Vet inte om du tagit upp detta innan men jag skulle uppskatta dina tankar och åsikter kring en sak som går och gnager inom mig… Jag och allra bästa vän har lite problem at the moment, vi pluggar på olika orter och hon hör liksom inte av sig alls längre? Det kan gå uppemot en vecka utan ett endaste sms och detta är en person jag spenderat varje dag medan sedan vi var typ 6 år gamla ??? När jag frågar henne varför hon inte hör av sig (detta händer ofta) så säger hon att hon bara glömmer av, ser inte mina sms etc. Då känner mig jag mig ivägen och som att hon alltid är sur på mig. Jag vet att hon inte är en sådan person som distanserar sig för att avsluta en vänskap, innerst inne, men jag börjar ju undra… Vi är extremt tajta annars men har som sagt kommunikationsproblem som verkligen tär mig pga jag saknar ju henne. Samtidigt känner jag att jag inte vill jaga efter henne, jag vill liksom inte vara ensam i att satsa på vår vänskap… Vill ju inte att vi ska glida isär ännu mer men nån gång känner en ju sig rätt matt och orkeslös, det går ju inte att alltid vara den som hör av sig och lägger in allt effort :// eller? Nu blev detta väldigt svamligt och kanske lite töntigt men – vad gör en när ens bästa vän bara verkar bry sig från och till och inte hör av sig?
Hej. Åh jag förstår verkligen. Konstigt att hon sätter sig i försvarsposition när du gör frågar varför hon inte hör av sig? Jag tror kanske att du ska ta upp det här med henne igen, men inte bara fråga ”varför hör du inte av dig?” utan skriva det som du skriver i den här kommentaren. Alltså förklara precis hur det får dig att känna. Man kan liksom inte prata emot någons känslor. Sen så finns det ju en risk att man faktiskt glider isär när man flyttar ifrån varandra. Det är läskigt och sorgligt men det händer. Ni skulle kanske även komma överens om att ni hör av er varannan gång? Det är kanske snarstucket, men det kan vara skönt att ha det uttalat. Då kommer hon säkert anstränga sig lite mer, och du kan vila i att det är ”hennes tur”. Heja dig.
Alltså jag blir ju så sugen på att åka iväg när jag ser dessa bilder!! Jag och pojkvännen har snackat om att göra det, hur löste ni det med körandet, turades ni om att sitta vid ratten? Jag har nämligen inget körkort själv och tänker att det kanske blir jobbigt för bara en att köra? :)
Hej! Jag har inte heller körkort så det var bara Isak som satt bakom ratten. Han sa att det var okej, men om vi åker längre i framtiden så vore det skönt om jag också kunde köra. Men ni får väl ta många pauser liksom! :) Och så får man underhålla den som kör genom att mata med snacks, välja bra musik och leka lekar typ.
Dina inlägg väcker sååå många frågor jämt, inte för att du skriver i gåtor utan för att jag känner att jag är där, eller, jag önskar jag vore där så kunde vi kompissnacka. Jag kunde sitta i baksätet. Genom det här inlägget tänkte jag frågor som: tänker du ta körkort eller duger passagerarsätet?(bästa sätet eller hur) vilken mjölk valde Isak, och hur känns det nu då, har det gått? att resa ihop alltså?
Så fin kommentar <3333. Jag vill abso ta körkort! Kanske nästa år? Isak valde mandelmjölk! Och det har gått bra att resa ihop. Han är en så strålande person och han får mig att skratta jämt, vilket är skönt för jag har varit deppig ett litet tag.
Du är inte sugen på att flytta då?
Till San Francisco? Nä inte i nuläget. Jag trivs i Stockholm, har många mina jobbkontakter här (även om det funkar att jobba från andra platser också), mina vänner, stor del av min familj. Men njuter av att resa iväg längre perioder. Och underbart att ha en anledning att åka till Kalifornien ju!
Så herlig!! Hvor er den gule jakken din fra? Veldig fin :D
Monki förra året! Tack snälla.
Och så undrar jag om du (och/eller Frida?) fortfarande använder er av Natural cycles, skulle verkligen vilja veta om den funkar okej PUSSTACK<3
Hej! Nope, jag har så oregelbunden mens så NC funkade inte för mig. Då kan termometern inte räkna ut fertilitetsperioderna liksom. Jag har hormonspiral nu, den lilla varianten med hormoner som motsvarar ett p-piller i månaden.
Hej Flora! Jag har ett i-landsproblem. Jag har typ ingen musiksmak och är generellt rätt ointresserad av musik, jag lyssnar mer på radio liksom. Därför blir jag skitnervös och stressad när folk frågar vad jag har för musiksmak. Jag är intresserad av konst, litteratur och mode men sådant estetiskt frågar aldrig folk om. Jag fick för mig att du har samma uppfattning om musik. Jag känner mig på något vis lite korkad för att jag inte har en cool avancerad musiksmak med gammal rock eller sådant. Och så får jag alltid så konstiga reaktioner när man inte har något bra svar på vad man lyssnar på. För jag lyssnar bara på musik när jag springer eller är på klubb, och det är samma radio-dunkdunk, typ. Lyssnar hellre på ljudböcker på bussen osv. Varför känner jag det är hipsterkomplexet?!?! Och belive me, jag haar försökt djupt relatera till KENT osv men det talar inte till mig? What to do?
Alltså feel you! Jag kan också bli fett stressad när någon frågar vad jag lyssnar på. Men jag brukar säga som det är, att jag lyssnar på det mesta, ofta svensk pop, men att jag hellre läser en bok på tunnelbanan än att lyssna på musik. Kanske använder den där bokgrejen för att ändå visa att jag är *kulturell*? I donno.
Men sen kan jag berätta för dig att jag har återfunnit musiken ganska mycket på sistone, mycket för att jag helt har släppt att vara alternativ i min musiksmak. Lyssnar gärna på samma gamla Krunegårdskiva elller Lalehskiva om och om igen liksom. Du kanske ska skita i prestigen och göra en spellista med sånt som du genuint går igång på? Även om det bara är Katy Perry och Justin Bieber liksom. Så skönt att slippa vara cool.
