Häromdagen tryckte jag ner min lillasyster Eloise i vagnen och tog tunnelbanan in till stan. Snacka om att jag får ett smakprov på att vara förälder nu när jag är i London. Bara en sådan sak som att jag cruisar runt med barnvagn i stan och behöver be folk om hjälp till höger och vänster för att kunna lyfta vagnen upp och ner för olika trappor (det finns ju knapp några rulltrappor eller hissar i tunnelbanesystemet här – inte så barnvagnsvänligt och dessutom funkofobiskt). Alla kallar mig ”mommy” här, när de pratar med Eloise, och jag spelar med. Eventuellt njuter jag lite av det…

Hela syftet med stadsturen var att Eloise och Jaana skulle träffas! Vi gick till Regent’s park och letade upp en lekplats där Eloise fick springa runt som en dåre i regnet medan jag och Jaana satt och drack kaffe under tak som de mammor vi (inte) är. De här bilderna är tagna efteråt, när vi sökt skydd inne på en pastarestaurang. De gillade varandra <3 <3 <3

Snapchattin’. Vi pratade om barnuppfostran och existentiell ångest. Undrar om den ena konversationen ledde till den andra i det här fallet :))

En fin grej är att Jaana och jag har känt varandra sedan jag var i Eloises ålder, och nu är det liksom generationsskifte på något vis.

Vi åt vegolasagne och skrattade åt den här gulliga.

När jag och Eloise satt på tunnelbanan hemåt ropade hon ”bye bye Ana, bye bye Ana” hela tiden. :’)

Translation: Yesterday, my baby sister Eloise and I went in to Regent’s park to see Jaana. They really got along, which was sooo cute.

Det är tisdag och på förmiddagen sitter jag och bloggar från ett café nere i Harrow. På väg därifrån köper jag med mig en Peppa Pig-ballong och såpbubblor till Eloise, för jag kan bara inte låta bli.

Det här med Peppa Pig förresten – är det en engelsk grej? Här har de merchandise överallt och Eloise går runt och säger ”Peppa Piggy” typ jämt. Men i Sverige har det barnprogrammet inte slagit lika starkt va, eller har jag missat någon superhype?

Hon blir såklart asglad och vi står ute i trädgården och blåser (jag) och jagar (hon) såpbubblor tills våra händer är iskalla. Hennes skratt är kuttrande. Sedan tar vi en promenad runt kvarteret och Eloise envisas med att knacka och rycka i brevinkastet på var och varannan dörr.

När vi kommer hem svänger jag ihop lunch på det som finns i kylen: sallad på bladspenat, körsbärstomater, äpple och avokado. Plus hummus, en röra på gröna ärtor och mynta (älskar hur billigt det är med färdiglagade röror här), balsamvinäger, mangoskivor och hemmagjort fröknäcke (som ni ska få recept på i dagarna). Nom nom.

Sedan sätter jag på mig mitt mest pose:iga ansikte och beger mig in till stan.

Jag möter upp Jaana på Central Saint Martins, som är konstskolan hon pluggar på. Hon sneak:ar in mig förbi vakterna och visar mig runt. Byggnaden är enorm och jag går runt med munnen formad som ett O.

Sedan sätter vi oss vid Regent’s Canal tillsammans med några från hennes klass och firar att de har fått sommarlov.

Solen skiner och vi dricker vin ur plastmuggar.

Suzanna och Jaana.

Sedan styr vi stegen mot Shoreditch. Vi är onyktra och bubbliga och Jaana och jag kan knappt avsluta våra meningar utan att brista ut i skratt.

Någonstans på vägen stannar jag för att köpa mat medan de andra går i förväg för att möta upp Aida på Love Shake. Men min GPS vägrar leda mig rätt och jag står med en kallnande falafelrulle i ena handen och min telefon i andra handen och huvudet snurrar lite. Fingertopparna är så kalla att ”jag är vilse” tar orimligt lång tid att skriva ner i facebookchatten. Men efter ett tag känner jag igen mig, trycker i mig falafeln och hamnar slutligen inne i värmen på baren.

Och så var det med den tisdagen.

Translation: On tuesday I played around with Eloise and then I went in to town to meet Jaana and her friends at Central Saint Martins. We drank wine by the canal and ended up at Love Shake with Aida.

Nu kanske det verkar som att jag gör spektakulära saker varje dag här i London, men så är det inte. De flesta dagar är jag hemma hos pappa och Jo (uttalas Joe, kort för Joanna) och passar Eloise, handlar och lagar mat och hänger runt i Harrow. Mer än så är det inte. Ibland är jag rätt så rastlös, ibland är jag totalt avslappnad.

Hur som haver: det är så jäkla grönt här. Alla knoppande träd och gröna kullar får mig att tänka på svensk skolavslutning. Igår doftade det sommarregn också. Så himla win att få uppleva våren dubbelt upp i år, först här och sedan i Stockholm.

Jag, pappa och Eloise gick på en liten utflykt. Bara upp för kullen, men ändå. Vi bor i ett av de där små tegelhusen där nere!

Vi kom upp till kyrkan. Eloise är helt tokig i klockspelet och säger alltid ”ding dong bells! ding dong bells!” när hon hör det. Eller i allmänhet när hon ser en kyrka. Just den här är tusen år gammal förresten.

Vi passerade Harrow School. Där gick Winston Churchill när det begav sig. Okej intresseklubben antecknar Zzz.

Syftet med utflykten var att vi skulle äta crêpes! Först tog jag en med spenat, stekt ägg och ricottaost och sedan åt jag denna med banan, nutella och vaniljglass. M-hm. Jag och pappa pratade intensivt om familjerelationer till de ljuva tonerna av Eloise som vrålade ”mer! mer! mer!”

Vi har verkligen blivit ett litet lag nu, min lillasyster och jag. Det kommer kännas så himla knäppt att lämna henne om åtta dagar.

Sen gick vi tillbaka över kullen. Korsade den här spooky kyrkogården medan regnmolnen hängde ovanför oss.

På kvällen åt jag glass med datorn på magen och så var det med den dagen!

Translation: Most days when I’m here in London, I just stick around in Harrow to take care of my baby sister Eloise. Yesterday, we went to have crêpes. On the way there I inhaled the sweet scent of summer rain.