När Solo frågade om jag ville vara med i deras artikelserie ”min träningsdagbok” sa jag först nej. För hur skulle jag kunna prata om träning utan att någon tonårstjej där ute läser artikeln och känner sig otillräcklig?

Men sedan försökte bena ut varför jag tränar. Jag har skrivit om det tidigare, men för mig handlar det om att stressa ner. Att bli av med överskottsenergi – och att få ny. Att bli glad och stark. Och då tänkte jag: Vi måste fylla ungdomsmagasinen med sådant också. För att ta ett litet steg från resultathetsen och inse att vi tränar för att leva länge. För att fylla kroppen med endorfiner. För att sluta stressa.

Men också: Om träning inte är något för dig – skit i det då. Du måste inte.

Går det att över huvud taget skriva om träning utan att det blir triggande, speciellt när det kommer från en person som har en normativ kropp? Jag vet inte. Men jag hoppas hoppas hoppas att ni ska se det här som något inspirerande. Artikeln hittar du i Solos majnummer som alltså finns i butik nu.

Bonus: förutom min träningsdagbok hittar ni ett recept på den godaste pastan jag vet: fettucchine med gorgonzola, basilika, rostade valnötter och ugnsrostad rödlök och aubergine.

Jag har varit med i Solo två gånger tidigare:
Ett garderobsreportage.
En liten artikel om hur jag och Felix träffades, och hur vår klädstil har förändrats sedan dess. (haha så cute I die)

Translation: I’m in the latest issue of Solo mag, where I talk about my view upon running and working out.

Häromdagen fick jag en kommentar: ”Vet att det låter jättekonstigt att kommentera på detta i ett inlägg då din syster är nedsmetad med mat, men får ni ofta höra att ni är väldigt lika? :) För du måste ju nästan ha sett ut precis sådär när du var liten?”

Jag blev osäker och bestämde mig för att se efter i mitt fotoalbum. Och så råkade jag visst fastna där. Så här kommer en bildkavalkad på mig från när jag var 1 år tills jag var 5.

Gillade uppenbarligen att mysa med min pappa. När jag ser de här bilderna känns det som att det är Eloise som ligger i pappas famn och inte jag, eftersom jag har sett honom med henne så mycket på sistone.

Lite såhär liksom (april 2015).

Nåväl. Här var vi på båtutflykt till någon ö. På bilden syns pappa, mellanbror Viggo och storebror Froste. Jag hade trillat och slagit upp näsan :(

Mamma och jag <3

Infogar en bild på Eloise här. Ändå lite lika!

Här bodde vi! Mamma och pappa köpte ett förfallet hus på Värmdö och renoverade det. När Froste var liten skottade de snö inomhus, men när jag föddes var det relativt klart. Eller okej, det blev typ inte helt klart förrän vi flyttade därifrån när jag var 12. Antar att det lätt blir så med renoveringsobjekt.

Det var faktiskt jäkligt idylliskt där ute.

Sommaren därpå såg jag ut såhär, i Jonathan Lejonhjärta-hår.

Jag kallades ”den liten terrorist” av byggarbetarna som jobbade med vårt hus, för jag skrek tills jag fick min vilja igenom. Här får mina kusiner Vilda och Freja känna på det. :))

En resa till Koster, på Västkusten. Bilden till vänster hade jag stående bredvid sängen hela min uppväxt. Älskar den. Viggos min är så jäkla gullig.

Hälsinglandssommar! Froste cyklade överallt på sin mountain bike. Han är fortfarande värsta cykelnörden.

Och mina föräldrar visste uppenbarligen inte vad solskyddsfaktor var för något. Här är jag nästan tre år gammal.

Jag och mina kusiner Freja och Paulina. Jag hade tofs i luggen jämt jämt jämt.

Tar med den här bilden också, för här kan ni se hur länge jag och Jaana (i mitten) har känt varandra. Här var vi på utflykt med Natursnokarna, som var ett par familjer som gått ihop och bildad utflyktsgäng. Vi åkte skidor och paddlade och tältade och hade oss. Jaana tyckte att jag var en smärta i rumpan, så att säga, för jag hängde alltid efter henne.

”Alla tjejer har drömt om sin bröllopsdag sedan de var små” *spyr lite* Nä. Tror bara att jag gillade att klä ut mig.

Lite livsnjuteri.

Vi hade så jäkla mycket djur när jag växte upp. Ankor, kaniner, höns, sköldpadda, vandrande pinnar, fem katter och en hund. Förstår inte hur mina föräldrar pallade.

Här hade vi fått ankungar!!

Vi hjälpte mamma i trädgården.

En till båttur. Här med farmor och min docka Svea. Jag sov aldrig så bra som när jag sov middag ovanpå den där brummande motorn.

*killikill*

Avslutar med en bild på mig (5 år), Vilda (4 år) och Freja (6 år). Vi hängde jämt, varje varje helg.

Vill ni se mer eller är det här bara kul för mig? Och tycker ni att jag och Eloise är lika?

Translation: I got the question if I believe that the two year old Flora and my baby sister Eloise look alike, so I had to check in my photo album. And then I got stuck. Here are some pictures from 1994-2000.

Jag är tillbaka i Stockholm nu. Efter att i tre veckor ha tagit upp min sömnvarma syster ur sängen varje morgon, gett henne frukost och sedan tillsammans åkt ned för lekparkens längsta rutschkanor. Känt min nyfödda lillebrors söta doft och krampande hand runt mitt finger. Suttit mittemot pappa vid köksbordet och jobbat om nätterna. Sovit på Metropolitan line på väg till Östra London. Ätit indiskt libanesiskt japanskt. Klätt mig i tunna strumpbyxor tunna jackor tunna skor. Druckit en triljard koppar cappuccino med mandelmjölk. Lagat pompösa frukostar till pappa och Jo och skrattat åt hur Eloise växlar mellan svenska och engelska. Ränt runt mellan barerna på Kingsland Road med Jaana och Sofie. Skrivit. Börjat gilla tanken på att flytta utomlands någon gång i framtiden.

Men nu: Felix famn. Och Stockholmsvår och frukostmöten och uteserveringsvin och jobb och kompismiddagar. Men framförallt Felix famn.

Translation: I’m back in Stockholm.