to Dia:Beacon, where we enjoyed the exhibitions and our veggie-lunch. Afterwards, Felix and I had dinner at Beyond Sushi, a vegan sushi place. Sooo good.

I helgen är det halloween, men det har ni nog inte missat. Här i Amerikatt är caféerna dekorerade med pumpor och kusliga klätterväxter. Det hänger enorma plastspindlar ur lägenhetsfönstren och det ligger bomullsspindelväv över buskarna. Jag ska på halloweenfest i Santa Cruz men jag har ing-en aning om vad jag ska klä ut mig till. Tips, någon?

Här kommer i alla fall några tips för de som vill klä ut sig i par! Det är ju alltid roligt tänker jag.

Juno och Bleeker från Juno. Så himla lätt att genomföra detta! En kudde innanför magen (om du inte redan är preggo dvs), kortkorta shorts, gula svettband och du är där.

Richie och Margot Tenenbaum från The Royal Tenenbaums är ju också förjävla fina. Spara ut skägget, svep luggen till sidan och måla tjocka lager av eyeliner runt ögonen.

Detta är fasen den ultimata bästisutstyrseln: Dionne och Cher från Clueless. Rutiga co-ords, klumpiga mobiltelefoner och höga hattar.

Poussey och Taystee från Orange Is The New Black, eller vilka andra OITNB-karaktärer som helst. Bör väl inte vara så svårt att kirra ett par beiga byxor, en grå collegetröja och en röd namnskylt?

Pedro och Napoleon från Napoleon Dynamite. Så jävla fina. Dör.

Btw, se dessa filmer/serier om ni inte har gjort det. Det är en order.

Translation: 5 film duos that would be good as halloween costumes.

Jag har läst en bok nu igen. Eller för några veckor sedan närmare bestämt. När hundarna kommer av Jessica Schiefauer.

Boken handlar om tonåringarna Ester och Isak som träffas en kväll vid sjön. Efter det är de oskiljaktiga. Eller, i alla fall om Ester får bestämma. Kärleken tippar liksom hela tiden åt hennes håll, hon blir alltmer beroende av honom. Den första kärleken är så överväldigande. Livsfarlig.

Parallellt med deras kärlekshistoria så får vi följa Isaks lillebror Anton, som blir alltmer indragen i en värld av hakkors, tunga kängor och ett hat som glöder och pyr. Den nynazistiska gruppen skrämmer och gäckar honom. Anton vet: Han vill vara med.

Så när en ung man misshandlas vid Esters och Isaks sjö, sätts allting på sin spets.

När hundarna kommer handlar om kärleken och maktbalansen i det första förhållandet, om att vilja höra till. Och om att sörja någon som inte är död. Jag tyckte om den här boken. Mitt betyg hamnar någonstans krinf 3,5 av 5. Läs, vetja!

Andra böcker jag har läst på sistone:
Lollo av Linna Johansson.
Den andra kvinnan av Therese Boman.
Ett liv för lite av Kristofer Ahlström.