Hon anländer en måndagkväll. Öronen sticker fram mellan de silvriga hårslingorna vilket får henne att se alvlik ut. Vi har träffats sju gånger eller tio gånger men säkert inte mer, och nu har hon rest till andra sidan jorden för att hänga med mig. Himlen ligger mörk och gnistrande över Market Street. Hon säger att det ser ut som New York. Säger att hon haft ett lyckorus hela vägen från flygplatsen. Vi hoppar på en Muni. Jag får inte bära hennes väska.

Sedan följer en vecka av pyjamasfrukostar med smoothie och kaffe. Av att lyssna på radiohits ibland och Markus Krunegård ibland. Av att fråga varandra om vad vi har för relationer till våra farföräldrar, vem vi var kära i på högstadiet, vilken som är vår favoritmat och vilka böcker som har gjort störst intryck på oss. Att sitta på skrangliga bussar och promenera upp för höjder och ner för backar och att somna under samma täcke.

Jag lär mig: Hon pillar på allt hon ser med hispiga händer. Hon sätter upp håret med papiljotter, vilket i kombination med det grå håret får henne att se ut som en gullig liten tant. Hon somnar hur lätt som helst (mot min axel på bussen, bredvid mig i soffan, på tre sekunder bredvid mig i sängen) och därför har hon knappt sett klart en enda film. Hon gillar mexikansk mat och sura dödskallar och tycker att aubergine är livets grönsak. Hon gestikulerar med armbågarna mot kroppen och handlederna och händerna viftande i luften. Hon köper allt jag rekommenderar henne för att hon litar på mitt omdöme (en omlottopp, ett puder, en hårborste). Hon gråter hur lätt som helst och när hon torkar bort tårarna smetas eyelinern ut.

En kväll är vi på Make Out Room. Det hänger silvergirlander från taket och ur högtalarna spelas salsamusik som får allas höfter att gå i loopar och allas fötter att ta små steg fram och tillbaka. Vi slickar salt från den lilla gropen i handen, dricker tequila i glas stora som kaffemuggar och biter i limeklyftor. Vi dansar. Hon med händerna i luften, jag med håret svepandes fram och tillbaka. Varje gång någon kille rör sig mot oss så går våra kroppsrörelser från att vara mjuka till att vara hårda och kantiga. Vi förvandlas till robotar och får killarna att ge ifrån sig nervösa skratt, klia sig i håret och sedan backa bakåt och försvinna iväg. Hon sittdansar på en stol med hjul. Snurrar runt runt runt. Rynkar på näsan och skrattar.

Jag känner en hand mot min rumpa. Vänder mig om. En kille står och tittar på mig, ser obrydd ut, som om han inte haft något bättre för sig än att tafsa.

– Han tog mig på rumpan. Vilken jävla praktidiot.

–  Fyfan! Kom.

Vi går därifrån. En stund senare kommer han mot oss igen. Ögonen är två smala springor. Då händer det: Hon sticker upp sina pekfingrar i hans näsborrar så att de vidgas. Hon snurrar fingrarna ett helt varv. Hans ögon är stora som golfbollar. Munnen gapar. När hon släpper taget backar han bakåt med fuck you-fingrarna i luften. Fortfarande med munnen formad som ett O.

– Jag hoppas att hans kompisar inte har kniv.

Två dagar senare säger vi hejdå på Market Street. Vi har gjort planer för våren. Jag ska laga ratatouille till henne och hon ska laga tomatsoppa till mig. Vi ska äta middag på Lao Wai och åka till Norrgården för att skriva och så ska vi dricka vin mitt på dagen. Jag försöker trycka undan klumpen i halsen.

– Jag vet varför jag sov så gott i natt.

– Varför?

– För att du låg så nära.

HUR kom du bort från att tvätta håret varje dag? Jag gör det just nu, får fett hår jättefort och jag vill vill vill komma bort från detta. Men vill ju heller inte gå med fett hår i skolan liksom…. Tips gulle du?!

Torrschampo! Bästa som hänt mig typ. Spraya ett par decimeter från hårbotten och gnugga sedan ut det – Tada! Håret ser som nytvättat ut. Även bra om en vill ha mer volym, om en har bråttom eller om en har en lugg som snabbare blir fet än det övriga håret. Jag tycker om det från Batiste och det från Aussie. Efter ett tag kommer ditt hår vänja sig vid att inte bli tvättat varje dag, och då producerar hårbotten mindre fett. Bra va.

Hur är det att ta sig runt utan bil i San Francisco?

Inne i stan är det en fördel att åka kommunalt, eller att cykla om en är modig. Det går bussar överallt (som visserligen är så sabla ryckiga och långsamma) och en tunnelbana (som jag inte har åkt). Däremot är det skönt att ha bil om en ska åka på utflykter utanför stan (Dana och Froste har en, men jag vet att folk brukar hyra). Det går att ta sig till olika ställen med buss, men att ha bil gör förstås det hela mer flexibelt.

Men herregud, hur kan du ha ångest??? :D Du lever ju mitt i en dröm, för fan! Så jävla skönt att vara själv så mycket och kunna upptäcka San Francisco som är så jäklans fint! Förstår om du saknar dina familjemedlemmar och vänner, men de kommer finnas kvar när du kommer hem igen. <3 Hang in there!

Därför att människan inte alltid är en rationell varelse. Jag hade ångest de första dagarna för att det var så mycket som var nytt (och därmed främmande). Efter att ha umgåtts med min familj dygnet runt i två veckor så var jag helt plötsligt ensam i en mörk källarlägenhet utan mobilmottagning eller wifi, bland möbler som luktade någon annan. Det var en märklig känsla. Jag saknade Felix helt ofattbart mycket. Grät hela tiden. Sen vaknade jag plötsligt en morgon utan ångest! Nu har jag varit glad i två veckor i streck, men jag saknar såklart Felix asmycket. Och min familj och vänner. Men det är ju som du säger: De finns kvar när jag kommer hem.

Hej Flora (och Frida)! Läste just detta inlägg (http://www.emmafrans.se/reproduktion/natural-cycles-effektivt-preventivmedel-eller-bara-en-ovanligt-dyr-kroppstermometer/) av Emma Frans som är doktor i medicinsk epidemiologi där hon skriver om Natural Cycles och att det inte är ett godkänt preventivmedel och bör därför inte marknadsföras så. Skriver detta enbart i upplysningssyfte och att det kan vara värt att kolla upp!

Hej! Har fått en hel fel frågor om detta (eftersom vi har NC som sponsor i podden). Läkemedelsverket håller på att undersöker saken just nu. Jag visste inte detta. Vi har haft goda uppsåt med att ha NC som sponsor (dvs få fler att sluta använda p-piller som preventivmedel) och skulle ALDRIG föra er bakom ljuset med flit. Men tills vidare så avvaktar jag med uttalanden (haha låter så formell??). Eventuellt så handlar det främst om att ändra kommunikationen kring NC – Dvs att kalla det en fertilitetsapp snarare än ett preventivmedel.

OJOJ! vilken SNYGG halsduk din pojke har!! VART har han köpt den? sooo fancy pancy

Den är tokgammal. Han har haft den ända sedan jag lärde känna honom, dvs för sex år sedan <3

Är intresserad av att skicka in något men jag undrar hur ser det ut, får man ersättning för att medverka eller skicka idéer till Creatives? Väldigt konstigt annars, om man gör något gratis som ni på Metro tjänar pengar på via klick och trafik…

Jag och Sandra tjänar inte pengar via klick och trafik till Creative, men jag förstår hur du tänker.  I nuläget har vi tyvärr ingen budget för att betala ut ersättning till de som medverkar.  Såhär: En måste börja någonstans, de flesta som är i *branschen* har vid uppstarten producerat obetalt material. Vi tvingar ingen att ”gratisarbeta”. Det är helt frivilligt att skicka in material till Creative. Många (inkl. jag själv) ser det som en bra merit att ha blivit publicerad på Metro. Det är något att ha på CV:t, det ger mer tyngd än om en lägger upp en illustration eller text på sin egen blogg. Vi är picky med vad vi väljer att publicera, så det kan också kännas fint att bli vald! Och att många kommer kunna ta del av ens verk eller budskap. Det är kanske det som är mest värdefullt. Kram!

Alltså.. hur är det skillnad på att äta ost, som innehåller löpe, och eventuellt få i sig lite köttbuljong? Varför blir du inte äcklad när du tänker på ost och dess kalvmage som tillförs?

Återigen: Människan är inte alltid rationell. Jag äter gelatingodis, men jag äter inte fisksås. Jag äter ost med löpe, men jag äter inte köttbuljong. Tänk själv på dina egna levnadsmönster, du är med största sannolikhet inte alltid konsekvent. Kanske är du en miljövän. Kanske källsorterar du, cyklar framför att åka bil, köper ekologiska bananer. Men kanske flyger du samtidigt flygplan ibland. Jag tror du förstår var jag vill komma.

Om man får undra: hur försörjer du dig just nu? är det bara (obs: ”bara”) bloggen eller hur funkar det? 

Förutom bloggen så jobbar jag som redaktör för Metro Creative (Jag skriver två artiklar i veckan och väljer bland det material som blir inskickat). Jag gör även illustrationsjobb och en del reklamjobb (typ sponsrad podcast). Så jag jobbar i princip lika mycket som vanligt! Sitter på café hela dagarna. Kram!

Varifrån är Danas klänning som hon har på sig på bilderna??? APFIN!

Den är från Reformation! De har så sjuuukt fina kläder där.

Jag är nyfiken på Froste och Dana! Hur gamla är de, hur länge har de varit tillsammans etc? :) vore kul att ”lära känna” dem lite mer, tycker de är så fina!

Froste fyller 28 i vinter och Dana fyller 30 i vår. De har varit tillsammans i fem år tror jag? Och gifta i ett! De träffades när de var ute och reste i Centralamerika, och sedan blev de kära. Efter något (eller några? Osäker på tidsspannet) år av distansförhållande så flyttade Dana till Sverige, och så pluggade de i Malmö ett tag. Förra året gifte de sig och flyttade till Kalifornien!

Hur är det att umgås ensam med Dana? har ni blivit ”egna” kompisar nu? :) kram!

Det är megafint att hänga bara vi två. Det finns såklart alltid en liten språkbarriär; även om jag pratar bra engelska så kan det ibland vara svårt att skämta eller diskutera. Men jag och Dana (som alltså är min storebrors fru) har hängt typ varje dag sedan jag kom till SF och hon är så himla himla bra. Så smart och omtänksam. Kram!

Hej Flora! Lite dum fråga kanske men; Froste är ett extremt fint namn enligt mig och jag undrar väl då hur det går för Dana och andra engelsktalande att uttala hans namn? När jag får barn vill jag gärna att deras namn ska gå att uttala på engelska utan att de inte kan uppfatta det själva :)

De som känner Froste har lärt sig att uttala hans namn. Då låter det typ som Frost-e. Andra, som inte känner honom, säger Frosty.