På fredagen vaknar jag och Dana upp med tunga huvuden. Vi äter äggmackor och klunkar apelsinjuice varpå vi åker ner till Downtown för att gå i butiker och inhandla förnödenheter inför morgondagens fest. Det är så varmt att det enda vi kan tänka på är havet. Därför tar vi det rimliga beslutet att köpa picknick på New Leaf och sedan åka till stranden. Vindolmar (min nya hang up), sjögrässallad, hummus, morötter, falafel och smoothies. M-hm.

Vi ligger och läser och halvslumrar i solen. Det luktar lite konstigt. När vi går ner till havet ser vi en död fågel på stranden. Och sedan inser vi: Det ligger döda fåglar överallt. De måste ha dött på grund av matbrist och sedan spolats upp i sanden.

När vi kommer tillbaka efter ett dopp i havet (det kändes som att vara en strumpa i en tvättmaskin) så har någon varit och spanat in våra saker. Så himla gulligt spår.

Sedan kommer min storebror Froste! Han har cyklat hela vägen från San Francisco, över slingriga stigar och upp för branta backar. Fem timmar tog det. Och när han dunsar ner bredvid oss kan han knappt prata för att han är så hungrig.

En stund senare packar vi ihop och beger oss till en annan strand. Dana byter om till våtdräkt, tar surfbrädan under armen och går ner till havet. Under tiden åker jag och Froste och handlar mat.

När vi kommer tillbaka tittar vi på hur Dana glider fram över vågorna. Froste smygdricker öl och äter en wrap för att inte förgås av hunger.

Kvällen är så vacker <3 

Och Dana är SÅ JÄVLA COOL.  

När vi kommer tillbaka till Kayla så samlas vi runt köksön. Jag står på ena sidan och lagar mat medan de andra sitter mittemot och dricker rödvin och äter ost och kex. Alltså seriöst, det finns nästan inget mysigare.

Sedan kommer Kaylas kirurgkollega på besök och vi äter butternut squash- och spenatlasagne (laga det ni med, så himla gott) och har spännande konversationer om människors förmåga att skapa ett narrativ som de håller fast vid. Om kriminalutredare som slutar se verkligheten för att de redan har bestämt sig för vem som har utfört ett visst mord och hur det mordet utfördes. De håller sig till sitt narrativ och slutar därför registrera fakta som motsäger det. Exempelvis som i Serial (och Undisclosed). Mmm. Mycket spännande.

Slut på Santa Cruz-fredag!

Läs även:
Torsdag i Santa Cruz: Om min halloweenkostym och att bada i megastora vågor.

Translation: Friday in Santa Cruz. We had a picnic on the beach amongst dead birds, Dana went surfing and we had butternut squash lasagna for dinner. 

I måndags satt jag och jobbade med ett illustrationsuppdrag hemma hos Dana och Froste. Det är så mörkt hemma hos mig, men deras ljusa lya passar finfint för skissande. Vid lunchtid packade vi en picknickkorg och gick upp till taket.

Där var utsikten såhär fin.

Vi skrapade ihop det vi kunde hitta i skåpen. Rostat surdegsbröd, ost, hummus, spenat och morötter.

Sedan packade vi ihop.

och begav oss till Coffee Bar för att jobba. Jag skrev blogginlägg efter blogginlägg och Dana jobbade med sina applications.

Det hade blivit mörkt när vi var färdigjobbade. Vi styrde stegen mot Mission för att äta pupusas (fyllda tortillas) på La Santaneca De La Mission. Froste och hans kollegor anslöt.

Danamite.

Mätta och belåtna steg vi ut på den stimmiga gatan igen. Den här kvällen var det Día de los muertos, De dödas natt, som är en mexikansk högtid. ”The holiday focuses on gatherings of family and friends to pray for and remember friends and family members who have died, and help support their spiritual journey.”

Så överallt i Mission fanns altare med levande ljus och fotografier och musik.

Plus en megastor parad med trummor och musik.

Zubin hade fått en traditionsenlig ansiktsmålning.

Det finns såklart en fråga om cultural appropriation när vita amerikaner målar sina ansikten och firar något som inte tillhör dem (oss). Jag tycker sånt här är så svårt. Borde jag ha låtit bli att komma dit? Det här Día de los muertos-firandet var i alla fall dominerat av latinamerikaner. Tänker att det är en viktig aspekt.

I parken fanns enorma altare.

Och jag blev så himla rörd.

Sen blev det dansgolv!

Det var en väldigt fin upplevelse, tyckte både Froste och jag och de andra.

Sedan hoppade vi in i en Uber och måndagen var slut. En mycket bra sådan.

Translation: Roof top lunch and Día de los muertos in Mission.

I torsdags morse plockade Dana upp mig med bilen. Honk honk, dags att åka!

Förra året åkte jag och min familj norrut längs med Route 101, men denna gång skulle jag och Dana söderut. Vi stannade till för utsikts- och kisspaus. Det är så jävla vackert att åka längs med kusten på det här viset.

När vi kom in till Santa Cruz svängde vi upp på New Leafs parkering och gick in för att köpa lunch (motsvarighet till Whole Foods, med massa närproducerade och ekologiska matvaror). Dana pluggade på universitetet i Santa Cruz och den här mackan med baked tofu var hennes standardmat, så den skulle vi såklart äta. Till den klunkade jag tranbärskombucha.

Och så satt vi och spanade in de som surfade. SC är nämligen surfstaden numero 1. Jag utbrast ”åh shit” och ”iiiih” när jag såg dem rasa fram över vågorna, för jag har aldrig sett surfare up close förut. Så jävla imponerande.

Sen åkte vi hem till Danas kompis Kayla, där vi skulle få bo över helgen. Vi plockade ner handdukar, badkläder och iskall öl i en väska och begav oss till stranden.

Där försökte Dana lära mig hur jag ska hantera vågorna – nämligen genom att dyka under dem. Alltså det är SÅ svårt att bada i så stora vågor!? Något som en Stockholmsbo som jag aldrig behövt lära mig, trots otaliga somrar i Bohuslän. Tumlade runt runt runt i vattnet.

Sen åkte vi hem igen. Fram med locktång, ansiktsfärg och gyllene braxor – det var dags att göra oss i ordning inför kvällen! Jag var utklädd till Sandy.

Jävligt okreativt, men ja. Så får det vara ibland. Brände för övrigt av mig halva håret för att åstadkomma denna frippa???? Måste vara kombinationen blekt hår + saltvatten + locktång. Det är helt stripigt och konstigt nu. Jaja.

Sen tog vi en Uber till Downtown för att gå på Danas kompis halloweenfest. Så HIMLA roligt var det.

När vi kom hem någon gång miss i nassen så länsade vi kylskåpet på mat, lämnade ett smiley face till Kayla som skulle iväg till jobbet tidigt samma morgon, och somnade troligtvis innan huvudet ens hamnat på kudden.